使徒行傳 25
Chinese Standard Bible (Traditional)
向凱撒上訴
25 菲斯特斯到省裡上任第三天，就從凱撒里亞上耶路撒冷去。 2 祭司長們和猶太人的首領們向菲斯特斯指控保羅，並且懇求菲斯特斯， 3 請他恩准，把保羅叫到耶路撒冷來。他們策劃要在路上埋伏殺了保羅。 4 於是菲斯特斯說：「保羅正被拘留在凱撒里亞，我自己也很快就要回去。」 5 他又說：「所以你們中間有權的人都與我一起下去；如果這個人有什麼過錯，就當控告他。」
6 菲斯特斯在他們那裡住了不超過十天八天[a]，就下到凱撒里亞去了。第二天，他坐在審判席上，下令把保羅帶上來。 7 保羅[b]一到，從耶路撒冷下來的那些猶太人就站在他周圍，用很多嚴重的罪狀來控告他，可是都不能證實。 8 保羅申辯說：「無論是對猶太人的律法，或是對聖殿，或是對凱撒，我都沒有犯過罪。」
9 但菲斯特斯想要討好猶太人，就問保羅說：「你願意上耶路撒冷，讓我在那裡審判這些事嗎？」
10 保羅就說：「我已經站在凱撒的審判臺前，這裡就是我應該受審的地方。我沒有虧負過猶太人，就像您也很清楚地了解那樣。 11 既然如此，如果我行了什麼不義的事，犯了什麼該死的罪，就是死我也不拒絕；但如果這些人對我的控告不是真的，那麼誰也不能把我交給他們。我向凱撒上訴！」
12 菲斯特斯與參議會商量以後，就回答：「你已經向凱撒上訴了，你就將到凱撒那裡去！」
阿格里帕王與百妮基來訪
13 過了幾天，阿格里帕王[c]和百妮基到達凱撒里亞，問候菲斯特斯。 14 他們在那裡住了好幾天，菲斯特斯就向阿格里帕王陳述了有關保羅的事，說：「這裡有一個人，是菲利克斯留下的囚犯。 15 我到耶路撒冷去的時候，猶太人的祭司長們和長老們指控他，要求我定他的罪。 16 我回答他們：在被告還沒有與原告當面對質，並且對被控罪名還沒有獲得申辯機會以前，就把被告[d]交出去，[e]這不符合羅馬人的規矩。 17 因此，當他們聚集在這裡的時候，我沒有耽擱，第二天就坐在審判席上，下令把那個人帶來。 18 那些原告站起來圍著他提出來的罪狀，並不是我所認為的惡事[f]。 19 不過他們與他有一些爭議的問題，是關於自己宗教的事，以及關於一個叫耶穌的人——這個人已經死了，保羅卻聲稱他還活著。 20 我對這些辯論也心裡困惑，就問保羅是否願意上耶路撒冷去，在那裡為這些事受審。 21 可是保羅請求把他留給皇帝審斷，我就下令把他留下，等著我送他到凱撒那裡去。」
22 阿格里帕對菲斯特斯說：「我本來也想親自聽這個人講說。」
菲斯特斯說：「明天你就可以聽他講說。」
在阿格里帕王面前受審
23 第二天，阿格里帕和百妮基大張聲勢而來，當他們與幾個軍官和城裡的顯要人物一起進了大廳，菲斯特斯一聲下令，保羅就被帶上來。 24 菲斯特斯說：「阿格里帕王和所有在場的各位，你們所看見的這個人，猶太的全體民眾為了他，在耶路撒冷和這裡向我陳情，喊著說他不應該再活下去。 25 但是我了解他並沒有犯過什麼該死的罪，不過他自己既然向皇帝上訴了，我就決定把他解送去。 26 關於這個人，我沒有任何確切的事可以陳奏皇帝。因此我把他帶到你們面前，尤其在您阿格里帕王面前，好使審查結束時，我可以有所陳奏， 27 因為我認為，解送囚犯而不指明對他的罪狀，是沒有道理的。」
Footnotes
- 使徒行傳 25:6 不超過十天八天——有古抄本作「十多天」。
- 使徒行傳 25:7 保羅——原文直譯「他」。
- 使徒行傳 25:13 阿格里帕王——指「希律阿格里帕二世」。
- 使徒行傳 25:16 被告——原文直譯「任何人」。
- 使徒行傳 25:16 有古抄本附「以至於死」。
- 使徒行傳 25:18 有古抄本沒有「惡事」。
Acts 25
King James Version
25 Now when Festus was come into the province, after three days he ascended from Caesarea to Jerusalem.
2 Then the high priest and the chief of the Jews informed him against Paul, and besought him,
3 And desired favour against him, that he would send for him to Jerusalem, laying wait in the way to kill him.
4 But Festus answered, that Paul should be kept at Caesarea, and that he himself would depart shortly thither.
5 Let them therefore, said he, which among you are able, go down with me, and accuse this man, if there be any wickedness in him.
6 And when he had tarried among them more than ten days, he went down unto Caesarea; and the next day sitting on the judgment seat commanded Paul to be brought.
7 And when he was come, the Jews which came down from Jerusalem stood round about, and laid many and grievous complaints against Paul, which they could not prove.
8 While he answered for himself, Neither against the law of the Jews, neither against the temple, nor yet against Caesar, have I offended any thing at all.
9 But Festus, willing to do the Jews a pleasure, answered Paul, and said, Wilt thou go up to Jerusalem, and there be judged of these things before me?
10 Then said Paul, I stand at Caesar's judgment seat, where I ought to be judged: to the Jews have I done no wrong, as thou very well knowest.
11 For if I be an offender, or have committed any thing worthy of death, I refuse not to die: but if there be none of these things whereof these accuse me, no man may deliver me unto them. I appeal unto Caesar.
12 Then Festus, when he had conferred with the council, answered, Hast thou appealed unto Caesar? unto Caesar shalt thou go.
13 And after certain days king Agrippa and Bernice came unto Caesarea to salute Festus.
14 And when they had been there many days, Festus declared Paul's cause unto the king, saying, There is a certain man left in bonds by Felix:
15 About whom, when I was at Jerusalem, the chief priests and the elders of the Jews informed me, desiring to have judgment against him.
16 To whom I answered, It is not the manner of the Romans to deliver any man to die, before that he which is accused have the accusers face to face, and have licence to answer for himself concerning the crime laid against him.
17 Therefore, when they were come hither, without any delay on the morrow I sat on the judgment seat, and commanded the man to be brought forth.
18 Against whom when the accusers stood up, they brought none accusation of such things as I supposed:
19 But had certain questions against him of their own superstition, and of one Jesus, which was dead, whom Paul affirmed to be alive.
20 And because I doubted of such manner of questions, I asked him whether he would go to Jerusalem, and there be judged of these matters.
21 But when Paul had appealed to be reserved unto the hearing of Augustus, I commanded him to be kept till I might send him to Caesar.
22 Then Agrippa said unto Festus, I would also hear the man myself. To morrow, said he, thou shalt hear him.
23 And on the morrow, when Agrippa was come, and Bernice, with great pomp, and was entered into the place of hearing, with the chief captains, and principal men of the city, at Festus' commandment Paul was brought forth.
24 And Festus said, King Agrippa, and all men which are here present with us, ye see this man, about whom all the multitude of the Jews have dealt with me, both at Jerusalem, and also here, crying that he ought not to live any longer.
25 But when I found that he had committed nothing worthy of death, and that he himself hath appealed to Augustus, I have determined to send him.
26 Of whom I have no certain thing to write unto my lord. Wherefore I have brought him forth before you, and specially before thee, O king Agrippa, that, after examination had, I might have somewhat to write.
27 For it seemeth to me unreasonable to send a prisoner, and not withal to signify the crimes laid against him.
Apostlagärningarna 25
Svenska Folkbibeln 2015
Paulus inför ståthållaren Festus
25 När Festus hade anlänt till provinsen reste han efter tre dagar från Caesarea upp till Jerusalem. 2 (A) Översteprästerna och judarnas ledare framförde då sina anklagelser mot Paulus. De vände sig till Festus 3 (B) och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll för att döda honom på vägen. 4 Men Festus svarade att Paulus skulle hållas kvar i Caesarea och att han själv snart skulle resa tillbaka dit. 5 Han sade: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom." 6 Festus stannade hos dem i högst åtta eller tio dagar och reste sedan ner till Caesarea. Dagen därpå tog han plats på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.
Paulus vädjar till kejsaren
7 (C) När Paulus kom in blev han omringad av judarna som hade rest ner från Jerusalem, och de framförde många svåra beskyllningar som de inte kunde bevisa. 8 (D) Paulus försvarade sig och sade: "Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått något brott."
9 (E) Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till Jerusalem och dömas där inför mig i denna sak?" 10 Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl. 11 Om jag är skyldig och har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren[a]!" 12 Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."
Paulus inför kung Agrippa
13 Några dagar senare kom kung Agrippa[b] och Berenike[c] till Caesarea och besökte Festus. 14 (F) De stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge. 15 När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och krävde att få honom dömd. 16 Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen.
17 När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. 18 Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig. 19 (G) Vad de hade mot honom gällde några tvistefrågor om deras egen religion och en viss Jesus som var död men som Paulus menar lever.
20 Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade om han ville komma till Jerusalem och stå inför rätta där. 21 Men Paulus yrkade på att bli kvar för att få sin sak avgjord av kejsaren. Därför befallde jag att han ska hållas kvar tills jag kan skicka honom till kejsaren." 22 Agrippa sade till Festus: "Jag skulle också vilja höra den mannen." Festus svarade: "I morgon får du höra honom."
23 (H) Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pompa och ståt och trädde in i audienssalen tillsammans med befälhavarna och stadens förnämsta män. På Festus befallning fördes Paulus in, 24 (I) och Festus sade: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte ska få leva längre. 25 (J) Men jag har förstått att han inte har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren har jag beslutat att skicka honom dit.
26 Men jag har inget specifikt att skriva om honom till min herre[d]. Därför har jag ställt honom inför er och framför allt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen har något att skriva. 27 Jag ser ju ingen mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."
Footnotes
- 25:11 vädjar till kejsaren Varje romersk medborgare hade rätt att få sin sak prövad inför kejsarens högsta domstol i Rom i stället för hos den lokale ståthållaren.
- 25:13 Agrippa Kung Herodes Agrippa II, född 27 e Kr och regent över Galileen 53-66 e Kr.
- 25:13 Berenike Agrippas syster. Enligt Josefus ryktades det om ett incestuöst förhållande mellan dem. De två var även syskon till Drusilla, hustru till den tidigare ståthållaren Felix (24:24).
- 25:26 min herre Den romerske kejsaren.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation