Och segern blev till sorg den dagen för allt folket, när de den dagen hörde hur kungen sörjde över sin son. Folket smög sig in i staden den dagen så som folk gör när de skäms över att ha flytt i en strid. (A) Men kungen hade dolt sitt ansikte och klagade med hög röst: ”Min son Absalom! Absalom, min son, min son!”

Read full chapter