Apostlagärningarna 8-12

Svenska Folkbibeln

8 ¹ Och Saulus hade gått med på att han dödades.

Församlingen förföljs och skingras

Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. ² Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. ³ Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Filippus i Samaria

⁴ De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. ⁵ Filippus^[a] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. ⁶ Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. ⁷ Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. ⁸ Och det blev stor glädje i den staden.

⁹ Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. ¹⁰ Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften."^{[b] 11} De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. ¹² Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. ¹³ Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.

Apostlabesök i Samarien

¹⁴ Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ¹⁵ Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, ¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

¹⁸ När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar ¹⁹ och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." ²⁰ Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. ²¹ Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. ²² Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. ²³ Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band." ²⁴ Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig."

²⁵ Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.

Filippus och den etiopiske hovmannen

²⁶ En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden^[c] ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." ²⁷ Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman^[d] som var eunuck^[e] och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace.^[f] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe ²⁸ och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. ²⁹ Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den." ³⁰ Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" ³¹ Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. ³² Skriftstället som han läste var detta:

³⁴ Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?" ³⁵ Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. ³⁶ När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"^{[h] 38} Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. ³⁹ När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. ⁴⁰ Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.

Saulus omvändelse

9 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen ² och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till 'den vägen',^[i] män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. ³ Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. ⁴ Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul,^[j] Saul, varför förföljer du mig?". ⁵ Han frågade: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer. ⁶ Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra." ⁷ Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. ⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Herren sade till honom: "Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. ¹² Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen." ¹³ Då svarade Ananias: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ¹⁵ Men Herren sade till honom: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. ¹⁶ Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ²² Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen, ²⁴ men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.

²⁶ När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ³⁰ När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.^[k]

³¹ Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Petrus i Lydda och Joppe

³² Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda. ³³ Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år. ³⁴ Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp. ³⁵ Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶ I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas.^[l] Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga. ³⁷ Men under de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. ³⁸ Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!" ³⁹ Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. ⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde. ⁴² Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. ⁴³ Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.^[m]

Kornelius ser en syn

10 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.^{[n] 2} Han var from och fruktade Gud^[o] liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. ³ En dag omkring nionde timmen^[p] såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!" ⁴ Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. ⁵ Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ⁶ Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." ⁷ När ängeln som talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. ⁸ Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

Petrus ser en syn

⁹ Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be. ¹⁰ Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. ¹¹ Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, ¹² och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!" ¹⁴ Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." ¹⁵ Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent." ¹⁶ Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.

¹⁷ Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸ och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst. ¹⁹ Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." ²¹ Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?" ²² De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga." ²³ Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.

Petrus och Kornelius

Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. ²⁴ Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ²⁶ Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa." ²⁷ Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade. ²⁸ Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹ Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit." ³⁰ Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig ³¹ och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. ³² Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. ³³ Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

³⁴ Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ³⁶ Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. ³⁷ Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. ³⁹ Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. ⁴⁰ Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, ⁴¹ inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. ⁴² Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. ⁴³ Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot den helige Ande

⁴⁴ Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵ Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. ⁴⁶ Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. ⁴⁷ Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?" ⁴⁸ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Petrus rapport om hedningarnas ställning

11 Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom. ³ De sade: "Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem." ⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ⁵ "Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea. ¹² Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka.^[q] De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus. ¹³ Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. ¹⁵ Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. ¹⁶ Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" ¹⁸ När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."

Evangelium kommer till hednavärlden

¹⁹ De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna^[r] och predika evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. ²² Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ²³ När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. ²⁵ Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

²⁷ Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ²⁸ En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. - ²⁹ Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. ³⁰ Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

Petrus fängslas och blir räddad

12 Vid den tiden lät kung Herodes^[s] gripa och misshandla några i församlingen. ² Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. ³ När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. ⁴ Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. ⁵ Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. ⁷ Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från Petrus händer, ⁸ och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna." Petrus gjorde det, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." ⁹ Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. ¹⁰ De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. ¹¹ När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."

¹² Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. ¹³ Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna. ¹⁴ När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten. ¹⁵ De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." ¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. ¹⁷ Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta detta för Jakob^[t] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats. ¹⁸ På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? ¹⁹ När så Herodes skickade bud efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Därefter lämnade han Judeen och for ner till Cesarea och uppehöll sig där.

Herodes död

²⁰ Herodes hyste motvilja mot invånarna i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de fått hans kammarherre Blastus på sin sida, bad de om fred. De var nämligen helt beroende av kungens område för sin försörjning. ²¹ På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem. ²² Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" ²³ Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.

SAULUS FÖRSTA MISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)

Barnabas och Saulus sänds ut från Antiokia

²⁴ Guds ord hade framgång och spreds alltmer. ²⁵ Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag^[u] i Jerusalem, vände de tillbaka och tog med sig Johannes som kallades Markus.