Add parallel Print Page Options

Predikarens personliga erfarenhet

(1:1—2:23)

Allt är meningslöst

Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.

”Tomhet, idel tomhet”[a],
    säger Predikaren,
”tomhet, idel tomhet,
    allt är tomhet.”

Vad får en människa ut av allt sitt arbete,
    som hon bemödar sig med under solen?
Generationer kommer och generationer går,
    men jorden består för evigt.
Solen går upp och solen går ner
    och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.
Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,
    fram och tillbaka, om och om igen,
    och återvänder alltid till sin gång.
Alla floder rinner ut i havet,
    men havet blir aldrig fullt,
och dit floderna har runnit förr,
    dit återvänder de igen.
Alla ord är otillräckliga,
    ingen kan någonsin säga allt.
Ögat får aldrig nog av att se,
    och örat fylls inte av vad det hör.
Det som gjorts förr
    kommer att göras igen.
    Ingenting är nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,
    så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.
11 Dem som funnits i början minns man inte,
    och de som ska komma,
    kommer också att glömmas av sina efterkommande.

Att vara vis är meningslöst

12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14 Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.

15 Det som är krokigt kan inte rätas ut,
och det som fattas kan inte räknas.

16 Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17 Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,

18 för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,
    ju mer kunskap, desto mer lidande.

Att glädja sig är meningslöst

Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. ”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.

Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[b]. Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.

10 Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.
    Jag unnade mig all glädje,
för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,
    och detta var lönen för all min möda.

Att arbeta är meningslöst

11 Jag såg på allt det som jag hade gjort,
    all den möda jag lagt ner,
och alltsammans var bara meningslöst,
    ett jagande efter vind,
till ingen nytta under solen.

12 Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.
    Vad kan den göra som kommer efter kungen?
    Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.
13 Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,
    liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
    Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

15 Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
    snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.

17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

Footnotes

  1. 1:2 Det hebreiska ordet kan också översättas intighet, förgänglighet, vindfläkt.
  2. 2:8 Grundtextens innebörd av uttrycket kvinna…kvinnor är osäker. Enligt bl.a. Septuaginta munskänkar.

Everything Is Meaningless

The words of the Teacher,[a](A) son of David, king in Jerusalem:(B)

“Meaningless! Meaningless!”
    says the Teacher.
“Utterly meaningless!
    Everything is meaningless.”(C)

What do people gain from all their labors
    at which they toil under the sun?(D)
Generations come and generations go,
    but the earth remains forever.(E)
The sun rises and the sun sets,
    and hurries back to where it rises.(F)
The wind blows to the south
    and turns to the north;
round and round it goes,
    ever returning on its course.
All streams flow into the sea,
    yet the sea is never full.
To the place the streams come from,
    there they return again.(G)
All things are wearisome,
    more than one can say.
The eye never has enough of seeing,(H)
    nor the ear its fill of hearing.
What has been will be again,
    what has been done will be done again;(I)
    there is nothing new under the sun.
10 Is there anything of which one can say,
    “Look! This is something new”?
It was here already, long ago;
    it was here before our time.
11 No one remembers the former generations,(J)
    and even those yet to come
will not be remembered
    by those who follow them.(K)

Wisdom Is Meaningless

12 I, the Teacher,(L) was king over Israel in Jerusalem.(M) 13 I applied my mind to study and to explore by wisdom all that is done under the heavens.(N) What a heavy burden God has laid on mankind!(O) 14 I have seen all the things that are done under the sun; all of them are meaningless, a chasing after the wind.(P)

15 What is crooked cannot be straightened;(Q)
    what is lacking cannot be counted.

16 I said to myself, “Look, I have increased in wisdom more than anyone who has ruled over Jerusalem before me;(R) I have experienced much of wisdom and knowledge.” 17 Then I applied myself to the understanding of wisdom,(S) and also of madness and folly,(T) but I learned that this, too, is a chasing after the wind.

18 For with much wisdom comes much sorrow;(U)
    the more knowledge, the more grief.(V)

Pleasures Are Meaningless

I said to myself, “Come now, I will test you with pleasure(W) to find out what is good.” But that also proved to be meaningless. “Laughter,”(X) I said, “is madness. And what does pleasure accomplish?” I tried cheering myself with wine,(Y) and embracing folly(Z)—my mind still guiding me with wisdom. I wanted to see what was good for people to do under the heavens during the few days of their lives.

I undertook great projects: I built houses for myself(AA) and planted vineyards.(AB) I made gardens and parks and planted all kinds of fruit trees in them. I made reservoirs to water groves of flourishing trees. I bought male and female slaves and had other slaves(AC) who were born in my house. I also owned more herds and flocks than anyone in Jerusalem before me. I amassed silver and gold(AD) for myself, and the treasure of kings and provinces.(AE) I acquired male and female singers,(AF) and a harem[b] as well—the delights of a man’s heart. I became greater by far than anyone in Jerusalem(AG) before me.(AH) In all this my wisdom stayed with me.

10 I denied myself nothing my eyes desired;
    I refused my heart no pleasure.
My heart took delight in all my labor,
    and this was the reward for all my toil.
11 Yet when I surveyed all that my hands had done
    and what I had toiled to achieve,
everything was meaningless, a chasing after the wind;(AI)
    nothing was gained under the sun.(AJ)

Wisdom and Folly Are Meaningless

12 Then I turned my thoughts to consider wisdom,
    and also madness and folly.(AK)
What more can the king’s successor do
    than what has already been done?(AL)
13 I saw that wisdom(AM) is better than folly,(AN)
    just as light is better than darkness.
14 The wise have eyes in their heads,
    while the fool walks in the darkness;
but I came to realize
    that the same fate overtakes them both.(AO)

15 Then I said to myself,

“The fate of the fool will overtake me also.
    What then do I gain by being wise?”(AP)
I said to myself,
    “This too is meaningless.”
16 For the wise, like the fool, will not be long remembered;(AQ)
    the days have already come when both have been forgotten.(AR)
Like the fool, the wise too must die!(AS)

Toil Is Meaningless

17 So I hated life, because the work that is done under the sun was grievous to me. All of it is meaningless, a chasing after the wind.(AT) 18 I hated all the things I had toiled for under the sun, because I must leave them to the one who comes after me.(AU) 19 And who knows whether that person will be wise or foolish?(AV) Yet they will have control over all the fruit of my toil into which I have poured my effort and skill under the sun. This too is meaningless. 20 So my heart began to despair over all my toilsome labor under the sun. 21 For a person may labor with wisdom, knowledge and skill, and then they must leave all they own to another who has not toiled for it. This too is meaningless and a great misfortune. 22 What do people get for all the toil and anxious striving with which they labor under the sun?(AW) 23 All their days their work is grief and pain;(AX) even at night their minds do not rest.(AY) This too is meaningless.

Footnotes

  1. Ecclesiastes 1:1 Or the leader of the assembly; also in verses 2 and 12
  2. Ecclesiastes 2:8 The meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.