(A) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar[a] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:7 stannade kvar   Ett svårt brott, eftersom ingen icke-kastrerad man fick vara ensam med någon av kungens kvinnor (jfr not till 2:3).