2 Mosebok 19:1-34:30

Svenska Folkbibeln

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ² De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget, ³ och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: ⁴ Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. ⁵ Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. ⁶ Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. ⁸ Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: "Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig." Mose framförde folkets svar till Herren. ¹⁰ Då sade Herren till Mose: "Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De skall hålla sig beredda till i övermorgon, ty då skall Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon. ¹² Du skall märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Tag er i akt för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget skall straffas med döden, ¹³ men ingen hand får röra vid honom, utan han skall stenas eller skjutas. Vare sig det är ett djur eller en människa, skall den det gäller inte få leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton får de stiga upp på berget."

¹⁴ Mose steg ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: "Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna."

¹⁶ På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ¹⁷ Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. ¹⁸ Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp. ²¹ Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö. ²² Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²³ Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det." ²⁴ Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²⁵ Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

De tio budorden

20 Och Gud talade alla dessa ord:

² Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

³ Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

⁴ Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. ⁵ Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, ⁶ men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

⁷ Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

⁸ Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. ⁹ Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁰ Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. ¹¹ Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

¹² Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

¹³ Du skall inte mörda.

¹⁴ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

¹⁵ Du skall inte stjäla.

¹⁶ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

¹⁷ Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Folkets förskräckelse

¹⁸ Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. ¹⁹ De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö." ²⁰ Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar." ²¹ Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Avgudar och altaren

²² Herren sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. ²³ Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er. ²⁴ Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig. ²⁵ Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen. ²⁶ Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du skall lägga fram för dem: ² Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. ⁵ Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri", ⁶ då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

¹² Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. ¹³ Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. ¹⁴ Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. ¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹⁶ Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ¹⁷ Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. ²¹ Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar. ²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ²³ Men om det sker en olycka skall liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke. ²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff. ²⁹ Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.

Skydd för äganderätten

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. ² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. ³ Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit. ⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård. ⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. ⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. ⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. ¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, ¹¹ då skall de båda ingå en ed inför Herren, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. ¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det. ¹³ Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning. ¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning. ¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

¹⁶ Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

¹⁸ En trollkvinna skall du inte låta leva.

¹⁹ Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren, han skall drabbas av förbannelse.

²¹ En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. ²² Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. ²³ Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. ²⁴ Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. ²⁶ Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. ²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

²⁸ Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.

²⁹ Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. ³⁰ På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

³¹ Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Lagar om rättfärdighet och barmhärtighet

23 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. ² Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. ³ Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.

⁴ Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. ⁵ Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.

⁶ Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. ⁷ Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig. ⁸ Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. ⁹ En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

Lagar för sabbaten

¹⁰ I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. ¹¹ Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. ¹² Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

¹³ Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

De tre stora högtiderna

¹⁴ Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig. ¹⁵ Det osyrade brödets högtid skall du fira. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv, eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. ¹⁶ Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken. ¹⁷ Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför din Herre, Herren.

¹⁸ Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

¹⁹ Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i mjölken från dess mor.

Löfte om Kanaans land

²⁰ Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. ²¹ Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom. ²² Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. ²³ Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem. ²⁴ Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. ²⁵ Ni skall tjäna Herren, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. ²⁶ I ditt land skall det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal skall jag göra fullt.

²⁷ Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig. ²⁸ Och jag skall sända panik framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. ²⁹ Men jag skall inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte skall bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. ³⁰ Så småningom skall jag driva bort dem för dig, till dess du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. ³¹ Jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden, ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig. ³² Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar. ³³ De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig.

Förbundet vid Sinai

24 Till Mose sade han: "Stig upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel, och fall ner och tillbe på avstånd. ² Endast Mose får träda fram till Herren. De andra skall inte träda fram, och folket får inte heller gå upp med honom."

³ När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." ⁴ Och Mose skrev ner alla Herrens ord.

Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. ⁵ Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. ⁷ Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda." ⁸ Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

⁹ Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. ¹⁰ De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet. ¹¹ Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.

Mose på Sinai

¹² Herren sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem." ¹³ Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. ¹⁴ Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem." ¹⁵ Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget. ¹⁶ Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. ¹⁷ Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. ¹⁸ Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

LAGAR FÖR TABERNAKLET (Kap 25-31)

Offergåvor till tabernaklet

25 Herren sade till Mose: ² "Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. ³ Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar, ⁴ mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, ⁵ rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, ⁶ olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen ⁷ samt onyx-stenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.

⁸ De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. ⁹ Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.

Förbundsarken

¹⁰ De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. ¹¹ Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. ¹² Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. ¹³ Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. ¹⁴ Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, ¹⁵ och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. ¹⁶ I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

¹⁷ Du skall göra en nådastol^[a] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred. ¹⁸ Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. ¹⁹ Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar. ²⁰ Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända. ²¹ Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. ²² Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.

Bordet för skådebröden

²³ Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. ²⁴ Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det. ²⁵ Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld. ²⁶ Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen. ²⁷ Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. ²⁸ Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras. ²⁹ Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem. ³⁰ Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.

Ljusstaken

³¹ Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den. ³² Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. ³³ På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken. ³⁴ Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. ³⁵ En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. ³⁶ Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld. ³⁷ Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. ³⁸ Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld. ³⁹ Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.

⁴⁰ Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

Tabernaklet

26 Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem. ² Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått. ³ Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra. ⁴ Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ⁵ Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra. ⁶ Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.

⁷ Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra. ⁸ Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått. ⁹ Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet. ¹⁰ Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ¹¹ Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. ¹² Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. ¹³ Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. ¹⁴ Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.

¹⁵ Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt. ¹⁶ Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara. ¹⁷ Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet. ¹⁸ Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, ¹⁹ och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. ²⁰ På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor ²¹ med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. ²² På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor ²³ och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. ²⁴ De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen. ²⁵ Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.

²⁶ Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, ²⁷ fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. ²⁸ Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra. ²⁹ Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld. ³⁰ Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.

³¹ Du skall göra en förlåt^[b] av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på. ³² Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver. ³³ Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste. ³⁴ Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.

³⁵ Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. ³⁶ För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ³⁷ Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.

Brännoffersaltaret

27 Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt. ² Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar. ³ Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar. ⁴ Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. ⁵ Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. ⁶ Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. ⁷ Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. ⁸ Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.

Tabernaklets förgård

⁹ Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan. ¹⁰ Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. ¹¹ På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. ¹² Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken. ¹³ Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar. ¹⁴ Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. ¹⁵ På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken. ¹⁶ Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. ¹⁷ Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar. ¹⁸ Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar. ¹⁹ Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.

Skötseln av ljusstaken

²⁰ Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. ²¹ I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.

Prästernas kläder

28 Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ² Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. ³ Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. ⁴ Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig. ⁵ Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.

Efoden

⁶ Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁷ Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop. ⁸ Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁹ Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, ¹⁰ sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning. ¹¹ Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. ¹² Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. ¹³ Och du skall göra flätverk av guld ¹⁴ och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

Bröstskölden

¹⁵ Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den. ¹⁶ Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. ¹⁷ Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, ¹⁸ i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon, ¹⁹ i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist ²⁰ och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld. ²¹ Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.

²² Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. ²³ Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn. ²⁴ Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. ²⁵ De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken. ²⁶ Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden. ²⁷ Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. ²⁸ Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.

²⁹ Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte. ³⁰ I domsskölden skall du lägga urim och tummim,^[c] så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.

De övriga prästkläderna

³¹ Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått. ³² Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder. ³³ Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om, ³⁴ en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan. ³⁵ Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.

³⁶ Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren. ³⁷ Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen. ³⁸ Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.

³⁹ Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv. ⁴⁰ Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner, ⁴¹ och du skall smörja dem och viga dem till präster^[d] och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig. ⁴² Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren. ⁴³ Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.

Föreskrifter om prästvigningen

29 Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster: Tag en ungtjur och två baggar, felfria djur, ² osyrat bröd och osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Av fint vetemjöl skall du baka dem. ³ Du skall lägga dem i samma korg och bära fram dem i korgen som en offergåva när du för fram tjuren och de båda baggarna. ⁴ Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. ⁵ Du skall ta kläderna och sätta på Aron livklädnaden, efodkåpan, själva efoden och bröstskölden och fästa ihop efoden på honom med efodens skärp. ⁶ Du skall sätta turbanen på hans huvud och fästa det heliga diademet på turbanen. ⁷ Och du skall ta smörjelseoljan och hälla på hans huvud och smörja honom. ⁸ Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader. ⁹ Du skall spänna fast bälten på Aron och hans söner och sätta på dem huvor. Och de skall ha rätten till prästämbetet för evigt. På detta sätt skall du viga Aron och hans söner till präster.

¹⁰ Du skall föra fram tjuren till uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga händerna på tjurens huvud. ¹¹ Sedan skall du slakta tjuren inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹² Du skall ta av tjurens blod och stryka det med fingret på altarets horn. Men allt det övriga blodet skall du hälla ut vid altarets fot. ¹³ Du skall ta allt det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som är på dem, och bränna det på altaret. ¹⁴ Men tjurens kött och hud och hans tarminnehåll skall du bränna upp i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer.

¹⁵ Du skall ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på baggens huvud. ¹⁶ Sedan skall du slakta den och ta av dess blod och stänka det runt omkring på altaret. ¹⁷ Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet. ¹⁸ Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt Herren, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

¹⁹ Därefter skall du ta den andra baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på hans huvud. ²⁰ Och du skall slakta baggen och ta litet av blodet och stryka på Arons högra örsnibb, på hans söners högra örsnibb, på tummen på deras högra hand och på stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet skall du stänka runt omkring på altaret. ²¹ Och du skall ta något av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir Aron själv och hans kläder heliga, och även hans söner och deras kläder blir heliga.

²² Och du skall ta fettet på baggen, svansfettet och det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som finns på dem och dessutom det högra lårstycket, ty detta är prästvigningsbaggen. ²³ Du skall ta en rund brödkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade bröden som står inför Herrens ansikte. ²⁴ Och du skall lägga allt detta i händerna på Aron och hans söner och vifta det som ett viftoffer inför Herren. ²⁵ Sedan skall du ta det ur deras händer och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en ljuvlig doft inför Herrens ansikte. Det är ett eldsoffer åt Herren.

²⁶ Du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge och vifta den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, och detta skall vara din del. ²⁷ Du skall helga viftoffersbringan och offergärdslåret, det som har viftats och det som har offrats som offergåva, de delar av prästvigningsbaggen som skall tillhöra Aron och hans söner. ²⁸ Aron och hans söner skall få detta av Israels barn som en rättighet för all framtid, ty det är en offergåva. Det skall vara en gåva från Israels barn av deras gemenskapsoffer, deras gåva till Herren.

²⁹ Arons heliga kläder skall hans söner ha efter honom. Klädda i dem skall de bli smorda och vigda till sin tjänst. ³⁰ I sju dagar skall den av Arons söner som blir präst i hans ställe sätta på sig dessa kläder, när han går in i uppenbarelsetältet för att göra tjänst i helgedomen. ³¹ Du skall ta prästvigningsbaggen och koka köttet på en helig plats. ³² Baggens kött och brödet som är i korgen skall Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet. ³³ De skall äta det som användes till att bringa försoning när de vigdes till präster och helgades, men ingen främmande får äta av det eftersom det är heligt. ³⁴ Om något av prästvigningsköttet eller brödet blir över till följande morgon skall du bränna upp det i eld. Det får inte ätas, ty det är heligt.

³⁵ I allt skall du göra med Aron och hans söner så som jag har befallt dig. I sju dagar skall deras prästvigning vara. ³⁶ Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det. ³⁷ I sju dagar skall du bringa försoning för altaret och helga det. Altaret blir då högheligt, och var och en som rör vid det blir helig.

Det dagliga offret

³⁸ Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm. ³⁹ Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen. ⁴⁰ Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin. ⁴¹ Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

⁴² Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig. ⁴³ Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet. ⁴⁴ Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig. ⁴⁵ Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. ⁴⁶ Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.

Rökelsealtaret

30 Du skall göra ett altare att tända rökelse på. Av akacieträ skall du göra det. ² Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen skall göras i ett stycke med altaret. ³ Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra en kant av guld runt altaret. ⁴ Två ringar av guld skall du göra till det och sätta dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken skall du sätta dem som hållare för stänger, så att man kan bära altaret med dem. ⁵ Stängerna skall du göra av akacieträ och överdra dem med guld. ⁶ Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.

⁷ Aron skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse. ⁸ Aron skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför Herrens ansikte från släkte till släkte. ⁹ Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller brännoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det. ¹⁰ En gång om året skall Aron bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för Herren.

Lösepenningen

¹¹ Herren sade till Mose: ¹² När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt Herren en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen. ¹³ Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt Herren. ¹⁴ Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt Herren. ¹⁵ Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt Herren som lösen för ert liv. ¹⁶ Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför Herrens ansikte för att lösen skall betalas för er.

Kopparkaret

¹⁷ Herren sade till Mose: ¹⁸ Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. ¹⁹ Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det. ²⁰ När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. ²¹ De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.

Smörjelseoljan

²² Herren sade vidare till Mose: ²³ Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus, ²⁴ femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin olivolja. ²⁵ Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det skall vara en helig smörjelseolja. ²⁶ Med denna olja skall du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, ²⁷ bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret, ²⁸ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning. ²⁹ Du skall helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.

³⁰ Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig. ³¹ Du skall säga till Israels barn: Detta skall vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte. ³² Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. ³³ Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig skall utrotas ur sitt folk.

Rökelsen

³⁴ Herren sade till Mose: Tag väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galban, och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag, ³⁵ och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren och helig. ³⁶ En del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för er. ³⁷ Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den skall vara helig för dig inför Herren. ³⁸ Den som gör en sådan för att njuta av doften skall utrotas ur sitt folk.

Konsthantverkarna Besalel och Oholiab

31 Herren sade till Mose: ² Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. ³ Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, ⁴ så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, ⁵ slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

⁶ Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: ⁷ uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, ⁸ bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, ⁹ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, ¹⁰ de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, ¹¹ smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.

Sabbaten

¹² Herren sade till Mose: ¹³ Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. ¹⁴ Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. ¹⁵ Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. ¹⁶ Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. ¹⁷ Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. ¹⁸ När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

Guldkalven

32 När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte." ² Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig." ³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. ⁴ Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁵ När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." ⁶ Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.

⁷ Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. ⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁹ Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. ¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

¹¹ Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ¹² Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ¹³ Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt." ¹⁴ Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

¹⁵ Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. ¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." ¹⁸ Men han svarade:

¹⁹ När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. ²⁰ Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det. ²¹ Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" ²² Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont. ²³ De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. ²⁴ Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

²⁵ Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. ²⁶ Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom, ²⁷ och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." ²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. ²⁹ Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till Herrens tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."

³⁰ Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." ³¹ Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. ³² Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i." ³³ Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. ³⁴ Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

³⁵ Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

Befallning om uppbrott från Horebs berg

33 Herren sade till Mose: "Bryt upp och drag härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma skall jag ge det. ² Jag skall sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna ³ och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag skall inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen." ⁴ När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.

⁵ Och Herren sade till Mose: "Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig." ⁶ Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Uppenbarelsetältet

⁷ Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. ⁸ Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose till dess han hade kommit in i tältet. ⁹ Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. ¹⁰ När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. ¹¹ Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.

Mose får se Herrens härlighet

¹² Mose sade till Herren: "Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har också funnit nåd för mina ögon. ¹³ Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk." ¹⁴ Herren sade: "Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro." ¹⁵ Han svarade: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån. ¹⁶ Ty hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?" ¹⁷ Herren svarade Mose: "Det du har begärt skall jag också göra, ty du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn."

¹⁸ Mose sade: "Låt mig få se din härlighet." ¹⁹ Han svarade: "Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet ' Herren ' inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över. ²⁰ Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva." ²¹ Därefter sade Herren: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. ²² När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi. ²³ Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."

De nya stentavlorna

34 Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. ² Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. ³ Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. ⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. ⁶ Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, ⁷ som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." ⁸ Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. ⁹ Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

Förbundet förnyas

¹⁰ Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se Herrens gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort. ¹¹ Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. ¹² Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. ¹³ I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. ¹⁴ Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. ¹⁵ Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. ¹⁶ Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

¹⁷ Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.

¹⁸ Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

¹⁹ Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. ²⁰ Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

²¹ Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.

²² Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut. ²³ Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, Herren, Israels Gud. ²⁴ Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte.

²⁵ Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.

²⁶ Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.

Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."

²⁷ Herren sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." ²⁸ Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.

Strålglansen från Moses ansikte

²⁹ När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med Herren. ³⁰ Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom.