(A) Därför säger Herren Gud:
    Ve över blodstaden,
        den rostiga grytan,
    som inte kunnat befrias
        från rost!
    Ta bort ur den
        köttstycke efter köttstycke
    utan att kasta lott om ordningen,
(B) för hennes blod är ännu kvar
        därinne.
    På den kala klippan
        lät hon det rinna ner.
    Hon göt inte ut det på marken
        så att mullen har kunnat dölja det.
(C) För att vreden skulle ha sin gång
        och hämnd utkrävas,
    lät jag det blod hon utgöt
        komma på kala klippan,
    där det inte kunde döljas.

Read full chapter