(A) Assur kan inte rädda oss,
    vi ska inte sitta upp
        på stridshästar.
    Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’
        till våra händers verk,
    för hos dig får den faderlöse
        barmhärtighet.”

(B) Jag vill hela dem från deras avfall,
        jag vill älska dem generöst,
    för min vrede
        har vänt sig ifrån dem.
Jag ska bli som dagg för Israel,
    han ska blomstra som en lilja
        och skjuta rötter som Libanon.
(C) Hans skott ska breda ut sig,
    han ska bli som olivträdet i skönhet,
        han ska dofta som Libanon.
(D) De som bor i hans skugga
        ska återvända.
    De ska odla säd igen
        och grönska som vinstockar.
    Hans namn ska vara
        som Libanons vin.

Read full chapter