Jesaja 1:1-27:3

Svenska Folkbibeln

⁴ Ve dig, du syndiga släkte,
    du skuldbelastade folk,
ni ogärningsmäns avkomma,
    ni vanartiga barn,
som har övergivit Herren,
    föraktat Israels Helige
och vikit bort ifrån honom.
⁵ Var skall man mer slå er,
    då ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
    och hela hjärtat svagt.
⁶ Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt,
bara blåmärken, ärr och öppna sår,
    som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.

⁷ Ert land är en ödemark,
    era städer är uppbrända i eld,
era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar.
En ödemark är det som efter främlingars framfart.
⁸ Sions dotter har lämnats kvar
    som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul på ett gurkfält,
    som en belägrad stad.
⁹ Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar
en liten återstod åt oss,
    då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.

¹⁰ Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!
¹¹ Vad skall jag med era många slaktoffer till?
säger Herren.
    Jag är mätt på brännoffer av baggar
och på gödkalvars fett,
    till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.
¹² När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte,
vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?
¹³ Bär inte längre fram meningslösa matoffer.
Röken av dem är avskyvärd för mig.
Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester -
ondska tillsammans med högtidsförsamlingar.
¹⁴ Min själ hatar era nymånader och högtider.
De är en börda för mig,
    jag är trött på att bära den.
¹⁵ När ni räcker ut era händer,
    döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket,
    kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
¹⁶ Tvätta er och gör er rena.
    Tag bort era onda gärningar från mina ögon.
Sluta att göra det som är ont.
¹⁷ Lär er att göra det som är gott,
    sök det rätta.
Tillrättavisa förtryckaren,
    försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.

¹⁸ Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.
Om era synder än är blodröda,
    skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan,
    skall de bli vita som ull.
¹⁹ Om ni är villiga att höra,
    skall ni få äta landets goda.
²⁰ Men om ni vägrar och är motsträviga,
skall ni förtäras av svärd,
    ty så har Herrens mun talat.

²¹ Hur har inte den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt.
    Då bodde rättfärdighet därinne,
men nu mördare.
²² Ditt silver har blivit slagg,
    ditt ädla vin är utspätt med vatten.
²³ Dina ledare är upprorsmän
    och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor och jagar efter vinning.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak kommer inte inför dem.
²⁴ Därför säger Herren, Herren Sebaot,
den starke i Israel:
    Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede
och jag skall hämnas på mina fiender.
²⁵ Jag skall vända min hand mot dig
och rensa bort ditt slagg som med lut
och skaffa bort all din oädla malm.
²⁶ Jag skall åter ge dig sådana domare
som du hade först
    och sådana rådgivare som du hade i början.
Därefter skall du kallas "rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".

²⁷ Genom rätt skall Sion friköpas,
    genom rättfärdighet de som vänder tillbaka.
²⁸ Men fördärv skall drabba
    alla överträdare och syndare,
de som överger Herren skall gå under.
²⁹ Ja, ni skall komma på skam
    med de terebinter som var er lust,
ni skall få skämmas över de lustgårdar
    som ni har utvalt.
³⁰ Ty ni skall bli som en terebint
    med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
³¹ Och den starke skall bli som blånor,
hans verk som en gnista.
    Båda skall brinna tillsammans
och ingen skall kunna släcka.

² Det skall ske i den yttersta tiden
    att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
    och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
    Alla hednafolk skall strömma dit.
³ Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
    Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisning skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
⁴ Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
    Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
    Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
⁵ Kom, ni av Jakobs släkt,
    låt oss vandra i Herrens ljus.

¹² Ty Herren Sebaots dag skall komma
mot allt stolt och högmodigt,
    mot allt som är upphöjt,
och det skall bli förödmjukat,
¹³ mot alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och mot alla Basans ekar,
¹⁴ mot alla höga berg
    och alla stolta höjder,
¹⁵ mot alla höga torn
    och alla fasta murar,
¹⁶ mot alla Tarsisskepp,
    ja, mot allt som är vackert att se på.
¹⁷ Människornas stolthet skall slås ner
och männens högmod förödmjukas.
Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,
¹⁸ och avgudarna skall fullständigt försvinna.

¹⁹ Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
²⁰ På den dagen skall människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
    de avgudar av silver
och de avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
²¹ De skall fly in i klippskrevor
    och in i bergsklyftor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.

²² Förlita er inte på människor,
    som bara har en vindpust i sin näsa!
Vad är de att räkna med?

⁸ Ty Jerusalem vacklar och Juda faller,
därför att de med tal och gärningar står emot Herren,
upproriska mot hans härlighets ögon.
⁹ Deras uppsyn vittnar emot dem.
    Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet
och döljer dem inte.
    Ve över deras själar,
ty själva har de berett sig olycka.

¹⁰ Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl,
ty sina gärningars frukt skall de äta.
¹¹ Men ve över den ogudaktige!
    Honom skall det gå illa,
han skall vedergällas efter sina gärningar.
¹² Mitt folks förtryckare är barn,
    och kvinnor härskar över det.
O, mitt folk, dina ledare för dig vilse
och fördärvar den väg du skulle gå.

¹³ Herren träder fram för att gå till rätta,
han står upp för att döma folken.
¹⁴ Herren håller rättegång
    med sitt folks äldste och dess furstar.
"Ni har skövlat vingården.
    Rov från de fattiga finns i era hus.
¹⁵ Vad menar ni med att krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?"
    säger Herren, Herren Sebaot.

¹⁶ Och Herren sade:
Sions döttrar är så högmodiga,
    de går med rak hals och spelar med ögonen,
trippar och pinglar med sina fotringar.
¹⁷ Därför skall Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa,
ja, Herren skall blotta deras nakenhet.

²⁴ Det skall bli stank i stället för ljuvlig doft,
rep i stället för bälte,
    skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår,
hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel,
märken av brännjärn i stället för skönhet.
²⁵ Dina män skall falla för svärd
    och dina hjältar i strid.
²⁶ Sions portar skall klaga och sörja,
    utblottad skall hon sitta på marken.

4 På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga:
"Vi vill själva föda och klä oss.
    Låt oss bara få bära ditt namn!
Ta bort vår vanära!"

³ Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
⁴ Vad kunde mer göras för min vingård
än vad jag har gjort för den?
    Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
⁵ Jag vill nu låta er veta
    vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet,
    och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren,
    och den skall bli nertrampad.
⁶ Jag skall ödelägga den,
    ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen
    att inte låta det regna på den.

⁷ Herren Sebaots vingård är Israels hus
och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
    men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
    men fann skriande orättfärdighet.

¹¹ Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
    och sitter uppe till sena natten,
upphettade av vin!
¹² Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare,
pukor, flöjter och vin.
    Men Herrens gärningar bryr de sig inte om,
hans händers verk intresserar dem inte.
¹³ Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap,
ty de saknar kunskap.
    Dess ädlingar skall lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
¹⁴ Därför ökar dödsriket sitt begär,
    och spärrar upp sitt gap utan gräns.
Stadens främsta måste fara dit ner
    tillsammans med de larmande och bullrande skaror
som jublar därinne.
¹⁵ Människorna skall bli nerböjda,
    var och en förödmjukad.
Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.
¹⁶ Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,
Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
¹⁷ Då skall lammen beta som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.

¹⁸ Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
    och synd som med vagnslinor,
¹⁹ dem som säger: "Låt honom hasta,
låt honom skynda med sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det som Israels Helige beslutat
    närma sig och komma,
så att vi lär känna det!"

²⁰ Ve dem som kallar det onda gott
    och det goda ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
som gör bittert till sött och sött till bittert!

²¹ Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!

²² Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga att blanda starka drycker,
²³ dem som för mutor frikänner den skyldige
och berövar den rättfärdige hans rätt.

²⁴ Liksom eldsflamman förtär strå
    och halm sjunker ihop i lågan,
så skall deras rot ruttna bort
    och deras blomning flyga i väg som stoft,
eftersom de förkastade Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
²⁵ Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det och slår det,
så att bergen darrar
    och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.

²⁶ Han reser ett baner för hednafolken i fjärran
och lockar på dem från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt och med hast.
²⁷ Ingen ibland dem är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
    Bältet kring deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
²⁸ Deras pilar är skarpa,
    alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar är som av flinta,
deras vagnshjul liknar stormvinden.
²⁹ Deras rop är som en lejoninnas rytande.
De ryter som unga lejon,
    ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
³⁰ På den dagen skall det dåna mot dem,
likt havets dånande.
    Ser man ut över landet,
är där mörker och kval,
    ljuset förmörkas av töcken.

"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."

"Ve mig, jag förgås!
    Ty jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

"När nu detta har rört vid dina läppar,
har din missgärning tagits ifrån dig
    och din synd är försonad."

Ni skall höra och höra, men inte förstå,
och ni skall se och se, men inte begripa.
¹⁰ Förhärda detta folks hjärta,
    gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
    så att de inte ser med sina ögon,
hör med sina öron
    eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade."

"Till dess städerna blir öde
    och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
    och landet ligger öde och övergivet.
¹² Herren skall sända folket långt bort,
och ödsligheten skall bli stor i landet.
¹³ När bara en tiondel är kvar i det,
    skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek,
av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.
Den stubben skall vara en helig säd."

Det skall inte inträffa,
    det skall inte ske.
⁸ Ty Damaskus är Arams huvud,
    och Resin är Damaskus huvud.
Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
⁹ Och Samaria är Efraims huvud,
    och Remaljas son är Samarias huvud.
Om ni inte är fasta i tron,
    har ni inget fäste.^[c]

⁹ Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran.
    Rusta er, ni skall ändå krossas.
Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.
¹⁰ Gör upp planer, de går ändå om intet.
Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas.
Ty Gud är med oss.^[g]

² Det folk som vandrar i mörkret
    skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
³ Det folk som du inte givit^[j] stor glädje,
låter du bli talrikt.
    De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
⁴ Ty deras bördors ok,
    deras skuldrors gissel
och deras plågares stav
    bryter du sönder liksom i Midjans tid.
⁵ Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
    skall brännas upp och förtäras av eld.

⁶ Ty ett barn blir oss fött,
    en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
    och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
    Evig Fader, Fridsfurste.
⁷ Så skall herradömet bli stort
    och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas
    med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
    Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.

¹³ Ty folket vänder inte om
    till honom som slår dem.
Herren Sebaot söker de inte.
¹⁴ Därför skall Herren hugga av från Israel
både huvud och svans,
    både palmtopp och sävstrå,
allt på en dag.
¹⁵ De äldsta och högst uppsatta är huvudet,
profeten som talar lögn är svansen.
¹⁶ Ty detta folks ledare för det vilse,
    och de som låter sig ledas går i fördärvet.
¹⁷ Därför kan Herren inte glädja sig
    över deras unga män,
eller förbarma sig
    över deras faderlösa och änkor.
Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
    Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.

¹⁸ Ja, ogudaktigheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
    Den antänder snårskogen
så att den går upp i höga virvlar av rök.
¹⁹ Genom Herren Sebaots vrede
    står landet i brand,
och folket är som ved för elden.
    Ingen skonar sin broder.
²⁰ Man river åt sig till höger
    men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
    men blir inte mätt.
Var och en äter köttet på sin egen arm:
²¹ Manasse äter Efraim och Efraim Manasse.
Tillsammans angriper de Juda.
    Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.

10 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar
och skriver orätta lagar
² för att förvrida rättvisan för de nödställda
och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
    och plundra de faderlösa.
³ Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,
när förödelsen kommer fjärran ifrån?
Till vem skall ni fly för att få hjälp,
    och var skall ni göra av era rikedomar?^[k]
4 Den som inte faller på knä bland fångar
måste falla bland de dräpta.
    Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.

¹³ Ty han säger:
    "Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
    jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
¹⁴ Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
    Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.

¹⁵ Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
    eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
    Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!

¹⁶ Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
¹⁷ Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
    och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
¹⁸ På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
    Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
¹⁹ De träd som är kvar i skogen
    skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.

²⁰ På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
    inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
²¹ En kvarleva skall vända om,^[l]
    en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.^[m]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
    Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
²³ Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
    låta komma över hela landet.

²⁴ Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
²⁵ Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
²⁶ Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
    som han gjorde i Egypten.
²⁷ På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
    Ty oket skall brista på grund av fetman.

²⁸ Han kommer över Ajat,
    drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
²⁹ De drar fram genom passet,
    tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
    Sauls Gibea flyr.
³⁰ Ropa högt, du dotter Gallim.
    Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
³¹ Madmena flyr,
    Gibeons invånare söker skydd.
³² Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.

³³ Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
    de höga träden störta ner.
³⁴ Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.

¹² Han skall resa ett baner för hednafolken
och samla de fördrivna av Israel
    och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
¹³ Då skall Efraims avund upphöra
    och Juda fiender utrotas.
Efraim skall inte avundas Juda,
    och Juda inte vara fiende till Efraim.
¹⁴ Och de skall slå ner
    på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans skall de ta byte från folken i öster.
Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand
och Ammons barn skall lyda dem.
¹⁵ Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut
och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind.
Han skall klyva den i sju bäckar,
    så att man kan gå torrskodd över.
¹⁶ Det skall bli en banad väg
    för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
    liksom det var för Israel
den dag de drog upp ur Egyptens land.

⁴ På den dagen skall ni säga:
    "Tacka Herren,
åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken.
Förkunna att hans namn är upphöjt.
⁵ Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting.
Låt detta bli känt över hela jorden.
⁶ Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,
ty Israels Helige är stor,
    han är mitt ibland er."

² Res upp ett baner på ett kalt berg,
    ropa högt till dem,
vinka med handen att de må dra in
genom de mäktigas portar.
³ Jag har befallt mina heliga,
    jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.

⁴ Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
⁵ Från fjärran land kommer de,
    från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
    för att fördärva hela landet.
⁶ Jämra er, ty Herrens dag är nära.
    Som våld från den Allsmäktige kommer den.
⁷ Därför sjunker alla händer,
    och alla människohjärtan blir uppgivna.
⁸ De blir slagna av skräck,
    plågor och kval griper dem,
de våndas som en barnaföderska.
    Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar som eldslågor.

⁹ Se, Herrens dag kommer,
    fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
    och utrota syndarna som bor där.
¹⁰ Ty himlens stjärnor och stjärnbilder
sänder inte mer sitt ljus.
    Solen går upp mörk,
och månens ljus lyser inte.
¹¹ Jag skall straffa världen för dess ondska,
de ogudaktiga för deras missgärning.
Jag skall göra slut på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
¹² Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
¹³ Därför skall jag få himlen att darra,
och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -
genom Herren Sebaots förbittring,
    på hans brinnande vredes dag.
¹⁴ Liksom en bortjagad gasell
    och en fårhjord som ingen samlar
skall de vända hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
¹⁵ Var och en som påträffas skall bli genomborrad,
var och en som grips skall falla för svärd.
¹⁶ Deras späda barn skall krossas inför deras ögon,
deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.

¹⁷ Se, jag skall egga mederna mot dem,
de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
¹⁸ Deras bågar fäller unga män,
    de har inget förbarmande med fostret i moderlivet,
de har inget medlidande med barn.
¹⁹ Med Babel, rikenas krona,
    kaldeernas vackra stolthet,
skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
²⁰ Aldrig mer skall det bli bebyggt,
    från släkte till släkte skall det ligga obebott.
Ingen arab skall där slå upp sitt tält,
    ingen herde slå läger med sin hjord.
²¹ Där skall öknens djur lägga sig ner,
dess hus skall fyllas av ugglor.
    Där skall strutsar bo,
där skall getabockar hoppa omkring.
²² Schakaler skall tjuta i dess palats
    och ökenhundar i de praktfulla slotten.
Dess tid kommer snart,
    dess dagar skall inte fördröjas.

"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld^[n] en ände!
⁵ Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
⁶ som i grymhet slog folken
    med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
⁷ Hela jorden har fått vila och ro,
    man brister ut i jubel.
⁸ Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
    'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'

⁹ Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
    Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
    Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
¹⁰ Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
    Du har blivit som en av oss.'
¹¹ Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
    Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.

¹² Hur har du inte fallit från himlen,
    du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
¹³ Du sade i ditt hjärta:
    'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.^[o]
14 Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
¹⁵ Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
¹⁶ De som ser dig stirrar på dig,
    de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
¹⁷ som gjorde jorden till en öken
    och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
¹⁸ Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
¹⁹ men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
    täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
    Du är lik ett förtrampat as.
²⁰ Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.

Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
²¹ Anställ ett blodbad på hans söner
    för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."

²² Jag skall resa mig upp emot dem,
    säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
    säger Herren.
²³ Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
    jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.

²⁹ Gläd er inte, alla ni filisteer,
    över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
³⁰ De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
    Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
³¹ Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
    och ingen blir efter i fiendernas led.
³² Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
    och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.

På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
² Han går upp till sitt tempel,
    till Dibon och upp på offerhöjderna
för att gråta.
    Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
    alla skägg avskurna.
³ På deras gator har man svept sig i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
    jämrar sig alla, medan tårarna rinner.
⁴ Hesbon och Eleale höjer klagorop,
    det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
    deras själ våndas i dem.

⁵ Mitt hjärta sörjer över Moab.
    Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Selisija.
    Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
⁶ Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
    inget grönt finns kvar.
⁷ Återstoden av sina ägodelar,
    sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
⁸ Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
    deras klagan till Beer-Elim.
⁹ Ty Dimons vatten är fulla av blod,
    men ännu mer skall jag låta komma över Dimon:^[p]
ett lejon för den som undkommer från Moab
och för dem som finns kvar i landet.

⁶ Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
⁷ Därför skall Moab jämra sig över Moab.
Alla skall jämra sig.
    Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.
⁸ Ty Hesbons fält tynar bort,
    liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar.
Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut över havet.
⁹ Därför gråter jag över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
    Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.
¹⁰ Glädje och fröjd har försvunnit
    från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
    på glädjeropen har jag gjort slut.
¹¹ Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
¹² Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött,
hur han än går till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.

Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
² Aroers städer blir övergivna.
    De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
³ Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
⁴ När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
⁵ Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
    Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
⁶ Bara en efterskörd lämnas kvar,
    som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.

⁷ På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
⁸ Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
    På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
⁹ På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
    i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
¹⁰ Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
    Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
¹¹ Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.

¹² Hör larmet av många folk,
    det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
    det dånar som väldiga vatten dånar.
¹³ Folkslag dånar,
    som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
¹⁴ När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.

⁷ På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
    i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.

Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
    Egyptens avgudar bävar inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
² Jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
broder skall strida mot broder
    och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
³ Egyptiernas mod skall försvinna,
    deras planer skall jag göra om intet.
De skall fråga sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
⁴ Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand,
en grym kung skall råda över dem,
    säger Herren, Herren Sebaot.

⁵ Vattnet i havet skall torka ut,
    floden sina och ebba ut.
⁶ Strömmarna skall stinka,
    Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut,
rör och vass vissna bort.
⁷ Ängarna vid Nilen längs flodens strand
och alla sädesfält vid floden,
    skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
⁸ Nilens fiskare skall klaga,
    alla som kastar ut krok i floden skall sörja,
de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
⁹ De som bereder lin och de som väver fina tyger
skall komma på skam.
¹⁰ Landets stöttepelare skall krossas
    och alla som arbetar för lön gripas av ångest.

¹¹ Som dårar står alla Soans furstar,
    faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
    "Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
¹² Var finns nu dina visa män?
    Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju -
vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
¹³ Soans furstar handlar dåraktigt,
    Nofs furstar är bedragna,
de har lett Egypten vilse,
    de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
¹⁴ Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem,
så att de leder Egypten vilse i allt det gör,
likt en drucken som raglar i sina spyor.
¹⁵ Egypten kan inget uträtta,
    varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.

¹⁶ På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor.
De skall skälva och vara förskräckta
för Herren Sebaots upplyfta hand,
    när han lyfter den mot dem.
¹⁷ Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta,
på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.

Välsignad vare Egypten, mitt folk,
    och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!

⁶ Ty så har Herren sagt till mig:
    "Gå och ställ ut en väktare.
Han skall meddela vad han ser."
⁷ Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,
en åsnevagn och en kamelvagn.
    Han gav noga akt, mycket noga.
⁸ Han började ryta som ett lejon:^[s]
    "Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,
jag stannar här på min post natt efter natt.
⁹ Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"
Och han tog till orda och sade:
    "Babel har fallit, ja, det har fallit!
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
¹⁰ O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.

Man ropar till mig från Seir:
    "Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?"
¹² Väktaren svarar:
    "Morgon kommer, ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
    Kom tillbaka igen."

Ni skall bo i Arabiens vildmark,
    ni karavaner från Dedan.
¹⁴ Möt de törstande med vatten.
    Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
¹⁵ Ty de flyr undan svärd,
    undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets vedermöda.

¹⁶ Ty så har Herren sagt till mig:
    Inom ett år, så som daglönaren räknar året,
skall all Kedars härlighet vara slut,
¹⁷ och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
    Ty så har Herren, Israels Gud, talat.

⁵ Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
    med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
⁶ Elam bär kogret,
    vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
⁷ Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.

⁸ Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
⁹ Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
¹⁰ Ni räknar husen i Jerusalem,
    och ni river ner hus för att förstärka muren.
¹¹ Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
    Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.

¹² Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
    till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
¹³ Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
    ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."

Jämra er, ni fartyg från Tarsis,
    ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
² Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
³ Av Sihors säd och Nilflodens skördar
skaffade du dig förtjänst
    genom att fara över stora vatten och driva handel.
Du blev en marknadsplats för folken.
⁴ Stå där med skam, Sidon,
    ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
    inte fött barn,
inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
⁵ När ryktet kommer till Egypten,
    bävar man vid nyheterna om Tyrus.
⁶ Drag bort till Tarsis och jämra er,
    ni kustlandets invånare.

⁷ Är detta er glada stad från forna dagar?
Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
⁸ Vem har beslutat detta om Tyrus,
    hon som delade ut kronor,
hade köpmän som var furstar
    och handelsmän som var stormän på jorden?
⁹ Herren Sebaot har beslutat det
    för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka alla stormän på jorden.
¹⁰ Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,
du Tarsis dotter.
    Du bär ingen boja mer.
¹¹ Han räckte ut sin hand över havet,
han kom kungariken att skaka.
    Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
¹² Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,
du kränkta jungfru, du Sidons dotter.
Stå upp och drag bort till kitteernas land.
Men inte heller där skall du få ro.
¹³ Se på kaldeernas land.
    Detta folk finns inte mer.
Assyrierna gav detta land åt ökendjur.
De uppförde sina belägringstorn,
    rev ner palatsen i landet
och förvandlade det till en grushög.
¹⁴ Jämra er, ni Tarsisskepp,
    ty er befästning är förstörd."

¹⁶ "Tag din harpa och gå omkring i staden,
du bortglömda sköka.
    Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."

⁷ Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
⁸ Det är slut med pukornas fröjd,
    de gladas sorl har upphört.
Det är slut med harpans glädje.
⁹ Man dricker inte vin under sång,
    rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
¹⁰ Den öde staden ligger nerbruten,
    alla hus är stängda,
ingen kan komma in.
¹¹ Ute på gatorna hörs klagorop över vinet.
All glädje har förmörkats,
    all jordens fröjd har flytt.
¹² Bara ödeläggelse är kvar i staden,
    porten har slagits i spillror.
¹³ Ty det skall bli på jorden bland folken,
som när man slår ner oliver,
    eller som när man gör en efterskörd
sedan vinbärgningen är avslutad.

¹⁴ Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd.
Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
¹⁵ "Ära därför Herren i öster,
    ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
¹⁶ Från jordens ände hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"

Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig!
Förrädare förråder.
    Ja, med förräderi förråder förrädarna.
¹⁷ Fruktan, fallgrop och snara väntar er,
ni jordens invånare.
¹⁸ Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop
störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp ur fallgropen
fångas i snaran.
    Ty fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
¹⁹ Jorden brister, ja, den brister.
    Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
²⁰ Jorden raglar som en drucken.
    Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
    Dess missgärning vilar tung på den.
Den skall falla och inte mer resa sig.

²¹ På den dagen skall Herren straffa
höjdens här uppe i höjden
    och jordens kungar nere på jorden.
²² De skall samlas ihop
    som fångar i fånggropen,
de skall stängas inne i fängelse.
    Efter lång tid når straffet dem.
²³ Då skall månen blygas och solen skämmas,
ty Herren Sebaot skall då vara konung
på Sions berg och i Jerusalem
    och inför sina äldste, i härlighet.

⁹ På den dagen skall man säga:
    Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
    han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.

¹⁰ Ty Herrens hand skall vila över detta berg,
men Moab skall trampas ner i sitt eget land
liksom halm trampas ner i gödselhögen.
¹¹ Hur han än där breder ut sina händer,
lik simmaren som simmar,
    skall dock hans stolthet brytas ner
trots hans händers alla konster.
¹² Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar,
han slår dem till jorden, ner i stoftet.

Vi har en stark stad.
    Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
² Öppna portarna,
    så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
³ Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
⁴ Förtrösta på Herren till evig tid,
    ty Herren Herren är en evig klippa.
⁵ Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
    Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
⁶ Den trampas ner under fötterna,
    fattigas fötter, svagas steg.

⁷ Den rättfärdiges väg är jämn,
    du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
⁸ Ja, på dina domars väg, Herre,
    väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
    står vår själs längtan.
⁹ Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
    Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
¹⁰ När den ogudaktige får nåd,
    lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
¹¹ Herre, din hand är upplyft,
    men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
¹² Herre, du skall ge oss frid,
    ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
¹³ Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
¹⁴ De döda får inte liv igen,
    de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
¹⁶ Herre, i nöden sökte de dig,
    de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
¹⁷ Som en havande kvinna våndas,
    då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
¹⁸ Vi var havande och våndades,
    men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.

¹⁹ Dina döda skall bli levande,
    mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
    ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
    och jorden skall ge igen de avsomnade.
²⁰ Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
²¹ Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.

² Sjung på den dagen om den underbara vingården:
³ Jag, Herren, sköter om den,
    ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
    så att ingen skall skada den.