²⁰ Men Herren Sebaot är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
    Låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.

¹⁸ Varför skall jag ständigt plågas
    och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill ju inte läkas.
    Du har blivit för mig som en sinande bäck,
likt ett vatten som ingen kan lita på.

¹⁸ Låt mina förföljare stå där med skam,
men låt inte mig komma på skam.
    Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen komma över dem
och krossa dem med dubbel förödelse.

²¹ Överlämna därför deras barn åt hungersnöden
och utlämna dem själva åt svärdet,
    så att deras hustrur blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
    och deras unga män slagna med svärd i striden.
²² Låt klagorop höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
²³ Men du, Herre, känner
    alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
    Grip in mot dem på din vredes dag.