Jag kastade dem med kastskovel
    vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
    jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
Deras änkor blev inför mig
    fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
Den som hade fött sju söner
    svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
    De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.

Read full chapter