18 (A) Jag har hört hur Efraim klagar:
        ”Du har tuktat mig,
    jag har blivit tuktad
        som en otämd kalv.
    Omvänd mig, så blir jag omvänd!
        För du är Herren min Gud.
19 (B) När jag nu har vänt om
        känner jag ånger,
    och när jag nu besinnat mig
        slår jag mig på höften[a].
    Jag både blygs och skäms
        när jag nu bär
            min ungdoms förnedring.”

20 (C) Är inte Efraim min käre son,
        är han inte mitt älsklingsbarn?
    Närhelst jag går till rätta
        med honom tänker jag på honom.
    Därför ömmar mitt hjärta
        för honom.
    Jag måste förbarma mig
        över honom, säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:19 slår jag mig på höften   Uttryck för sorg och smärta.