(A) Jag har blivit till åtlöje
        för min vän,
    jag som ropade till Gud
        och fick svar.
    Den rättfärdige och oskyldige
        blir till åtlöje.
I den sorglöses tankar
        föraktas olyckan,
    den står redo för dem
        vilkas fötter vacklar.
(B) Rövarna får ha sina tält i fred,
    de som trotsar Gud har trygghet,
        de som har sin gud i sin hand.

Read full chapter