17 (A) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
    och du skulle täcka över min skuld.

18 Men som berget faller
        och vittrar bort,
    som klippan flyttas från sin plats,
19 (B) som vatten nöter sönder stenar,
    som dess flöden sköljer bort myllan,
        så gör du människans hopp
            om intet.

Read full chapter