Hon är som en slav
        som flämtar efter skugga,
    som en daglönare
        som väntar på sin lön.
Månader av elände
        har jag fått till arvedel,
    nätter av vedermöda
        har blivit min lott.
Så snart jag har lagt mig frågar jag:
    ”När ska jag stiga upp?
        När ska natten ta slut?”
    Jag mättas av oro
        ända till morgonen.

Read full chapter