Jerusalems sorg och ödeläggelse

אAlef

(A) Så övergiven hon sitter,

        den folkrika staden!
    Hon som var stor bland folken
        har blivit som en änka,
    furstinnan bland länderna
        måste göra slavtjänst.[a]

בBeth

(B) Bittert gråter hon i natten
        med tårar på sin kind.
    Ingen tröstare har hon
        bland alla sina älskare.
    Alla hennes vänner har svikit henne,
        de har blivit hennes fiender.

גGimel

Juda har gått i landsflykt
        efter förtryck och svårt slaveri.
    Hon bor bland hednafolk
        och finner ingen ro.
    Alla hennes förföljare
        har hunnit ifatt henne,
            mitt i hennes nöd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:1 Septuaginta tillägger en inledning: ”När Israel hade förts bort i fångenskap och Jerusalem ödelagts, satt Jeremia och grät och sjöng denna klagosång över Jerusalem.”