Add parallel Print Page Options

Jesus släkttavla

(Luk 3:23-38)

Detta är släkttavlan för Jesus Kristus[a], som var ättling till David och Abraham:

Abraham var far till Isak,

Isak till Jakob,

Jakob till Juda och hans bröder,

Juda var far till Peres och Serach, och deras mor hette Tamar,

Peres var far till Hesron,

Hesron till Ram,

Ram till Amminadav,

Amminadav till Nachshon,

Nachshon till Salma,

Salma till Boas, vars mor hette Rachav,

Boas till Oved, vars mor hette Rut,

Oved till Jishaj,

Jishaj till kung David.

David var far till Salomo, vars mor var änkan efter Uria,

Salomo till Rehabeam,

Rehabeam till Avia,

Avia till Asa,

Asa till Joshafat,

Joshafat till Joram,

Joram till Ussia,

Ussia till Jotam,

Jotam till Achas,

Achas till Hiskia,

10 Hiskia till Manasse,

Manasse till Amon,

Amon till Josia,

11 Josia till Jekonia[b] och hans bröder, som föddes vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon:

Jekonias, far till Shealtiel,

Shealtiel till Serubbabel,

13 Serubbabel till Avihud,

Avihud till Eljakim,

Eljakim till Asor,

14 Asor till Sadok,

Sadok till Akim,

Akim till Elihud,

15 Elihud till Elasar,

Elasar till Mattan,

Mattan till Jakob,

16 och Jakob till Josef. Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus som kallas Kristus.

17 Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.

Jesus föds

18 När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad[c] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. 19 Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.[d]

20 Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. 21 Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.[e]

22 Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:

23 ”Jungfrun ska bli med barn
    och föda en Son,
och man ska ge honom namnet Immanuel”.

(Det betyder: Gud med oss).[f]

24 När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, 25 men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.

Österländska stjärntydare hyllar Jesus

Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödda kung? Vi har sett hans stjärna gå upp i vårt eget land och har kommit för att hylla[g] honom.”

Kung Herodes blev skräckslagen, och hela Jerusalem med honom. Han kallade därför samman folkets överstepräster och skriftlärda[h] och frågade dem om de visste var Messias skulle födas.

”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:

’Du Betlehem i Judas land,
    du är inte den mest oansenlige bland Judas furstar,
för en härskare ska komma från dig,
    en som blir en herde för mitt folk Israel.[i]’ ”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna igen för att få reda på den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. ”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla[j] det.”

Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg, och då visade sig den stjärna igen som de hade sett gå upp i deras eget land. Den gick före dem tills den stannade över det ställe där barnet fanns.

10 Stjärntydarna blev mycket glada då de fick se stjärnan, 11 och de gick in i huset och fann barnet och hans mor, Maria. Där föll de ner för honom och hyllade[k] honom. Sedan tog de fram sina kistor och gav barnet gåvor. Det var guld, rökelse och myrra[l]. 12 Men när de skulle återvända till sitt eget land, reste de aldrig tillbaka till kung Herodes, för de hade varnats för det genom en dröm, och därför tog de en annan väg.

Flykten till Egypten

13 När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”

14 Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor 15 och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”[m]

16 Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. 17 Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:

18 ”Ett rop hörs i Rama,
    klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
    och låter sig inte tröstas,
för de finns inte mer.”[n]

Hemkomsten till Israel

19 När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”

21 Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. 22 Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen 23 och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.[o]

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)

Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:

”En röst ropar i ödemarken:
    ’Bana väg för Herren!
Jämna vägen för honom![p]’ ”

Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[q] kom för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? Nej, handla[r] som det anstår en som är omvänd! Inbilla er inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! 10 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden.

11 Jag döper er med vatten till omvändelse. Men efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler.[s] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. 12 Han har kastskoveln i sin hand, färdig att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

Jesus blir döpt

13 Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, 14 men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” 15 Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.

16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[t] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. 17 Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”

Jesus prövas av djävulen

(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)

Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.[u]’ ”

Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:

’Han ger sina änglar befallning om dig.
    Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.[v]’ ”

Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.[w]’ ”

Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”

10 ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[x]’ ”

11 Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)

12 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. 14 Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

15 ”Sebulons land och Naftalis land,
    sjövägen, landet bortom Jordan,
    de främmande folkens Galileen –
16 det folk som lever i mörkret
    såg ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
    har ett ljus gått upp.”[y]

Footnotes

  1. 1:1 Kristus betyder den smorde på grekiska. Dess hebreiska motsvarighet är Messias. Bland Israels folk smordes kungar, präster och profeter med olja innan de började sin uppgift. Gud hade genom profeterna lovat att sända en smord kung som skulle härska över alla folk. Judarna väntade på att denna kung skulle återupprätta Israel som nation.
  2. 1:11 Också känd som Jojakin (1 Krön 3:15).
  3. 1:18 Den judiska förlovningen var mer bindande än en nutida förlovning. Den kunde endast brytas genom skilsmässa och något sexuellt umgänge fick inte förekomma.
  4. 1:19 Josef tänkte skriva under de nödvändiga pappren för skilsmässa, men inte låta henne dömas offentligt och bli stenad, vilket han kunde ha gjort.
  5. 1:21 Jesus, som är den grekiska formen av namnet Josua (jeshua) betyder Herren räddar.
  6. 1:23 Se Jes 7:14, varifrån citatet är hämtat; jungfrun enligt Septuaginta, i den masoretiska texten den unga kvinnan. Sammanhanget visar dock att i fråga om Jesus mor var betydelsen i vilket fall som helst ”jungfru”, även om också det grekiska ordet annars kan användas utan att det ligger någon betoning på just den aspekten, så t.ex. i liknelsen om de tio flickorna i Matt 25.
  7. 2:2 Eller: för att tillbe.
  8. 2:4 Skriftlärda var både experter på lagen, Bibelns (Gamla testamentets) första del och kände väl till de heliga skrifterna över huvud taget. (Judarna delar upp Gamla testamentet i lagen, profeterna och skrifterna.)
  9. 2:6 Se Mika 5:2.
  10. 2:8 Eller: och tillbe.
  11. 2:11 Eller: och tillbad.
  12. 2:11 Rökelse och myrra var välluktande växtämnen som användes i templet och vid kungliga bröllop. Gåvorna var en symbol för att Jesus är Messias.
  13. 2:15 Se Hos 11:1.
  14. 2:18 Se Jer 31:15.
  15. 2:23 Detta hänvisar till vad profeterna har skrivit om Jesus i Gamla testamentet. Nasaré kan också syfta på neser (skottet från Jishajs stam, jfr Jes 11:1) eller på nasir (en person som lever avskild för Gud).
  16. 3:3 Se Jes 40:3. Den hebreiska texten använder här det heliga gudsnamnet (JHWH), som Nya testamentet här, liksom i flera andra sammanhang, tillämpar på Jesus.
  17. 3:7 Fariseer och saddukeer var två religiösa partier bland judarna. Fariseerna var mycket noga med att följa hela Moses lag och hade dessutom lagt till egna regler och föreskrifter. Saddukeerna var mest intresserade av politik och var lojala mot romarna. De trodde varken på uppståndelsen, änglar eller andar.
  18. 3:8 Ordagrant: Bär då sådan frukt.
  19. 3:11 Detta var en slavs uppgift.
  20. 3:16 Det är oklart vem han syftar på, men enligt Joh 1:33-34 såg Johannes döparen hur Guds Ande sänkte sig över Jesus.
  21. 4:4 Se 5 Mos 8:3. Att lyda Gud är viktigast.
  22. 4:6 Se Ps 91:11-12.
  23. 4:7 Se 5 Mos 6:16.
  24. 4:10 Se 5 Mos 6:13.
  25. 4:16 Se Jes 9:1-2.