Add parallel Print Page Options

De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
    utan att finna någon boplats.
De var hungriga, törstiga,
    och deras liv tynade bort.
De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
Han förde dem till den rätta vägen,
    till en plats där de kunde bo.
De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
Han gav vatten till den törstige
    och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

Read full chapter