Herrens tjänare

42 (A) Se, min tjänare som jag stöder,

    min utvalde som min själ
        glädjer sig över.
    Jag har sänt min Ande
        över honom.
    Han ska utbreda rätten
        bland hednafolken.[a]
Han ska inte skria eller ropa,
        inte låta sin röst höras på gatorna.
Ett brutet strå
        ska han inte krossa,
    en tynande veke
        ska han inte släcka.
    Han ska i trofasthet utbreda rätten.
Han ska inte försvagas
        eller brytas ner
    förrän han har grundat rätten
        på jorden.
    Havsländerna väntar
        på hans undervisning.

(B) Så säger Gud,
    Herren som har skapat himlen
        och spänt ut den,
    han som har brett ut jorden
        med allt som växer där,
    han som har gett liv åt folket
        som bor där
    och ande åt dem som vandrar
        på den.
(C) Jag, Herren,
        har kallat dig i rättfärdighet.
    Jag ska hålla dig i handen,
        jag ska bevara dig
    och göra dig till ett förbund
        för folket,
    till ett ljus för hednafolken,[b]
(D) för att du ska öppna blinda ögon
        och föra fångar ut ur fängelset,
    ur fångenskapen
        dem som sitter i mörker.
(E) Jag är Herren,
        det är mitt namn.
    Jag ger inte min ära åt någon annan
        eller mitt lov åt avgudabilder.
Se, det jag förkunnade förut
        har kommit.
    Nu förkunnar jag nya ting,
        jag låter er höra om dem
            innan de visar sig.

En ny sång

10 (F) Sjung en ny sång till Herren,
        sjung hans lov från jordens ände,
    ni som reser på havet
        och allt som finns i det,
    ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst,
    du öken med dina städer,
        ni byar där Kedar bor.
    Jubla, ni Selas[c] invånare,
        ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
    förkunna hans lov i havsländerna.

Herren ska gripa in

13 Herren drar ut som en hjälte,
    han eggar upp sig
        med en krigares iver.
    Han ropar högt, han höjer härskri
        och visar sin makt
            mot sina fiender.
14 (G) Länge har jag tigit,
    jag höll mig stilla,
        jag lade band på mig.
    Men nu ska jag skrika
        som en barnaföderska,
    jag ska flämta och flåsa
        på samma gång.
15 Jag ska ödelägga berg och höjder
        och låta allt deras gräs torka bort.
    Jag ska göra strömmar till land
        och låta sjöar torka ut.
16 (H) De blinda ska jag leda
        på en väg som de inte känner,
    på okända stigar
        ska jag föra dem fram.
    Jag ska göra mörkret framför dem
            till ljus
        och det ojämna till jämn mark.
    Detta är vad jag ska göra,
        och jag ska inte överge dem.
17 (I) Men de som litar till avgudabilder
    och säger till gjutna bilder:
        "Ni är våra gudar",
    de ska vika tillbaka
        och stå där med skam.

Israels barn är blinda och döva

18 (J) Ni som är döva, hör!
        Ni som är blinda, skåda och se!
19 Vem är så blind som min tjänare
    och så döv som min
        budbärare som jag sänder?
    Vem är så blind som min förtrogne,
        så blind som Herrens tjänare?
20 (K) Du har sett mycket
        men inte tagit vara på det.
    Öronen är öppna,
        men ingen lyssnar.
21 Herren ville
        för sin rättfärdighets skull
    låta sin undervisning
        komma till makt och ära.

22 Men detta är ett plundrat
        och skövlat folk.
    De ligger alla bundna i hålor,
        gömda i fängelser.
    De har utlämnats till plundring
        utan att någon räddar,
    till skövling utan att någon säger:
        "Ge tillbaka."

23 Vem bland er lyssnar på detta,
    tar vara på det
        och hör för framtiden?
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
        och Israel åt plundrare?
    Är det inte Herren,
        som vi syndat mot?
    De ville inte vandra på hans vägar
        eller höra hans undervisning.
25 (L) Därför öste han sin brinnande vrede
        över dem – krigets raseri.
    De förbrändes av det runt omkring,
        men de besinnade det inte.
    De förtärdes av det
        men tog det inte till sitt hjärta.

Israels oförtjänta räddning

43 (M) Men så säger nu Herren,

    han som har
            skapat dig, Jakob,
        han som har format dig, Israel:
    Var inte rädd,
        för jag har återlöst dig,
    jag har kallat dig vid namn,
        du är min.
(N) Om du går genom vatten
        är jag med dig,
    eller genom strömmar
        så ska de inte dränka dig.
    Om du går genom eld
        ska du inte bli svedd,
            lågan ska inte bränna dig.
(O) För jag är Herren din Gud,
        Israels Helige, din Frälsare.
    Jag ger Egypten till lösen för dig,
        Nubien och Seba[d] i ditt ställe.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
        högt aktad och älskad av mig,
    ger jag människor i ditt ställe,
        folk i stället för ditt liv.
(P) Var inte rädd, för jag är med dig.
    Jag ska hämta dina barn från öster
        och samla dig från väster.
(Q) Jag ska säga till länderna i norr:
        "Ge hit!"
    och till södern:
        "Håll dem inte tillbaka!
    För hit mina söner fjärran ifrån
        och mina döttrar
            från jordens ände,
(R) var och en som är uppkallad
        efter mitt namn
    och som jag skapat till min ära,
        som jag format och gjort."

(S) För ut det blinda folket
        som ändå har ögon,
    och de döva som ändå har öron.
(T) Alla hedningar kommer tillsammans
        och folken samlas.
    Vem bland dem förkunnade detta
        och lät oss höra om det
            som har skett?
    Låt dem föra fram sina vittnen
        så att de kan få rätt.
    Låt dem höra, så att de kan säga:
        "Det är sant."
10 (U) Ni är mina vittnen, säger Herren,
        och min tjänare som jag utvalt,
    för att ni ska känna mig och tro mig
        och förstå att Jag Är.
    Före mig blev ingen Gud formad,
        efter mig ska ingen komma.
11 (V) Jag, jag är Herren.
    Förutom mig finns ingen frälsare.
12 Det är jag som har förutsagt
        och frälst och förkunnat,
    ingen främmande gud ibland er.
        Ni är mina vittnen, säger Herren,
            och jag är Gud.
13 (W) Jag Är, redan från första dagen.[e]
        Ingen kan rädda ur min hand.
    När jag vill göra något,
        vem kan då hindra det?

14 (X) Så säger Herren,
        er återlösare, Israels Helige:
    För er skull sänder jag bud till Babel
        och bryter ner alla bommarna,
    och kaldeernas jubel
        förvandlas till jämmer.[f]
15 Jag är Herren er Helige,
        Israels skapare, er kung.
16 (Y) Så säger Herren,
    han som gjorde en väg i havet,
        en stig i väldiga vatten,
17 han som förde ut vagnar
    och hästar dit,
        en mäktig krigshär.
    Där blev de liggande,
        de reser sig aldrig mer.
    De utplånades,
        de släcktes som en veke.

18 Tänk inte på det som har hänt,
        bry er inte om det som var förr.
19 (Z) Se, jag gör något nytt.
    Redan nu visar det sig.
        Märker ni det inte?
    Jag ska göra en väg i vildmarken
        och strömmar i öknen.
20 Markens djur ska ära mig,
        schakaler och strutsar,
    för jag förser vildmarken med vatten
        och öknen med strömmar,
    så att mitt folk, mina utvalda,
        kan dricka.
21 Det folk som jag format åt mig
        ska höja mitt lov.

22 Men du Jakob har inte kallat på mig,
        du Israel har tröttnat på mig.
23 Du har inte kommit till mig
        med dina brännofferfår
    eller ärat mig med dina slaktoffer.
    Jag har inte gett dig arbete
        med matoffer
    eller möda med rökelse.
24 (AA) Du har inte köpt kalmus[g] åt mig
        för pengar
    eller mättat mig
        med dina slaktoffers fett.
    I stället har du gett mig arbete
        med dina synder
    och möda med dina missgärningar.

25 (AB) Jag, jag är den som utplånar
        dina brott för min egen skull,
    dina synder minns jag inte mer.
26 (AC) Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra,
        tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfar syndade
        och dina talesmän gjorde uppror
            mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat
        helgedomens ledare,
    överlämnat Jakob till förintelse
        och Israel till hån.

Det sanna Israel och den ende Guden

44 Men hör nu,

    du min tjänare Jakob,
        du Israel som jag har utvalt.
(AD) Så säger Herren som skapade dig,
    han som formade dig i moderlivet
        och som hjälper dig:
    Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        du Jeshurun[h] som jag har utvalt.

(AE) För jag ska utgjuta
    vatten över det som törstar
        och strömmar över det torra.
    Jag ska utgjuta
        min Ande över dina barn,
    min välsignelse
        över dina avkomlingar,
(AF) så att de växer upp
        bland det gröna gräset,
    som pilträd vid vattenbäckar.
Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
        en annan åberopa Jakobs namn,
    en tredje skriva: "Herrens egen"
        på sin hand
    och använda Israel som ärenamn.

Footnotes

  1. 42:1f Citeras i Matt 12:18f som profetia om Messias.
  2. 42:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning.
  3. 42:11 Kedar … Sela   Nordarabiskt ökenfolk samt troligen Petra söder om Döda havet.
  4. 43:3 Nubien och Seba   Nuvarande Sudan och Jemen.
  5. 43:13 redan från första dagen   Annan översättning: "från denna dag och framåt".
  6. 43:14 Babel etc   Annan översättning: "Babel och för ner kaldeerna som flyktingar på skeppen de jublade över".
  7. 43:24 kalmus   Doftande gräs, kanske från Indien (Jer 6:20). Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).
  8. 44:2 Jeshurun   Poetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, "rättrådig".