³ Gud, var mig nådig
        efter din godhet,
    utplåna mina överträdelser
        efter din stora barmhärtighet.
⁴ Tvätta mig ren från min skuld,
    rena mig från min synd,
⁵ för jag känner mina överträdelser
    och min synd är alltid inför mig.
^6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
    och gjort det som är ont
        i dina ögon.
    Därför har du rätt när du talar,
        du är ren när du dömer.
^7 (C) Ja, med skuld är jag född
    och med synd blev jag till
        i min moders liv.
⁸ Du älskar sanning i hjärtat,
    lär mig då vishet i mitt innersta.

^9 (D) Rena mig med isop^[b]
        så att jag blir ren,
    tvätta mig
        så att jag blir vitare än snö.
¹⁰ Låt mig höra fröjd och glädje,
    låt de ben du har krossat få jubla.
¹¹ Vänd bort ditt ansikte
        från mina synder,
    utplåna all min skuld.
^12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
    och ge mig på nytt
        en frimodig ande.
¹³ Förkasta mig inte från ditt ansikte
    och ta inte din helige Ande
        ifrån mig.
^14 (F) Låt mig åter få glädjas
        över din frälsning
    och håll mig uppe
        med en villig^[c] ande.
¹⁵ Jag ska lära överträdarna dina vägar
    så att syndare omvänder sig
        till dig.

^16 (G) Rädda mig från blodskuld,
        Gud, du min frälsnings Gud,
    så ska min tunga jubla
        över din rättfärdighet.
¹⁷ Herre, öppna mina läppar,
    så ska min mun förkunna ditt lov.
^18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
        annars skulle jag ge dig det,
    brännoffer vill du inte ha.
^19 (I) Det offer Gud vill ha
        är en förkrossad ande.
    Ett förkrossat och bedrövat hjärta
        föraktar du inte, Gud.

²⁰ Gör gott mot Sion i din nåd,
    bygg upp Jerusalems murar.
^21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
        brännoffer och heloffer.
    Då ska tjurar offras på ditt altare.

Ropa till Herren,
    hela jorden!
^2 (B) Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte
        med jubelrop!
^3 (C) Tänk på att Herren är Gud.
    Han har gjort oss
        och inte vi själva^[a],
    till sitt folk och får i sin hjord.

^4 (D) Gå in i hans portar med tacksägelse,
        i hans gårdar med lovsång.
    Tacka honom, lova hans namn,
^5 (E) för Herren är god.
        Evig är hans nåd,
    från släkte till släkte
        varar hans trofasthet.

Lova Herren, min själ!
    Hela mitt inre,
        prisa hans heliga namn!
² Lova Herren, min själ,
    och glöm inte allt gott han gör –
^3 [b]han förlåter dig alla dina synder
    och botar alla dina sjukdomar,
^4 [c]han friköper ditt liv från graven
    och kröner dig med nåd
        och barmhärtighet,
^5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
    så att du blir ung på nytt
        som en örn.

^6 [e]Herren handlar rättfärdigt
    och skipar rätt för alla förtryckta.
^7 [f]Han visade Mose sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
^8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Han går inte ständigt till rätta
    och behåller inte sin vrede
        för evigt.
¹⁰ Han behandlar oss inte
        efter våra synder
    och lönar oss inte
        efter våra missgärningar.

^11 [h]Så hög som himlen
        är över jorden,
    så väldig är hans nåd
        över dem som vördar honom.
¹² Så långt som öster är från väster,
    så långt avlägsnar han
        våra synder från oss.
^13 [i]Så som en far förbarmar sig
        över barnen,
    så förbarmar sig Herren
        över dem som vördar honom,
^14 [j]för han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

^15 [k]Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som blomman
        på ängen.
¹⁶ Vinden sveper fram över den
        och den är borta,
    dess plats minns den inte mer.
^17 [l]Men Herrens nåd varar
    från evighet till evighet
        över dem som vördar honom
    och hans rättfärdighet
        ända till barnbarnen,
^18 [m]när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar
        och följer dem.

^19 [n]Herren har grundat sin tron
        i himlen,
    hans rike råder över allt.
^20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
²¹ Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
²² Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Herre, du rannsakar mig
    och känner mig.
^2 [b]Om jag sitter eller står vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
^3 [c]Om jag går eller ligger ser du det,
    med alla mina vägar
        är du förtrogen.
⁴ Innan ordet är på min tunga
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ Den kunskapen är för underbar
        för mig,
    den är så hög att jag inte kan
        fatta den.

^7 [d]Vart kan jag gå för din Ande,
    vart kan jag fly för ditt ansikte?
^8 [e]Stiger jag upp till himlen
        är du där,
    bäddar jag åt mig i dödsriket
        är du där.
⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar,
    gör jag mig en boning
        ytterst i havet,
¹⁰ ska också där din hand leda mig
    och din högra hand hålla mig.
¹¹ Säger jag:
    "Låt mörker täcka mig
        och ljuset bli natt omkring mig",
^12 [f]så är inte mörkret mörkt för dig.
    Natten lyser som dagen,
        mörkret är som ljuset.

^13 [g]Du har skapat mina njurar^[h],
    du vävde mig i moderlivet.
^14 [i]Jag tackar dig för att
        jag är så underbart skapad.
    Underbara är dina verk,
        min själ vet det så väl^[j].
¹⁵ Benen i min kropp
        var inte osynliga för dig
    när jag formades i det fördolda,
        när jag bildades i jordens djup.
^16 [k]Dina ögon såg mig
        när jag bara var ett foster.
    Alla mina dagar blev skrivna
        i din bok,
    formade innan någon av dem
        hade kommit.

^17 [l]Hur ofattbara^[m] är inte dina tankar
        för mig, Gud,
    hur väldig är inte
        deras mångfald!
¹⁸ Räknar jag dem
        är de fler än sandkornen.
    När jag vaknar är jag kvar hos dig.

¹⁹ Gud, om du bara ville döda
        de gudlösa!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!
²⁰ De talar om dig med svek i sinnet,
    de har fört dina städer i fördärvet^[n].
^21 [o]Skulle jag inte hata dem
        som hatar dig, Herre,
    och avsky dem
        som gör uppror mot dig?
²² Jag hatar dem med starkaste hat,
    mina fiender har de blivit.

^23 [p]Rannsaka mig, Gud,
        och känn mitt hjärta,
    pröva mig och känn mina tankar.
^24 [q]Se om jag är på en olycksväg,
    och led mig på den eviga vägen.