4 Mosebok 1:47-14:42

Svenska Folkbibeln

⁴⁷ Men leviterna i sin fädernestam blev inte inmönstrade med de övriga. ⁴⁸ Ty Herren hade sagt till Mose: ⁴⁹ Endast Levi stam skall du inte inmönstra, och du skall inte räkna deras antal med Israels barn, ⁵⁰ utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. ⁵¹ När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han dödas. ⁵² Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar. ⁵³ Men leviterna skall slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, för att inte vrede skall drabba Israels barns menighet. Och leviterna skall ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel.

⁵⁴ Israels barn gjorde så, de gjorde i allt som Herren hade befallt Mose.

Stammarnas olika lägerplatser

2 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² "Israels barn skall slå läger, var och en under sitt baner, vid de fälttecken som hör till deras särskilda familjer. Runt omkring uppenbarelsetältet skall de slå läger, på något avstånd från det. ³ På framsidan, österut, skall Juda slå läger under sitt baner efter sina häravdelningar. Ledare för Juda barn skall vara Nahson, Amminadabs son, ⁴ med de inmönstrade som utgör hans här, 74 600 man. ⁵ Bredvid honom skall Isaskars stam slå läger. Ledare för Isaskars barn skall vara Netanel, Suars son, ⁶ med de inmönstrade som utgör hans här, 54 400 man. ⁷ Därnäst Sebulons stam, och ledare för Sebulons barn skall vara Eliab, Helons son, ⁸ med de inmönstrade som utgör hans här, 57 400 man. ⁹ Alla de inmönstrade som tillhör Juda läger utgör 186 400 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp först.

¹⁰ Ruben skall slå läger under sitt baner söderut efter sina häravdelningar. Ledare för Rubens barn skall vara Elisur, Sedeurs son, ¹¹ med de inmönstrade som utgör hans här, 46 500 man. ¹² Bredvid honom skall Simeons stam slå läger, och ledare för Simeons barn skall vara Selumiel, Surisaddajs son, ¹³ med de inmönstrade som utgör hans här, 59 300 man. ¹⁴ Därnäst Gads stam, och ledare för Gads barn skall vara Eljasaf, Reguels^[a] son, ¹⁵ med de inmönstrade som utgör hans här, 45 650 man. ¹⁶ Alla de inmönstrade som tillhör Rubens läger utgör 151 450 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer två.

¹⁷ Sedan skall uppenbarelsetältet gå med leviternas läger i mitten av lägren. I den ordning de slår läger skall de också gå, var och en på sin plats, under sina baner.

¹⁸ Efraim skall slå läger under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar. Ledare för Efraims barn skall vara Elisama, Ammihuds son, ¹⁹ med de inmönstrade som utgör hans här, 40 500 man. ²⁰ Bredvid honom skall Manasse stam slå läger, och ledare för Manasse barn skall vara Gamliel, Pedasurs son, ²¹ med de inmönstrade som utgör hans här, 32 200 man. ²² Därnäst Benjamins stam, och ledare för Benjamins barn skall vara Abidan, Gideonis son, ²³ med de inmönstrade som utgör hans här, 35 400 man. ²⁴ Alla de inmönstrade som tillhör Efraims läger utgör 108 100 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer tre.

²⁵ Dan skall slå läger under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar. Ledare för Dans barn skall vara Ahieser, Ammisaddajs son, ²⁶ med de inmönstrade som utgör hans här, 62 700 man. ²⁷ Bredvid honom skall Asers stam slå läger, och ledare för Asers barn skall vara Pagiel, Okrans son, ²⁸ med de inmönstrade som utgör hans här, 41 500 man. ²⁹ Därnäst Naftali stam, och ledare för Naftalis barn skall vara Ahira, Enans son, ³⁰ med de inmönstrade som utgör hans här, 53 400 man. ³¹ Alla de inmönstrade som tillhör Dans läger utgör 157 600 man. De skall bryta upp sist, under sitt baner." ³² Dessa var de av Israels barn som inmönstrades efter sina familjer. Alla som efter sina häravdelningar inmönstrades i lägren utgjorde 603 550 man. ³³ Men leviterna inmönstrades inte med de andra israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.

³⁴ Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. De slog läger under sina baner, och de bröt upp var och en i sin släkt, efter sin familj.

Det levitiska prästämbetet

3 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinai berg. ² Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar. ³ Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster. ⁴ Men Nadab och Abihu dog inför Herrens ansikte, när de bar fram främmande eld inför Herren i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin fader Aron.

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Levi stam skall du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom. ⁷ De skall utföra vad som åligger honom och hela menigheten inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet. ⁸ Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. ⁹ Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom^[b] som en gåva från Israels barn. ¹⁰ Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas."

¹¹ Herren sade till Mose: ¹² "Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, ¹³ ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren."

¹⁴ Herren talade till Mose i Sinai öken. Han sade: ¹⁵ "Mönstra Levi barn efter deras familjer och släkter. Alla av manligt kön som är en månad eller äldre skall du räkna." ¹⁶ Mose inmönstrade dem enligt Herrens ord så som han hade blivit befalld. ¹⁷ Och detta är Levis söner, de hette: Gerson, Kehat och Merari. ¹⁸ Detta är namnen på Gersons söner efter sina släkter: Libni och Simei. ¹⁹ Kehats söner efter sina släkter var Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. ²⁰ Meraris söner efter sina släkter var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras familjer.

²¹ Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt. Dessa var gersoniternas släkter. ²² De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 7 500. ²³ Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut. ²⁴ Furste för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. ²⁵ Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om tabernaklet och tältet med dess överdrag, och om förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet, ²⁶ om förgårdens omhängen och förhänget framför ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, vidare om alla tältlinor, ja, allt arbete som hörde till detta.

²⁷ Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter. ²⁸ När man räknade alla av manligt kön som var en månad eller äldre utgjorde de 8 600. Dessa skulle ha vården om de heliga föremålen. ²⁹ Kehatiternas släkter hade sitt läger vid södra sidan av tabernaklet. ³⁰ Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elisafan, Ussiels son. ³¹ De skulle ha vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså om förhänget och allt arbetet med det. ³² Men högste ledare för alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som ansvarade för helgedomen och dess skötsel.

³³ Från Merari härstammade mahliternas släkt och musiternas släkt. Dessa var merariternas släkter. ³⁴ De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 6 200. ³⁵ Ledare för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid norra sidan av tabernaklet. ³⁶ Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör - allt arbete med dessa föremål, ³⁷ likaså om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor.

³⁸ Mitt för tabernaklet på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. På Israels barns vägnar var de ansvariga för vården av helgedomen. Men om någon främmande kom nära det heliga, skulle han dödas.

³⁹ De inmönstrade leviterna, som Mose och Aron på Herrens befallning inmönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22 000.

⁴⁰ Herren sade till Mose: "Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn, alla som är en månad eller äldre, och räkna antalet namn. ⁴¹ Och tag ut åt mig leviterna - ty jag är Herren - i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap."

⁴² Mose mönstrade alla förstfödda bland Israels barn, så som Herren hade befallt honom. ⁴³ Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de inmönstrade som var en månad eller äldre, utgjorde 22 273.

⁴⁴ Och Herren sade till Mose: ⁴⁵ "Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren. ⁴⁶ Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, ⁴⁷ skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. ⁴⁸ Dessa pengar skall du ge åt Aron och hans söner till lösen för de övertaliga bland dem."

⁴⁹ Mose tog lösensumman från de övertaliga, när man räknade dem som var lösta genom leviterna. ⁵⁰ Av Israels barns förstfödda tog han emot pengarna, 1 365 siklar efter helgedomssikelns vikt. ⁵¹ Och Mose gav lösensumman åt Aron och hans söner, efter Herrens ord och befallning till Mose.

Kehatiternas tjänstgöring

4 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² "Räkna antalet av Kehats söner bland leviterna efter deras släkter och familjer, ³ från trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. ⁴ Detta är den tjänst som kehatiterna skall ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de högheliga föremålen.

⁵ När lägret bryter upp skall Aron och hans söner gå in och ta ner den förlåt som hänger framför arken, och med den skall de övertäcka vittnesbördets ark. ⁶ Över förlåten skall de lägga ett överdrag av tahasskinn och över det breda ut en vävnad, helt mörkblå. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁷ Över skådebrödsbordet skall de breda en mörkblå vävnad, och på den skall de ställa faten, skålarna och bägarna samt kannorna till drickoffren. 'Det beständiga brödet' skall också läggas på det. ⁸ Över detta skall de breda en karmosinröd vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁹ Och de skall ta en mörkblå vävnad och täcka över ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor samt alla de oljekärl som hör till den och som används vid tjänstgöringen. ¹⁰ Sedan skall de lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och lägga allt på en bår.

¹¹ Över det gyllene altaret skall de breda en mörkblå vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna. ¹² Och de skall ta alla redskap vid tjänstgöringen, de som används vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i en mörkblå vävnad och täcka över dem med ett överdrag av tahasskinn och lägga dem på en bår. ¹³ De skall också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det, ¹⁴ och där skall de lägga alla tillbehör som används under tjänstgöringen vid det: eldfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, altarets alla tillbehör. Över detta skall de breda ett överdrag av tahasskinn och sedan sätta in stängerna.

¹⁵ När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.

¹⁶ Eleasar, prästen Arons son, skall ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de heliga föremålen och deras tillbehör."

¹⁷ Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ¹⁸ "Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, ¹⁹ utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, ²⁰ men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de dö."

Gersoniternas tjänstgöring

²¹ Herren talade till Mose. Han sade: ²² "Räkna också antalet av Gersons barn efter deras familjer och släkter. ²³ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. ²⁴ Detta är den tjänst gersoniternas släkter skall ha, vad de skall göra och vad de skall bära: ²⁵ De skall bära tabernaklets tygvåder, uppenbarelsetältet och dess överdrag och överdraget av tahasskinn, som ligger ovanpå detta, och förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet, ²⁶ vidare förgårdens omhängen, förhänget framför porten till förgården som omger tabernaklet och altaret, samt dess linor och alla redskap till arbetet med tabernaklet. De skall utföra allt som behöver göras med dessa ting. ²⁷ På order av Aron och hans söner skall gersoniternas hela tjänstgöring ske i fråga om allt som de har att bära och göra. Ni skall överlämna i deras vård allt vad de skall bära. ²⁸ Detta är den tjänst som gersoniternas släkter skall ha vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra sin tjänst under ledning av Itamar, prästen Arons son.

Merariternas tjänstgöring

²⁹ Meraris barn skall du inmönstra efter deras släkter och familjer. ³⁰ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ³¹ Och detta är vad de har till uppgift att bära, allt som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken, ³² liksom stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor, med alla deras tillbehör och allt som hör till arbetet vid det. Ni skall göra en lista över de föremål var och en har att bära. ³³ Detta är den tjänst merariternas släkter skall ha, allt som hör till deras tjänst vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra den under ledning av Itamar, prästen Arons son."

Räkning av leviterna

³⁴ Mose och Aron och menighetens furstar inmönstrade Kehats barn efter deras släkter och familjer, ³⁵ dem som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ³⁶ Och de inmönstrade efter deras släkter utgjorde 2 750. ³⁷ Dessa var de inmönstrade av kehatiternas släkter, alla de som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.

³⁸ De av Gersons barn som inmönstrades efter sina släkter och familjer, ³⁹ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, ⁴⁰ dessa som inmönstrades efter sina släkter och familjer utgjorde 2 630. ⁴¹ Dessa var de inmönstrade av gersoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning.

⁴² De av Meraris barns släkter som inmönstrades efter sina släkter och familjer, ⁴³ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män, som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, ⁴⁴ dessa som inmönstrades efter sina släkter, utgjorde 3 200. ⁴⁵ Dessa var de inmönstrade av Meraris barns släkter, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.

⁴⁶ De av leviterna som Mose och Aron och Israels furstar inmönstrade efter deras släkter och familjer, ⁴⁷ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla som kom för att utföra något arbete med att tjäna eller någon tjänst med att bära vid uppenbarelsetältet, ⁴⁸ dessa som inmönstrades utgjorde 8 580. ⁴⁹ Efter Herrens befallning blev de inmönstrade genom Mose, var och en till det som han skulle göra eller bära. Var och en fick det åliggande som Herren befallt Mose.

Om lägrets renhet

5 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp. ³ En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem." ⁴ Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Ersättningsplikt

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och ådrager sig skuld, ⁷ skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot. ⁸ Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige. ⁹ Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen skall tillhöra denne. ¹⁰ De heliga gåvor var och en ger tillhör honom, ja, vad någon ger åt prästen tillhör denne."

Angående otrohet och svartsjuka

¹¹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹² "Säg till Israels barn: Om någon mans hustru har kommit på avvägar och varit otrogen mot sin man, ¹³ genom att någon annan har legat med henne och haft sädesuttömning, och hennes man ingenting sett och hon hemlighåller att hon orenats och inget vittne finns mot henne och hon inte har blivit tagen på bar gärning, ¹⁴ och svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, ¹⁵ då skall mannen föra sin hustru till prästen och som offer för henne frambära en tiondels efa kornmjöl, men han skall inte gjuta någon olja eller lägga någon rökelse på offret, ty det är ett misstanke- offer, ett påminnelseoffer, som skall påminna om en missgärning.

¹⁶ Och prästen skall föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. ¹⁷ Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och ta något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet. ¹⁸ Prästen skall ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret på hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand skall prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

¹⁹ Därefter skall prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så skall detta bittra vatten som för med sig förbannelse inte skada dig. ²⁰ Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" ²¹ - prästen skall nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: - " Herren skall göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren skall låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, ²² och må detta vatten som för med sig förbannelse komma in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan skall säga: "Amen, amen."

²³ Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. ²⁴ Och han skall ge kvinnan att dricka av det bittra vatten som för med sig förbannelse, och detta vatten som för med sig förbannelse skall komma in i henne och orsaka bitter smärta. ²⁵ Prästen skall ta misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. ²⁶ Och prästen skall ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och förbränna det på altaret. Därefter skall han ge kvinnan vattnet att dricka. ²⁷ När han givit henne vattnet att dricka, skall detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, skall vattnet som för med sig förbannelse gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk skall svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan skall bli en förbannelse bland sitt folk. ²⁸ Men om kvinnan inte har låtit orena sig, utan är ren, skall inget skada henne, och hon skall kunna bli havande.

²⁹ Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig ³⁰ eller när svartsjukans ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru. Han skall då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen skall göra med henne allt vad denna lag påbjuder. ³¹ Så skall mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."

Nasirlöften

6 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för Herren, ³ skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra. ⁴ Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. ⁵ Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för Herren har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud. ⁶ Så länge han är avskild för Herren, får han inte komma nära en död kropp. ⁷ Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. ⁸ Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.

⁹ Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det. ¹⁰ På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. ¹¹ Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud. ¹² Han skall inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

¹³ Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, ¹⁴ och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, ¹⁵ dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till. ¹⁶ Detta skall prästen bära fram inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. ¹⁷ Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.

¹⁸ Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. ¹⁹ När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer. ²⁰ Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför Herrens ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

²¹ Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

Den prästerliga välsignelsen

²² Herren talade till Mose. Han sade: ²³ "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

²⁷ På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

Stamfurstarnas offergåvor

7 Mose hade nu satt upp tabernaklet och smort och helgat det med alla dess tillbehör. Likaså hade han satt upp altaret med alla dess tillbehör och smort och helgat dem. ² Och Israels ledare, huvudmännen för sina familjer, stamhövdingarna, de som stod i spetsen för de inmönstrade, bar fram sina offergåvor. ³ Som sin offergåva förde de fram inför Herrens ansikte sex övertäckta vagnar och tolv oxar, en vagn för två ledare och en oxe för varje ledare, och de förde fram dem inför tabernaklet.

⁴ Och Herren sade till Mose: ⁵ "Tag emot detta av dem och använd det till tjänsten vid uppen- barelsetältet. Och du skall ge det åt leviterna efter behoven i vars och ens tjänst."

⁶ Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna. ⁷ Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn efter behoven i deras tjänst. ⁸ Fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn efter behoven i den tjänst de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son. ⁹ Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

¹⁰ Ledarna förde fram gåvor till altarets invigning den dag då det smordes. När ledarna förde fram dessa offergåvor inför altaret, ¹¹ sade Herren till Mose: "Låt ledarna, en i sänder, var och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets invigning."

¹² Den som på första dagen förde fram sin offergåva var Nahson, Amminadabs son, av Juda stam. ¹³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ¹⁴ en guldskål om tio siklar, full med rökelse, ¹⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ¹⁶ en bock till syndoffer, ¹⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Nah- sons, Amminadabs sons, offergåva.

¹⁸ På andra dagen förde Netanel, Suars son, ledaren för Isaskar, fram sin gåva. ¹⁹ Som sin offergåva förde han fram ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedoms- sikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ²⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ²¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ²² en bock till syndoffer ²³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.

²⁴ På tredje dagen kom ledaren för Sebulons barn, Eliab, Helons son. ²⁵ Hans offergåva var ett silverfat med en vikt på etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ²⁶ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ²⁷ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ²⁸ en bock till syndoffer ²⁹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.

³⁰ På fjärde dagen kom ledaren för Rubens barn, Elisur, Sedeurs son. ³¹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ³² en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ³³ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ³⁴ en bock till syndoffer ³⁵ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.

³⁶ På femte dagen kom ledaren för Simeons barn, Selumiel, Surisaddajs son. ³⁷ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ³⁸ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ³⁹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁴⁰ en bock till syndoffer ⁴¹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Selumiels, Surisaddajs sons, offergåva.

⁴² På sjätte dagen kom ledaren för Gads barn, Eljasaf, Deguels son. ⁴³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁴⁴ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁴⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁴⁶ en bock till syndoffer ⁴⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.

⁴⁸ På sjunde dagen kom ledaren för Efraims barn, Elisama, Ammihuds son. ⁴⁹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁵⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁵¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁵² en bock till syndoffer ⁵³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisamas, Ammihuds sons offergåva.

⁵⁴ På åttonde dagen kom ledaren för Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son. ⁵⁵ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁵⁶ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁵⁷ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁵⁸ en bock till syndoffer ⁵⁹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Gamliels, Pedasurs sons, offergåva.

⁶⁰ På nionde dagen kom ledaren för Benjamins barn, Abidan, Gideonis son. ⁶¹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁶² en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁶³ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁶⁴ en bock till syndoffer ⁶⁵ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.

⁶⁶ På tionde dagen kom ledaren för Dans barn, Ahieser, Ammisaddajs son. ⁶⁷ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁶⁸ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁶⁹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁷⁰ en bock till syndoffer ⁷¹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiesers, Ammisaddajs sons, offergåva.

⁷² På elfte dagen kom ledaren för Asers barn, Pagiel, Okrans son. ⁷³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁷⁴ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁷⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁷⁶ en bock till syndoffer ⁷⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.

⁷⁸ På tolfte dagen kom ledaren för Naftali barn, Ahira, Enans son. ⁷⁹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, ⁸⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse, ⁸¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, ⁸² en bock till syndoffer ⁸³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.

⁸⁴ Detta var vad Israels ledare skänkte till altarets invigning, när det blev smort: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar. ⁸⁵ Varje silverfat vägde etthundratrettio siklar och varje skål sjuttio siklar, så att silvret i kärlen vägde tillsammans tvåtusenfyrahundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.

⁸⁶ De tolv guldskålarna fulla av rökelse vägde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet i skålarna vägde sammanlagt etthundratjugo siklar. ⁸⁷ Antalet djur till brännoffer var tolv tjurar, tolv baggar, tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer, och tolv bockar till syndoffer. ⁸⁸ Antalet djur till gemenskapsoffer var tjugofyra tjurar, sextio baggar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm. Detta var offergåvorna till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.

⁸⁹ När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom.

Lamporna på ljusstaken

8 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken." ³ Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. ⁴ Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.

Leviternas invigning

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Bland Israels barn skall du ta ut leviterna och rena dem. ⁷ På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig. ⁸ Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du skall ta en annan ungtjur till syndoffer.

⁹ Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels menighet. ¹⁰ När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem, ¹¹ och Aron skall föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. ¹² Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. ¹³ Sedan skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett viftoffer åt Herren. ¹⁴ På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig.

¹⁵ Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, ¹⁶ ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. ¹⁷ Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. ¹⁸ Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. ¹⁹ Och jag har bland Israels barn givit leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen."

²⁰ Mose, Aron och hela Israels menighet gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. ²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. ²² Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

Leviternas tjänstgöringstid

²³ Och Herren sade till Mose: ²⁴ "Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. ²⁵ Men när leviten blir femtio år skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst. ²⁶ Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Så skall du handla med leviterna ifråga om deras åligganden."

Påskhögtiden

9 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: ² "Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden. ³ På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, skall ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter skall ni fira den."

⁴ Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. ⁵ De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.

⁶ Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron, ⁷ och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Skall vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?" ⁸ Mose svarade dem: "Stanna här, så vill jag höra vad Herren befaller om er."

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ "Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. ¹¹ De skall då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter skall de äta påskalammet. ¹² Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder. De skall fira påskhögtiden i allt så som det är föreskrivet om den. ¹³ Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.

¹⁴ Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet."

Molnskyn över tabernaklet

¹⁵ På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. ¹⁶ Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld. ¹⁷ Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. ¹⁸ På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. ¹⁹ Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. ²⁰ Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. ²¹ Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. ²² Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. ²³ På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.

Silvertrumpeterna

10 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta upp. ³ När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁴ Men när man stöter endast i den ena, skall furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig. ⁵ När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut bryta upp. ⁶ Och när ni blåser larmsignal för andra gången, skall de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren skall bryta upp skall man blåsa larmsignal. ⁷ Men när församlingen skall sammankallas, skall ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.

⁸ Det är Arons söner, prästerna, som skall blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evig stadga för er, släkte efter släkte. ⁹ När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni bli ihågkomna inför Herrens, er Guds, ansikte, och bli räddade från era fiender. ¹⁰ Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren, er Gud."

Uppbrott från Sinai

¹¹ Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. ¹² Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.

¹³ När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose, ¹⁴ var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahson, Amminadabs son. ¹⁵ Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son. ¹⁶ Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.

¹⁷ Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gersons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.

¹⁸ Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son. ¹⁹ Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Selumiel, Surisaddajs son. ²⁰ Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.

²¹ Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.

²² Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son. ²³ Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son. ²⁴ Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.

²⁵ Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddajs son. ²⁶ Anförare för den här som utgjordes av Asers stam var Pagiel, Okrans son. ²⁷ Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.

²⁸ Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.

Midjaniten Hobab

²⁹ Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott." ³⁰ Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt." ³¹ Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga. ³² Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss."

Israel bryter upp

³³ Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse viloplats åt dem. ³⁴ Herrens molnsky svävade över dem om dagen, när de bröt upp från sin lägerplats. ³⁵ Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:

³⁶ Och när den sattes ner, sade han:

Eld från Herren

11 Folket började högljutt klaga inför Herren hur illa de hade det. Då Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. ² Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. ³ Platsen fick namnet Tabeera,^[c] därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.

Folket knotar

⁴ Den blandade hop^[d] som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta? ⁵ Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. ⁶ Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

⁷ Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts. ⁸ Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. ⁹ När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

¹⁰ Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. ¹¹ Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! ¹² Har då jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: 'Bär dem i din famn, så som spädbarnet bärs av sin vårdare' in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? ¹³ Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! ¹⁴ Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig. ¹⁵ Om det är så här du vill handla mot mig, döda mig då genast, om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se detta elände"

¹⁶ Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. ¹⁷ Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. ¹⁸ Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta. ¹⁹ Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, ²⁰ utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

²¹ Mose sade: "Sexhundratusen man fotfolk har jag omkring mig, och du säger: Jag skall ge dem kött att äta under en månad! ²² Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem? Eller skall alla fiskar i havet fångas, så att det räcker till åt dem?" ²³ Herren svarade Mose: "Är då Herrens arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte."

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. ²⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. ²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." ²⁸ Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" ²⁹ Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" ³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

³¹ Och en stormvind for ut från Herren. Den förde med sig vaktlar^[e] från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken.

³² Folket gick då hela den dagen och natten och följande dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret. ³³ Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket, och Herren slog dem med en mycket svår plåga. ³⁴ Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava,^[f] ty där begravde man dem av folket som hade gripits av begär.

³⁵ Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

Mirjam och Aron sätter sig upp mot Mose

12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. ² De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta. ³ Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. ⁴ Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre. ⁵ Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. ⁶ Och han sade:

⁹ Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

¹⁰ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. ¹¹ Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. ¹² Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet." ¹³ Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!" ¹⁴ Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."

¹⁵ I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

13 Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

De tolv spejarna

² Herren sade till Mose: ³ "Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare." ⁴ På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn. ⁵ Deras namn var:

Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;

⁶ av Simeons stam: Safat, Horis son;

⁷ av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;

⁸ av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;

⁹ av Efraims stam: Hosea, Nuns son;

¹⁰ av Benjamins stam: Palti, Rafus son;

¹¹ av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;

¹² av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;

¹³ av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;

¹⁴ av Asers stam: Setur, Mikaels son;

¹⁵ av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;

¹⁶ av Gads stam: Geuel, Makis son.

¹⁷ Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea,^[g] Nuns son, namnet Josua.^[h]

¹⁸ Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: "Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. ¹⁹ Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, ²⁰ om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, ²¹ om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt."

Det var den tid då de första druvorna mognade.

²² De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. ²³ De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. - Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. - ²⁴ De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. ²⁵ Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.

²⁶ Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. ²⁷ De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. ²⁸ Och de sade till Mose: "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. ²⁹ Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. ³⁰ Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan."

³¹ Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!" ³² Men de män som hade gått upp med honom sade: "Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss." ³³ Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. ³⁴ Vi såg också jättarna där - Anaks barn kom från jättestammen - och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon."

Folket gör uppror

14 Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten. ² Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! ³ Varför leder Herren oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" ⁴ Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."

⁵ Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn. ⁶ Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder ⁷ och sade till hela Israels menighet: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land. ⁸ Om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁹ Men var inte upproriska mot Herren och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Frukta inte för dem."

¹⁰ Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. ¹¹ Och Herren sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? ¹² Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta."

Mose medlar för folket

¹³ Mose sade till Herren: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, ¹⁴ och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. ¹⁵ Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga: ¹⁶ 'Därför att Herren inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.' ¹⁷ Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt: ¹⁸ Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet. ¹⁹ Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

Herren förlåter och straffar

²⁰ Då sade Herren: "Jag förlåter dem enligt ditt ord. ²¹ Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: ²² Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, ²³ av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det. ²⁴ Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning. ²⁵ Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till."

²⁶ Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ²⁷ "Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt knotar mot mig. ²⁸ Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig. ²⁹ Här i öknen skall era döda kroppar falla, alla ni som har blivit inmönstrade, alla som är tjugo år eller äldre, eftersom ni har knotat mot mig. ³⁰ Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. ³¹ Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem skall jag föra in där, och de skall lära känna det land som ni har förkastat. ³² Men era döda kroppar skall falla här i öknen. ³³ Och era barn skall vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet, till dess att era döda kroppar förmultnat i öknen. ³⁴ Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. ³⁵ Jag, Herren, har talat. Jag skall i sanning göra så med hela denna onda menighet som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen skall de omkomma, här skall de dö."

³⁶ De män som Mose hade sänt för att bespeja landet och som vid sin återkomst hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att tala illa om landet, ³⁷ ja, dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse, inför Herrens ansikte. ³⁸ Av de män som hade gått ut för att bespeja landet överlevde endast Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

Israels barn drivs tillbaka

³⁹ Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. ⁴⁰ De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om." ⁴¹ Men Mose sade: "Varför vill ni överträda Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. ⁴² Herren är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender.