Markusevangeliet 5-10

Svenska Folkbibeln 2015

Jesus botar en besatt

5 ^(A) Så kom de över till gerasenernas område^[a] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[b] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[c] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

^21 (B) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. ^22 (C) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk^[d] och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ^25 (D) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

^30 (E) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" ³² Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

³³ Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. ^34 (F) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

^35 (G) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." ³⁷ Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ^38 (H) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. ^39 (I) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" ⁴² Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. ⁴³ Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Jesus förkastas i sin hemstad

6 ^(J) Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. ² När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! ^3 (K) Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob^[e] och Joses och Judas^[f] och Simon? Bor inte hans systrar^[g] här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.

^4 (L) Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." ⁵ Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. ^6 (M) Och han var förundrad över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. ^7 (N) Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ^8 (O) Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två tunikor^[h]. ¹⁰ Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ^11 (P) Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."

¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ^13 (Q) och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

^14 (R) Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[i] fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

^17 (S) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias^[j], hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[k] att du har din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte ^20 (T) eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig^[l]. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" ²⁶ Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. ²⁷ Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

²⁹ När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

^30 (U) Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. ^31 (V) Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

³³ Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. ^34 (W) När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

^35 (X) Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. ³⁶ Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer^[m] och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

³⁹ Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, ⁴⁰ och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud^[n], bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. ⁴² Och alla åt och blev mätta, ⁴³ och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit^[o].

Jesus går på vattnet

^45 (Y) Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida^[p], medan han själv sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten^[q] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. ⁴⁹ När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, ⁵⁰ för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag^[r]. Var inte rädda." ^51 (Z) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, ⁵² för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

^53 (AA) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, ⁵⁵ och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen^[s] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska^[t].

Guds bud eller människors stadgar

7 ^(AB) Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom. ^2 (AC) De hade sett att några av hans lärjungar åt^[u] med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem. ³ Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten^[v]. De håller fast vid de äldstes stadgar^[w]. ⁴ Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig^[x]. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl^[y].

⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" ^6 (AD) Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare^[z]. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁷ Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.^{[aa] 8} Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar. ^10 (AE) Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.^{[ab] 11} Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva^[ac], ¹² då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker."

^14 (AF) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: ^15 (AG) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.^[ad]"

^17 (AH) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. ¹⁸ Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, ^19 (AI) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.^{[ae] 20} Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. ^21 (AJ) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund^[af], hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

^24 (AK) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. ²⁵ En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. ²⁶ Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk^[ag] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.

²⁷ Jesus sade till henne: "Låt först^[ah] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁸ Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." ²⁹ Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." ³⁰ Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.

Jesus botar en dövstum

^31 (AL) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. ³² Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.

³³ Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. ³⁴ Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! ³⁵ Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.

^36 (AM) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. ^37 (AN) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott^[ai]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."

Jesus mättar fyra tusen

8 ^(AO) Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. ³ Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån."

⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.

⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket. ⁷ De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem^[aj] och sade att också de skulle delas ut. ⁸ Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta^[ak]. ^11 (AP) Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Varning för hyckleriets surdeg

^14 (AQ) Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. ^15 (AR) Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

^17 (AS) Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ^18 (AT) ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg ^19 (AU) när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." ^20 (AV) "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ^23 (AW) Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"

²⁴ Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

^27 (AX) Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."

²⁹ Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

^31 (AY) Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." ³² Rakt på sak talade han om detta.

Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. ³³ Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig^[al], Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."

Att följa Jesus

^34 (AZ) Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv^[am] och ta sitt kors och följa mig. ^35 (BA) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. ³⁶ För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ^37 (BB) Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? ^38 (BC) Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."

Jesus visar sin härlighet

9 ^(BD) Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft."

² Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg^[an] där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.

⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här^[ao]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. ^7 (BE) Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.

^9 (BF) På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.

¹¹ Och de frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma^[ap]?" ^12 (BG) Han sade till dem: "Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att^[aq] han ska lida mycket och bli föraktad? ^13 (BH) Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom."

Jesus botar en pojke med stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?"

^17 (BI) En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. ¹⁸ Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig." ^20 (BJ) Och de kom med honom till Jesus.

Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ^23 (BK) Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"

²⁵ Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

^28 (BL) När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ²⁹ Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."^[ar]

Jesus talar än en gång om sitt lidande

^30 (BM) Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ^31 (BN) eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter^[as] sin död ska han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

^33 (BO) De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. ^35 (BP) Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare."

^36 (BQ) Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: ^37 (BR) "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

^38 (BS) Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ^39 (BT) Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ^40 (BU) Den som inte är mot oss är för oss. ^41 (BV) Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

^42 (BW) Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna^[at], i elden som aldrig slocknar. ⁴⁵ Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, ^48 (BX) där deras mask inte dör och elden inte släcks.^[au]

⁴⁹ Var och en ska saltas med eld^[av]. ^50 (BY) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"

Äktenskap och skilsmässa

10 ^(BZ) Sedan gav han sig av därifrån och gick på andra sidan Jordan till Judeens område^[aw]. Folk samlades återigen i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.

^2 (CA) Några fariseer kom fram för att pröva honom och frågade honom: "Får en man skilja sig från sin hustru?" ³ Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" ^4 (CB) De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver ett skilsmässobrev^[ax] och skiljer sig."

⁵ Då sade Jesus till dem: "Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften. ^6 (CC) Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. ⁷ Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, ⁸ och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.^{[ay] 9} Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt."

¹⁰ När de var hemma igen frågade lärjungarna honom om detta. ^11 (CD) Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.^{[az] 12} Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."

Jesus välsignar barnen

^13 (CE) Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ^15 (CF) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." ¹⁶ Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus och den rike mannen

^17 (CG) När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. ^19 (CH) Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor."^[ba]

²⁰ Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung^[bb]." ^21 (CI) Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." ²² Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" ²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ^25 (CJ) Det är lättare för en kamel^[bc] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" ^27 (CK) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."

^28 (CL) Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig." ²⁹ Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull ³⁰ utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv. ³¹ Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först."

Jesus talar igen om sitt lidande

^32 (CM) De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De var fyllda av bävan, och de som följde med var rädda. Då tog Jesus än en gång med sig de tolv och började berätta för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, ³⁴ som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

^38 (CN) Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare^[bd] som jag dricker? Eller döpas med det dop som jag döps med?" ^39 (CO) De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka den bägare som jag dricker och döpas med det dop som jag döps med. ⁴⁰ Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över Jakob och Johannes. ^42 (CP) Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. ^43 (CQ) Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ⁴⁵ Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många^[be]."

Jesus botar den blinde Bartimeus

^46 (CR) De kom fram till Jeriko. Och när Jesus lämnade Jeriko med sina lärjungar och en stor folkskara, satt det en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, son till Timeus. ⁴⁷ När han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁸ Många sade åt honom strängt att vara tyst, men han ropade bara ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"

⁴⁹ Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" De gjorde det och sade till den blinde: "Lugn! Res dig, han kallar på dig." ⁵⁰ Då kastade mannen av sig manteln, hoppade upp och kom fram till Jesus, ⁵¹ och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" ⁵² Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.