³ Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
⁴ Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

⁵ Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
⁶ Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
⁷ Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
⁸ Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta^[a].

⁹ Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
¹⁰ Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den^[b] du har krossat få jubla.
¹¹ Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

¹² Skapa^[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
¹³ Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
¹⁴ Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

¹⁵ Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
¹⁶ Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
¹⁷ Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
¹⁸ Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
¹⁹ Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

²⁰ Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
²¹ Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

⁴ Gå in genom hans portar med tacksägelse,
    in till hans förgårdar med lovsång.
    Prisa honom och välsigna hans namn.
⁵ För Herren är god, hans nåd varar i evighet,
    och hans trofasthet från generation till generation.

⁶ Herren handlar rättfärdigt
    och skaffar de förtryckta rättvisa.
⁷ Han lät Mose få veta hans förehavanden,
    och Israels folk hans gärningar.
⁸ Herren är barmhärtig och nådig,
    sen till vrede och rik på nåd.
⁹ Han går inte ständigt till rätta,
    hans vrede varar inte för evigt.
¹⁰ Han handlar inte med oss som våra synder förtjänar,
    han lönar oss inte efter våra missgärningar.
¹¹ Så hög som himlen är över jorden
    så stor är hans nåd mot dem som fruktar honom.
¹² Så långt bort som öster är från väster
    kastar han våra överträdelser från oss.
¹³ Som en far förbarmar sig över barnen
    så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
¹⁴ För han vet hur vi är skapade,
    han minns att vi bara är stoft.
¹⁵ Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som en blomma på ängen;
¹⁶ när vinden drar fram över den är den borta,
    och dess plats kommer inte ihåg den mer.
¹⁷ Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
    mot dem som fruktar honom,
    och hans rättfärdighet till kommande generationer,
¹⁸ till dem som håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar och följer dem.
¹⁹ Herren har rest sin tron i himlen,
    och han regerar över allt.

²⁰ Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
    som lyder och utför hans befallningar.
²¹ Lova Herren, alla hans härskaror
    som tjänar honom och gör hans vilja.
²² Lova Herren, alla hans verk,
    överallt där han härskar.

Lova Herren, min själ!

⁷ Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
    Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
⁸ Om jag far upp till himlen är du där,
    och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
⁹ Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
    eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
¹⁰ kommer din hand att leda mig,
    din starka hand att gripa mig.
¹¹ Om jag bad mörkret att gömma mig
    och ljuset omkring mig att bli natt,
¹² så är inte mörkret mörkt för dig,
    utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

¹³ Du skapade organen inne i min kropp,
    du vävde samman mig i min mors livmoder.
¹⁴ Jag prisar dig för det förunderliga,
    att jag är så underbart skapad!
    Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
¹⁵ Mitt skelett var inte dolt för dig
    när jag formades i det tysta,
    när jag vävdes samman i jordens djup.
¹⁶ Du såg mig innan jag föddes.
    I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
    innan någon av dem började.^[a]

¹⁷ Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
    Hur enormt är inte deras antal!
¹⁸ Om jag försökte räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
    är jag fortfarande hos dig.

¹⁹ Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
    avlägsna de blodtörstiga från mig!
²⁰ De som talar svekfullt om dig,
    de som har missbrukat dina städer.^[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
    avsky dem som reser sig mot dig?
²² Jag hatar dem starkt,
    de är mina fiender.

²³ Granska mig, Gud!
    Känn mitt innersta och pröva mig,
    känn mina oroliga tankar!
²⁴ Se om min väg leder bort från dig,
    och led mig på den eviga vägen.