Intåget i löfteslandet

(1:1—5:12)

Guds uppdrag till Josua

1 När Herrens tjänare Mose var död, talade Herren till Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare: ² ”Min tjänare Mose är död. Gå nu med hela detta folk över floden Jordan in i det land jag vill ge åt dem, israeliterna. ³ Jag ska ge er, precis som jag lovade Mose, varje plats där ni sätter er fot, ⁴ från öknen till Libanon och från den stora floden Eufrat, hettiternas^[a] hela landområde, till Medelhavet i väster. ⁵ Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.

⁶ Var stark och modig, för du kommer att leda detta folk i erövringen av det land som jag med ed lovade deras förfäder. ⁷ Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. ⁸ Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. ⁹ Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”

¹⁰ Då gav Josua folkets ledare följande instruktioner: ¹¹ ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över floden och inta det land som Herren, er Gud, vill ge er att bo i.”

¹² Sedan sa Josua till Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam: ¹³ ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sa: Herren, er Gud, ska låta er komma till ro och ge er ett hemland här. ¹⁴ Lämna därför hustrur, barn och boskap kvar här i landet som Mose gav er på östra sidan av floden Jordan. Men era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem, ¹⁵ tills Herren låtit dem komma till ro liksom ni själva och de intagit det land Herren, er Gud, ger dem. Först därefter får ni återvända och slå er ner i det område Mose, Herrens tjänare, gav er här på östra sidan av Jordan.”

¹⁶ De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. ¹⁷ Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose. Må Herren, din Gud, vara med dig som han var med Mose! ¹⁸ Om någon, vem det än är, handlar upproriskt mot dina befallningar och inte lyder dina ord, så ska han dö. Var stark och modig!”

Rachav gömmer två män i sitt hus

2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Shittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan och särskilt i Jeriko. De kom till ett hus där en prostituerad kvinna som hette Rachav bodde och tänkte stanna där över natten. ² Men kungen i Jeriko hade blivit informerad om att några israeliter hade kommit dit för att spionera på landet. ³ Han sände därför bud till Rachav och lät säga: ”Lämna ut männen som kom till ditt hus, för de är spioner som har blivit hitskickade för att utforska landet.”

⁴ Rachav gömde då männen och förklarade sedan: ”De var här för ett litet tag sedan, men jag visste inte var de kom ifrån. ⁵ De lämnade staden när det blev mörkt just som stadsportarna skulle stängas och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er kan ni nog hinna ifatt dem!” ⁶ I själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med linhalm som var utlagd på tork.

⁷ Kungens män började genast leta efter dem och gav sig iväg bort mot Jordan och vadställena och så fort förföljarna lämnat staden, stängde man till stadsportarna.

⁸ Innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rachav upp till dem på taket. ⁹ ”Jag förstår att Herren tänker ge er detta land”, sa hon till dem. ”Vi är alla rädda för er. Allt mod försvinner hos dem som bor här i landet. ¹⁰ Vi har nämligen hört hur Herren torkade bort vattnen till en väg genom Sävhavet åt er när ni lämnade Egypten. Vi vet också vad ni gjorde med kungarna Sichon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse. ¹¹ Inte undra på att vi är skräckslagna! När man hör sådana saker har man inte så mycket mod kvar. För Herren, er Gud, är Gud över både himmel och jord. ¹² Svär nu vid Herren att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det! ¹³ Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva!”

¹⁴ Männen svarade: ”Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När Herren ger oss landet, ska vi visa er godhet och trohet.”

¹⁵ Hon firade sedan ner männen genom fönstret med ett rep, för hon bodde i ett hus som var inmurat i stadsmuren. ¹⁶ ”Fly upp i bergen”, sa hon till dem. ”Håll er gömda där för förföljarna i tre dagar tills de har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.”

¹⁷ Männen sa till henne: ”Vår ed är inte bindande ¹⁸ om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset! ¹⁹ Om någon ger sig ut på gatan, tar han själv ansvaret för sitt liv och då kan vi inte ansvara för vad som händer, men om någon som finns i ditt hus dödas eller skadas är skulden vår. ²⁰ Om du å andra sidan förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.”

²¹ ”Jag ska göra precis som ni säger”, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast det röda snöret i fönstret.

²² Männen gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade återvänt till staden. De hade letat efter männen överallt utmed vägarna utan framgång. ²³ Då vandrade de båda männen ner igen från bergen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, för att rapportera vad som hänt.

²⁴ ”Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet”, förklarade de. ”Alla där borta är dödsförskräckta för oss.”

Israel går över Jordan

3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och hela Israels folk Shittim och gick till Jordans strand där de slog läger innan de skulle gå över floden.

² På tredje dagen gick förmännen genom lägret ³ och gav följande order: ”När ni ser de levitiska prästerna bära iväg Herrens, er Guds, förbundsark,^[b] ska ni bryta upp och följa dem. ⁴ Håll er en kilometer bakom arken och se till att ni inte kommer närmare! Ni har aldrig gått den här vägen tidigare, men om ni följer arken, så vet ni vart ni ska gå.”

⁵ Sedan sa Josua till folket: ”Rena er^[c], för imorgon ska Herren göra under bland er!”

⁶ Sedan gav Josua prästerna ordern: ”Ta arken och gå före folket!” Då lyfte de upp arken och började gå framför dem.

⁷ ”Idag ska jag börja upphöja dig”, sa Herren till Josua. ”Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose. ⁸ Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet när de kommer till Jordan.”

⁹ Sedan talade Josua till israeliterna: ”Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt! ¹⁰ Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen kommer att driva undan kanaanéerna, hettiterna, hivéerna, perisséerna, girgashéerna, amoréerna och jevuséerna för er. ¹¹ Herren, hela jordens härskare, ska låta sin förbundsark leda er över floden.

¹² Välj nu ut tolv män, en från varje stam. ¹³ När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark nuddar vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna. Det ska stanna upp och stå som en mur.”

¹⁴ Folket bröt upp från sitt läger för att gå över Jordanfloden och följde prästerna som bar förbundsarken. ¹⁵ Det var skördetid och floden svämmade över sina bräddar som alltid. Men just när prästerna som bar arken skulle stiga ner i Jordan, ¹⁶ stannade vattnet upp och reste sig som en mur långt borta vid Adam, en stad som låg nära Saretan. Nedströms däremot mot Aravasjön, Döda havet, rann allt vattnet undan. Folket gick då över floden mitt emot Jeriko ¹⁷ och prästerna som bar Herrens förbundsark stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.

4 När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: ² ”Välj ut tolv män, en från varje stam, ³ och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”

⁴ Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, ⁵ och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar ⁶ och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ ⁷ ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”

⁸ Israeliterna gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt – en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och lade ner dem där.

⁹ Josua reste tolv stenar mitt i Jordan, just på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills hela folket hade gjort allt det som Herren hade befallt Josua, allt enligt den order Josua fått från Mose. Folket skyndade sig över floden ¹¹ och så fort alla hunnit över, bar prästerna upp Herrens ark från floden och ställde sig framför folket.

¹² Rubens, Gads och halva Manasses stam gick före folket rustade till strid så som Mose hade befallt dem. ¹³ Det var cirka 40 000 krigsutrustade män som tågade fram inför Herren över slätterna mot Jeriko.

¹⁴ Den dagen upphöjde Herren Josua inför hela Israels folk. Nu respekterade de honom lika högt som Mose och det fortsatte de med under hela hans liv.

¹⁵ Herren sa till Josua ¹⁶ att säga till prästerna som bar arken med förbundstecknet: ”Kom upp ur Jordan!”

¹⁷ Josua gav ordern att prästerna skulle stiga upp ur Jordan ¹⁸ och så snart de som bar Herrens förbundsark kommit upp på stranden, började vattnet forsa fram igen och det steg tills det nådde sin tidigare höga nivå. ¹⁹ Det var den tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko ²⁰ och där reste Josua upp de tolv stenar man tagit från Jordan till ett monument.

²¹ Josua sa till israeliterna: ”I framtiden när era barn frågar sina fäder vad dessa stenar betyder, ²² då ska ni berätta för dem att israeliterna gick över floden Jordan på torr mark. ²³ Herren, er Gud, lät floden torka upp tills ni hade kommit över på samma sätt som han gjorde vid Sävhavet som han torrlade tills vi gått över. ²⁴ Detta gjorde han för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är mäktig och för att de alltid ska frukta Herren, er Gud.”

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

5 När amoréernas kungar på västra sidan Jordan och kanaanéernas kungar utmed Medelhavets kust fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod och de vågade inte längre försöka stå emot israeliterna.

² Herren sa vid den här tiden till Josua att han skulle göra flintknivar och låta omskära alla män i Israel en andra gång. ³ Josua gjorde då flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. ⁴ Skälet till omskärelsen var att hela den generation, alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten, hade dött under vandringen i öknen. ⁵ Alla de som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen av dem som fötts i öknen hade blivit omskuren. ⁶ Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män hade dött som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten. De hade inte varit lydiga mot Herren och därför hade han svurit att han inte skulle låta dem komma in i det land han med ed lovat deras förfäder att ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung. ⁷ Josua omskar nu alltså deras söner som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders plats, eftersom de inte blivit omskurna under vandringen.

⁸ Efter att hela folket blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de återhämtat sig. ⁹ Herren sa till Josua: ”Idag har jag vältrat av från er skammen från Egypten.” Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal^[d] och kallas så än idag.

¹⁰ Medan israeliterna var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk^[e] på kvällen den fjortonde dagen i månaden. ¹¹ Dagen efter påsk började de äta av landets skörd, ojäst bröd och rostade sädeskorn, just den dagen.

¹² Från den dag då de började äta av det som landet producerade, föll inget manna. Israeliterna fick aldrig mer något manna utan kunde det året leva av skörden i Kanaans land.

Erövringen av det land Herren lovat Israel

(5:13—12:24)

Josua anfaller landets centrala delar

Josua möter befälhavaren över Herrens här

¹³ När Josua var vid Jeriko, fick han se en man med draget svärd framför sig. Josua gick fram till honom och frågade: ”Tillhör du oss eller våra fiender?”

¹⁴ Han svarade: ”Nej^[f]. Jag är befälhavare över Herrens här.” Josua föll då ner med ansiktet mot marken i stor vördnad och sa: ”Herre, vad har du för budskap åt mig?”

¹⁵ ”Ta av dig skorna”, sa befälhavaren för Herrens här, ”för platsen du står på är helig mark” och Josua gjorde så.^[g]

Jerikos murar rasar

6 Portarna till Jeriko hölls stängda för israeliternas skull och ingen gick varken ut eller in.

² ”Jag har överlämnat Jeriko med dess kung och alla soldater åt dig”, sa Herren till Josua. ³ ”Hela armén ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. ⁴ Sju präster ska gå framför arken och var och en av dem ska bära ett vädurshorn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger och prästerna ska blåsa i sina horn. ⁵ När ni hör dem blåsa en lång utdragen ton, ska folket häva upp ett kraftigt stridsrop. Då kommer stadens murar att rasa och var och en ska kunna gå rakt in i staden.”

⁶ Josua, Nuns son, sammankallade prästerna och sa: ”Ta Herrens förbundsark och låt sju präster bära vädurshornen framför den!” ⁷ Och till folket sa han: ”Gå, tåga runt staden! De beväpnade männen ska gå framför Herrens ark.”

⁸ Efter att Josua talat till folket gick de sju prästerna med de sju vädurshornen framför Herren och blåste i hornen. Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och eftertruppen följde efter arken medan man blåste i hornen.

¹⁰ ”Ni måste vara alldeles tysta”, sa Josua till folket. ”Ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt. Då ska ni ge upp ett stridsrop!”

¹¹ Då lät han Herrens ark bäras runt staden en enda gång och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten. ¹² Josua gick upp tidigt följande dag och prästerna tog Herrens ark. ¹³ De sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och blåste i sina horn. Den beväpnade styrkan gick framför dem och eftertruppen kom efter Herrens ark, medan man hela tiden blåste i hornen. ¹⁴ De gick en gång runt staden på den andra dagen och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

¹⁵ I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden sju gånger. ¹⁶ Under det sjunde varvet blåste prästerna en lång utdragen ton i hornen, och Josua sa till folket: ”Ropa nu högt, för Herren har gett er staden! ¹⁷ Förinta staden och allt som finns där, det ska vigas åt Herren, men låt den prostituerade Rachav och dem som finns i hennes hus leva, för hon skyddade våra spioner. ¹⁸ Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte viger något åt förintelse och tar av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över det. ¹⁹ Allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller järn ska avskiljas åt Herren och läggas i hans skattkammare.”

²⁰ När den långa tonen från vädurshornen ljöd, ropade folket så mycket de orkade. Då rasade murarna, och folket trängde in i staden och intog den. ²¹ De vigde allt levande åt förintelse, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får och åsnor, och slog dem med svärd.

Rachav och hennes familj räddas

²² Josua sa till de båda männen som varit i landet och spionerat: ”Gå till den prostituerade kvinnans hus och för ut henne och hennes närmaste, så som ni med ed lovat henne!”

²³ De unga männen, spionerna, gick och förde ut Rachav och hennes föräldrar och bröder och andra släktingar. Man förde hela hennes släkt till en plats utanför Israels läger. ²⁴ Efter det brände de hela staden och allt som fanns där, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till skattkammaren i Herrens hus. ²⁵ Rachav, den prostituerade kvinnan med hennes familj och släkt, räddades av Josua, eftersom hon gömde spionerna som Josua hade sänt till Jeriko. Hon fick bo bland israeliterna och där bor hennes ättlingar än idag.^[h]

²⁶ Vid den tiden uttalade Josua en ed:

²⁷ Herren var med Josua och hans namn blev berömt vida omkring.

Josuas sista budskap till folket

(23:1—24:33)

23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få ro för alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal, ² sammankallade Josua hela Israel tillsammans med de äldste, ledarna, domarna och förmännen och sa till dem: ”Jag är nu en gammal man. ³ Ni har själva sett allt som Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull. Han har kämpat för er. ⁴ Ni har sett hur jag har genom lottning delat ut åt era stammar som egendom både de kvarvarande folkens landområden och de utrotade folkens områden från floden Jordan till Medelhavet, ⁵ för Herren, er Gud, kommer att driva bort alla de folk som nu bor där. Ni ska erövra hela deras land precis som Herren, er Gud, har lovat.

⁶ Var nu starka! Se till att ni följer allt som står skrivet i Moses lagbok! Vik inte av från det åt något håll! ⁷ Beblanda er inte med de folk som fortfarande bor kvar i landet. Ni får inte vända er till deras gudar och svära vid dem eller tillbe och tjäna dem. ⁸ Följ istället Herren, er Gud, som ni hittills gjort! ⁹ Han har drivit undan stora och mäktiga folk för er och ingen har kunnat stå emot er. ¹⁰ Var och en av er kan få tusen fiender på flykten, för Herren, er Gud, strider för er, så som han har lovat. ¹¹ Se därför till att ni fortsätter att älska Herren, er Gud!

¹² Om ni vänder er bort och börjar beblanda er med andra folk som finns kvar hos er och gifter er med dem, ¹³ ska ni veta att Herren, er Gud, inte längre tänker driva bort dessa folk framför er. Istället kommer de att bli en snara och en fälla för er, en piska på er rygg och taggar i era ögon och ni kommer att utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.

¹⁴ Det är snart dags för mig att lämna den här världen och ni vet av hela ert hjärta och med hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse. ¹⁵ Men lika säkert som att Herren, er Gud, har gett er allt gott han lovade, lika säkert kan han låta det onda drabba er, tills han utplånat er från detta goda land som han själv har gett er. ¹⁶ Om ni bryter Herrens, er Guds, förbund som han befallt er att hålla och tjänar och tillber andra gudar, kommer Herrens vrede mot er att bli fruktansvärd och han kommer snabbt att förgöra er från det goda land han har gett er.”

Förbundet mellan Herren och Israel förnyas

24 Josua samlade alla Israels stammar i Shekem tillsammans med alla äldste, ledare, domare och förmän och de kom och ställde sig inför Gud. ² Där höll Josua följande tal till dem:

”Så säger Herren, Israels Gud: ’Era förfäder, Terach, Abrahams och Nachors far, bodde för länge sedan öster om floden Eufrat och tillbad andra gudar. ³ Men jag kallade er far Abraham bort från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land där han sedan flyttade omkring. Jag gav honom många ättlingar. Jag gav honom Isak ⁴ och till Isak gav jag Jakob och Esau. Jag lät Esau få bosätta sig i Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans släkt begav sig till Egypten.

⁵ Jag sände Mose och Aron och lät mina plågor drabba Egypten. Därefter ledde jag ut er därifrån. ⁶ Men när jag förde era förfäder ut ur Egypten och ni kom till Sävhavet, kom egypterna efter dem med hästar och vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. ⁷ Då ropade de till Herren och han lät ett mörker komma mellan dem och egypterna och lät havet vända tillbaka över egypterna, så att de alla drunknade. Ni såg själva vad jag gjorde med egypterna. Sedan bodde ni i öknen under en lång tid.

⁸ Därefter förde jag er in i amoréernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag gav dem i ert våld så att ni intog deras land och jag förgjorde dem åt er. ⁹ Sedan började kung Balak från Moab att kriga mot Israel.^[a] Han skickade efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er, ¹⁰ men jag lyssnade inte på honom. Istället fick jag honom att välsigna er och så räddades ni undan kung Balak.

¹¹ Ni gick därefter över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er och det gjorde också amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgashéerna, hivéerna och jevuséerna. Men jag gav dem alla i ert våld. ¹² Jag sände missmod^[b] framför er för att fördriva amoréernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern. ¹³ Jag gav er ett land som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat och som ni nu fick äta av.’

¹⁴ Ni ska därför frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt! Gör er en gång för alla av med de avgudar som era förfäder tillbad när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Herren! ¹⁵ Men om ni inte vill tjäna Herren, bestäm då idag vem ni vill tjäna. Vill ni välja de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller kanske de amoreiska gudarna här i landet? Jag och min släkt tänker i alla fall tjäna Herren.”

Hela folket lovar att följa Herren

¹⁶ Folket svarade då: ”Vi skulle aldrig kunna överge Herren och tjäna andra gudar. ¹⁷ Herren är vår Gud, han som förde ut våra förfäder från slaveriet i Egypten och som gjorde så många stora tecken inför våra ögon. Det var han som beskyddade oss under vandringen och som bevarade oss när vi vandrade genom andra folks länder. ¹⁸ Det var Herren som drev ut amoréerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi vill också tjäna Herren. Han är vår Gud.”

¹⁹ Men Josua svarade folket: ”Ni klarar inte av att tjäna Herren, för han är en helig och svartsjuk Gud. Han kommer inte att förlåta er olydnad och era synder. ²⁰ Om ni överger honom och tillber andra gudar, kommer han att låta det gå illa för er och förgöra er, fastän han har varit god mot er under en så lång tid.”

²¹ ”Vi vill tjäna Herren!” svarade folket. ²² ”Ni är själva vittnen till att ni valt Herren och vill tjäna honom”, sa Josua. ”Ja”, svarade de.

²³ ”Förstör då alla avgudar ni äger”, sa Josua till dem. ”Håll er till Herren, Israels Gud, av hela ert hjärta!” ²⁴ ”Ja, vi ska tjäna och lyda Herren, vår Gud”, försäkrade folket.

²⁵ Den dagen upprättade Josua ett förbund för folket i Shekem och han läste upp alla lagar och föreskrifter för folket.

²⁶ Josua antecknade allt detta i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste upp den under den stora terebinten vid Herrens helgedom. ²⁷ ”Den här stenen är ett vittne mot oss, den har hört allt vad Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord”, sa Josua till hela folket.

²⁸ Sedan skickade han hem folket till deras olika områden i landet.

²⁹ En tid därefter dog Josua, 110 år gammal. ³⁰ Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd på norra sidan av berget Gaash.

³¹ Israel tjänade Herren under hela Josuas livstid och så länge de äldste levde som själva kände till hur mycket Herren gjort för Israel.

³² Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Shekem på den mark som Jakob hade köpt för 100 kesitor^[c] silver av sönerna till Hamor, Shekems far. Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.

³³ Även Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, den stad som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.