Job 34-36
Svenska 1917
34 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
35 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»
12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
36 Vidare sade Elihu:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.