1 Samuelsboken 25:4-35

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

⁴ När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, ⁵ skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom ⁶ och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. ⁷ Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. ⁸ Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”

⁹ Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.

¹⁰ Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! ¹¹ Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”

¹² Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. ¹³ ”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.

¹⁴ En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. ¹⁵ Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. ¹⁶ De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. ¹⁷ Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”

¹⁸ Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. ¹⁹ ”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.

²⁰ När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. ²¹ David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. ²² Gud må straffa mig^[a], om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”

Avigajil ber för Navals liv

²³ När Avigajil fick se David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. ²⁴ ”Herre, jag tar på mig hela skulden för det som har hänt”, sa hon och föll ner för hans fötter. ”Var snäll och hör på mig, din tjänarinna! ²⁵ Naval är en dåre, precis som hans namn säger,^[b] så bry dig inte om vad denne onde man har sagt! Själv såg jag aldrig budbärarna du skickade. ²⁶ Men eftersom Herren nu har hindrat dig, min herre, från att utkräva blodshämnd och ta saken i egna händer, så må det, så sant Herren lever och du själv lever, gå alla dina fiender och dem som vill dig ont på samma sätt som det ska gå för Naval! ²⁷ Här är en gåva som jag har fört med mig till dig och dina män. ²⁸ Förlåt nu mig, din tjänarinna, det jag har gjort fel! Herren kommer att befästa ett rike åt dig, min herre, som aldrig ska gå under eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. ²⁹ Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute efter ditt liv. Min herre, ditt liv ska bevaras som en dyrbar sten^[c] och dina fiender kommer han att kasta iväg som stenar ur en slunga. ³⁰ När Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, min herre, och har gjort dig till furste i Israel, ³¹ så ska du inte behöva bära på dåligt samvete eller anklaga dig själv för att du spillt oskyldigt blod eller tagit lagen i egna händer! Men glöm inte mig, din tjänarinna, när Herren gör allt detta för dig!”

³² David svarade Avigajil: ”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat dig hit för att möta mig i dag! ³³ Må du vara välsignad för att du är så klok och förståndig och för att du hindrade mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer! ³⁴ Så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig: om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Navals män varit vid liv i morgon bitti.” ³⁵ Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem i lugn och ro, för han lyssnade på henne och gjorde henne till viljes.