2 Krönikeboken 33
Svenska Folkbibeln
Manasse kung i Juda
33 Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 3 Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. 4 Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem skall mitt namn vara för evig tid." 5 Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6 Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.
7 Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8 Jag skall inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem, efter den lag, de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose." 9 Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.
10 Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. 11 Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. 12 Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren, sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. 13 Och när han på detta sätt bad till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
14 Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda. 15 Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. 16 Vidare upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud. 17 Folket offrade ändå på höjderna, men endast åt Herren, sin Gud.
18 Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika. 19 Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp aseror och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika. 20 Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Amon kung i Juda
21 Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. 22 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som han fader Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. 23 Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans fader Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. 24 Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. 25 Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
2 Chronicles 33
New Catholic Bible
Chapter 33
Manasseh’s Rule. 1 Manasseh was twelve years old when he ascended the throne, and he reigned for fifty-five years in Jerusalem. 2 He did what was evil in the sight of the Lord by following the abominable practices of the nations that the Lord had driven out in favor of the Israelites.
3 Manasseh rebuilt the high places that his father Hezekiah had torn down, erected altars to the Baals, made sacred poles, and prostrated himself before all the host of heaven and served them. 4 He built altars in the temple of the Lord about which the Lord had said: “My name shall be in Jerusalem forever.”
5 Manasseh also built altars for all the host of heaven[a] in the two courts of the house of the Lord. 6 Further, he immolated his sons by fire in the Valley of Ben-hinnom, practiced soothsaying, divination, and sorcery, and had dealings with mediums and wizards. Thus he perpetrated great evil in the sight of the Lord and aroused his anger.
7 Manasseh took the carved image of the idol that he had made and placed it in the house of God, concerning which God had said to David and to Solomon his son: “In this house, and in Jerusalem, the city which I chose out of all the tribes of Israel, I will establish my name forever. 8 I will never again allow the feet of Israel to be removed from the land which I assigned to your ancestors, provided that they are careful to observe all that I commanded them in regard to the entire law, the statutes, and the ordinances given through Moses.”
9 However, Manasseh led Judah and the inhabitants of Jerusalem astray so that they did far greater evil than the nations which the Lord had destroyed in favor of the Israelites. 10 The Lord spoke to Manasseh and his people, but they refused to listen.
11 Manasseh’s Conversion. Therefore, the Lord brought against them the commanders of the army of the king of Assyria. They took Manasseh captive with hooks, shackled him with chains, and brought him to Babylon.[b] 12 In his distress, he entreated the mercy of the Lord, his God, and humbled himself greatly before the God of his ancestors. 13 After praying to him, the Lord was moved by his entreaty. Having accepted his supplication, he restored him to his kingdom in Jerusalem. Then Manasseh fully understood that the Lord is indeed God.
14 Afterward, Manasseh built an outer wall for the City of David, to the west of Gihon in the valley, and he extended it up to the entrance by the Fish Gate and encircling Ophel, raising it to a great height. He also stationed military commanders in all the fortified towns of Judah. 15 Furthermore, he removed the foreign gods and the idol from the house of the Lord, as well as all the altars that he had built on the mountain of the house of the Lord and in Jerusalem, and he cast them outside the city.
16 Manasseh also restored the altar of the Lord, and upon that altar he sacrificed peace offerings and thanksgiving offerings, while at the same time commanding Judah to serve the Lord, the God of Israel. 17 Though the people continued to sacrifice at the high places, they now did so only to the Lord, their God.
18 The rest of the acts of Manasseh, his prayer to his God, and the prophecies of the seers[c] who spoke to him, in the name of the Lord, the God of Israel, can be found in the annals of the kings of Israel. 19 His prayer and how God was moved by his entreaty, all his sins and his infidelity, and the sites where he built high places and set up sacred poles and idols before he humbled himself, can be found recorded in the chronicles of the seers.[d] 20 Manasseh slept with his ancestors, and he was buried in the garden of his palace. His son Amon succeeded him.
21 Amon. Amon was twenty-two years old when he became king, and he reigned in Jerusalem for two years. 22 He did what was evil in the eyes of the Lord, just as his father Manasseh had done. Amon sacrificed to all the idols that his father Manasseh had made, and he worshiped them.
23 Amon did not humble himself before the Lord as his father Manasseh had done. On the contrary, Amon only increased his guilt. 24 His servants conspired against him, and they assassinated him in the palace. 25 However, the people of the land killed all those who had conspired against King Amon, and then they proclaimed his son Josiah as his successor.
Footnotes
- 2 Chronicles 33:5 Host of heaven: the reference is to the astral divinities of the pagan world, and especially of Babylonia.
- 2 Chronicles 33:11 We would expect the name of Nineveh, not of Babylon. Rather than suspecting some confusion, we should see a confirmation of the accurate information of the writer. Manasseh may in fact have gone to Babylon, for it is known that at that period the Assyrian sovereigns frequently stayed in Babylon, in whose fidelity, they had little confidence.
- 2 Chronicles 33:18 The seers: the prophets.
- 2 Chronicles 33:19 Chronicles of the seers: most Hebrew manuscripts read “Hozai,” an unknown prophet. Perhaps the Uzza of 2 Ki 21:18 is meant. The prayer of Manasseh to his God is not the “prayer of Manasseh” that is contained in the extracanonical appendix to the Latin Bible.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
