Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig[a], för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder[b] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:9 dödsångest   Annan översättning: ”yrsel”, ”mörker” (så Septuaginta).
  2. 1:11 kläder … rev sönder   Uttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20).