2 Samuelsboken 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En kvinna talar för Absaloms sak
14 När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom,
2-3 skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra.Låtsas att du sörjer, sa han. Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid.
4 När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!
5-6 Vad kan jag göra för dig? frågade han.Jag är änka, svarade hon. Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad.
7 Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas.
8 Låt mig ta hand om detta, svarade kungen. Jag ska se till att ingen rör honom.
9 Tack, Ers Majestät, svarade hon. Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta.
10 Oroa dig inte över det, svarade kungen. Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!
11 Då sa kvinnan: Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.Jag lovar inför Gud, svarade han. Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!
12 Låt mig då bara få be er om en enda sak till! sa hon.Ja, gärna, sa han. Tala ut!
13 Varför gör ni inte lika mycket för alla bland Guds folk som ni har lovat att göra för mig? frågade hon. Ni har dömt er själv när ni lovat att hjälpa mig, för ni har vägrat att ta hem er egen utstötte son.
14 Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken - det kan inte samlas upp igen. Gud kommer att välsigna er med ett längre liv, om ni kan fundera ut ett sätt att hämta tillbaka er son från hans landsflykt.
15-16 Men jag har kommit till er för att be er för min son, för jag och min son var hotade till livet, och jag sa för mig själv: 'Kanske kungen kan lyssna till mig och rädda oss undan dem som vill att vår familj ska dö ut.
17 Det är bara kungens ord som kan ge oss frid.' Jag vet att ni är som ett sändebud från Gud och att ni kan skilja mellan gott och ont. Herren ska vara med er!
18 Det är en sak jag vill veta, sa kungen.Vad är det, Ers Majestät? undrade kvinnan.
19 Skickade Joab hit dig? Kvinnan svarade: Hur kan jag neka till det? Ja, Joab skickade hit mig och sa till mig vad jag skulle säga.
20 Han gjorde det för att ni skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men ni är lika vis som Guds budbärare och vet allt som händer.
21 Då skickade kungen efter Joab och sa: Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom.
22 Joab föll ner inför David och välsignade honom och sa: Äntligen vet jag att du tycker om mig, för du har besvarat min bön!
23 Sedan gick Joab till Gesur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.
24 Låt honom gå till sin egen bostad, befallde kungen. Han får aldrig komma hit. Jag vill inte se honom i ansiktet.
Absalom ber att få träffa David
25 Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.
26 Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.
27 Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.
28 När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,
29 skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.
30 Då sa Absalom till sina tjänare: Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den! Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,
31 och snart kom Joab till Absalom och frågade: Varför har du förstört min åker?
32 Absalom svarade: Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig.
33 Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.
2 Samuel 14
Det Norsk Bibelselskap 1930
14 Men Joab, Serujas sønn, skjønte at kongens hjerte droges mot Absalom.
2 Da sendte Joab bud til Tekoa og hentet derfra en klok kvinne, og han sa til henne: Lat som om du har sorg, og klæ dig i sørgeklær og salv dig ikke med olje, men te dig som en kvinne som alt i lang tid har sørget over en død,
3 og gå så inn til kongen og tal således til ham - og Joab la henne ordene i munnen.
4 Og kvinnen fra Tekoa talte til kongen - hun kastet sig ned for ham med ansiktet mot jorden og sa: Hjelp, konge!
5 Kongen sa til henne: Hvad fattes dig? Hun svarte: Akk, jeg er enke; min mann er død.
6 Og din tjenerinne hadde to sønner, og de to kom i trette med hverandre ute på marken, og det var ingen som kunde skille dem at; så slo den ene til den andre og drepte ham.
7 Og nu har hele slekten reist sig mot din tjenerinne og sier: Kom hit med ham som slo sin bror ihjel, så vi kan ta hans liv til hevn for hans bror som han slo ihjel, og så vi også får ryddet arvingen av veien. Således kommer de til å utslukke den siste gnist jeg ennu har igjen, så de ikke levner min mann navn og efterkommere på jorden.
8 Da sa kongen til kvinnen: Gå hjem igjen! Jeg skal ordne saken for dig.
9 Og kvinnen fra Tekoa sa til kongen: På mig, herre konge, og på min fars hus faller skylden, men kongen og hans trone skal være uten skyld.
10 Kongen sa: Taler nogen til dig, skal du føre ham til mig; så skal han ikke mere gjøre dig noget.
11 Da sa hun: Kongen komme Herren sin Gud i hu, så ikke blodhevneren skal volde ennu mere ulykke, og de ikke får ryddet min sønn av veien. Han svarte: Så sant Herren lever: Det skal ikke falle et hår av din sønns hode til jorden.
12 Da sa kvinnen: La din tjenerinne få tale ennu et ord til min herre kongen. Og han sa: Tal!
13 Så sa kvinnen: Hvorfor tenker du da på slikt mot Guds folk? Efter det ord kongen har talt, er det som han selv var skyldig, når kongen ikke lar den han har støtt fra sig, komme tilbake.
14 For alle må vi dø og bli som vann som er utøst på jorden og ikke kan samles op igjen, og Gud tar ikke livet, men tenker ut hvad som kan gjøres forat en som er støtt bort, ikke skal være bortstøtt fra ham.
15 Og at jeg nu er kommet for å tale dette til min herre kongen, det er fordi folket skremte mig, og din tjenerinne tenkte da: Jeg vil tale til kongen; kanskje kongen vil gjøre efter sin tjenerinnes ord;
16 kongen vil nok høre på mig og fri sin tjenerinne fra den manns hånd som vil utrydde både mig og min sønn av Guds arv.
17 Og så tenkte din tjenerinne: Gid min herre kongens ord måtte bli mig til trøst, for min herre kongen er som en Guds engel til å høre både på godt og ondt! Så være da Herren din Gud med dig!
18 Da tok kongen til orde og sa til kvinnen: Dølg ikke for mig det som jeg nu vil spørre dig om! Kvinnen sa: Tal, herre konge!
19 Da sa kongen: Har ikke Joab sin hånd med i alt dette? Kvinnen svarte: Så sant du lever, herre konge: Ingen kan komme utenom noget av det min herre kongen taler, hverken til høire eller venstre. Det var din tjener Joab som påla mig dette og la alle disse ord i din tjenerinnes munn.
20 For å gi saken et annet utseende har din tjener Joab gjort dette; men min herre er vis, som en Guds engel i visdom, så han vet alt som hender på jorden.
21 Derefter sa kongen til Joab: Vel! jeg skal gjøre så[a]! Ta nu avsted og før den unge mann Absalom tilbake!
22 Da kastet Joab sig ned med ansiktet mot jorden og velsignet kongen, og han sa: Idag skjønner din tjener at jeg har funnet nåde for dine øine, herre konge, siden kongen vil gjøre efter sin tjeners ord.
23 Så gjorde Joab sig rede og drog til Gesur og førte Absalom til Jerusalem.
24 Men kongen sa: La ham ta hjem til sitt eget hus, men han skal ikke komme for mine øine. Så tok Absalom hjem til sitt eget hus og kom ikke for kongens øine.
25 Men så fager en mann som Absalom fantes det ikke i hele Israel, ingen som blev prist så høit; fra fotsåle til isse fantes det ikke lyte på ham.
26 Og når han klippet håret på sitt hode - og det gjorde han hver gang året var til ende, fordi håret blev ham for tungt, og han måtte klippe det - så veide han sitt hår, og det veide to hundre sekel efter kongens vekt.
27 Absalom fikk tre sønner og én datter som hette Tamar; hun var en fager kvinne.
28 Absalom bodde i Jerusalem i to år men kom ikke for kongens øine.
29 Så sendte Absalom bud til Joab for å få ham til å gå til kongen, men han vilde ikke komme til ham; og han sendte bud ennu en gang, men han vilde ikke komme da heller.
30 Da sa han til sine tjenere: Se, her ved siden av mig har Joab et jordstykke, og der har han bygg; gå og sett ild på det! Og Absaloms tjenere satte ild på jordstykket.
31 Da stod Joab op og gikk til Absaloms hus, og han sa til ham: Hvorfor har dine tjenere satt ild på det jordstykke som hører mig til?
32 Absalom svarte: Jeg sendte jo bud til dig og bad dig komme hit, så jeg kunde sende dig til kongen og si ham fra mig: Hvorfor er jeg kommet hit fra Gesur? Det hadde vært bedre for mig om jeg ennu var der. Og nu vil jeg komme for kongens øine, og er det nogen brøde hos mig, så får han drepe mig.
33 Da gikk Joab inn til kongen og sa det til ham, og han kalte Absalom til sig, og han kom inn til kongen; og han kastet sig på sitt ansikt til jorden for kongen, og kongen kysset Absalom.
Footnotes
- 2 Samuel 14:21 d.e. opfylle ditt ønske.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica