Add parallel Print Page Options

34     Dina händer var inte bundna,
dina fötter inte i bojor.
    Du föll som man faller för onda män.”

Och allt folket grät än en gång för hans skull.

35 Sedan kom man med mat till David och försökte få honom att äta medan det fortfarande var dag, men han svor: ”Gud må straffa mig både nu och för alltid om jag smakar vare sig bröd eller något annat förrän solen gått ner!” 36 Folket fick snart reda på detta och uppskattade hans handlande. Ja, allt vad David gjorde uppskattades av folket.

Read full chapter