34     Dina händer var ej bundna,
dina fötter ej slagna i bojor.
    Du föll som man faller för onda män."

Då grät allt folket ännu mer över honom.

35 Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!" 36 Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket.

Read full chapter