Templet byggs

(A) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria[a] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans[b] tröskplats. (B) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.[c]

När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar[d] brett efter det gamla alnmåttet. Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.[e] På insidan överdrog han det med rent guld. Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.[f] Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber[g] på väggarna.

Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar[h] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. Spikarna vägde femtio siklar[i] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.

10 Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. 11 Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång[j], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. 12 Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. 13 (C) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.

14 (D) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

15 (E) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar[k] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. 16 Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. 17 Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas[l].

Templet inreds

(F) Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar[m] högt. (G) Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar[n] långt mätte omkretsen. Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.[o]

(H) Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.

(I) Han gjorde också ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.

Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.

(J) Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. 10 Havet ställde han på högra sidan, åt sydost.

11 (K) Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. 12 Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

13 Han gjorde också de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

14 Dessutom gjorde också faten och underredena att ställa faten på. 15 Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det. 16 Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. 17 På Jordanslätten, mellan Suckot[p] och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. 18 Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

19 (L) Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, 20 liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, 21 dessutom blomverket, lamporna och lamptängerna av guld – allt av finaste guld. 22 Han lät också göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

(M) Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans far David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

(N) Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden i sjunde månaden.[q] När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.

Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. 10 (O) I arken fanns inget annat än de två tavlor[r] som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten.

11 Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde. 12 (P) Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter. 13 (Q) När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började lova Herren för att han är god och för att hans nåd är evig – då uppfylldes huset, Herrens hus, av ett moln 14 (R) så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

(S) Då sade Salomo:

Herren har sagt
    att han vill bo i dunklet.
Jag har nu byggt ett hus
        till boning åt dig,
    en plats där du kan bo till evig tid.”

(T) Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. Han sade: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: (U) Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.

Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. (V) Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. (W) Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn. 10 Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 11 Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn.”

Salomos bön vid tempelinvigningen

12 (X) Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. 13 Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar[s] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen 14 (Y) och sade:

Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta. 15 (Z) Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett. 16 (AA) Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. 17 Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.

18 (AB) Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! 19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig 20 (AC) och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.[t] 21 Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.

22 (AD) Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 23 hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.

24 (AE) Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, 25 hör det då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.

26 (AF) Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem[u], 27 hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.

28 (AG) Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost[v], om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, 29 om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus, 30 (AH) hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan. 31 (AI) Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.

32 (AJ) Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus, 33 hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

34 Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 35 hör då från himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

36 (AK) Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, 37 (AL) men de då kommer till besinning i det land där de är fångar och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort fel och varit ogudaktiga, 38 (AM) om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 39 hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig. 40 Så, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som bes på denna plats.

41 (AN) Och nu: Res dig, Herre Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark! Låt dina präster, Herre Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina fromma glädja sig över ditt goda. 42 (AO) Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.”

Eld från himlen när templets invigs

(AP) När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet uppfyllde huset. Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. (AQ) När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade Herren, för han är god och hans nåd är evig.

(AR) Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. (AS) Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående. (AT) Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.

(AU) Vid det tillfället firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, från stället där vägen går mot Hamat ända till Egyptens bäckravin[w]. (AV) På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, för altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar. 10 Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Herren visar sig på nytt för Salomo

11 (AW) Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungapalatset. Allt som Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl. 12 (AX) Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.

13 Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, 14 men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. 15 (AY) Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats. 16 Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där. 17 Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, 18 (AZ) då ska jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din far David, när jag sade: Aldrig ska det saknas en avkomling av dig som råder över Israel.

19 Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och går bort och tjänar andra gudar och tillber dem, 20 (BA) då ska jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag ska göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk. 21 (BB) Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? 22 Då ska man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda drabba dem.”

Salomos övriga verksamhet

(BC) När Salomo hade byggt på Herrens hus och sitt eget hus i tjugo år, byggde han upp de städer som Huram hade gett honom[x] och lät Israels barn bosätta sig i dem. Och Salomo drog till Hamat-Soba[y] och lade det under sig. (BD) Och han byggde upp Tadmor[z] i öknen och alla de förrådsstäder som han byggde i Hamat. (BE) Han byggde upp Övre Bet-Horon[aa] och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till befästa städer med murar, portar och bommar, dessutom Baalat[ab] och alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt det andra som han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i hela det land som lydde under hans välde.

Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoreerna, periseerna, hiveerna och jebusiterna och som inte var israeliter, (BF) avkomlingarna efter alla som Israels barn inte hade utrotat utan som fanns kvar i landet, dem gjorde Salomo arbetspliktiga, så som de är än i dag.

Men av Israels barn gjorde Salomo inte några till slavar vid sina arbeten, utan de blev krigsmän och befälhavare för hans krigsfolk eller befäl för hans vagnar och ridhästar. 10 Och kung Salomo hade tvåhundrafemtio överfogdar som hade befälet över folket.

11 (BG) Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, för han sade: ”Min hustru ska inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit.”

12 (BH) Sedan offrade Salomo brännoffer åt HerrenHerrens altare, som han hade byggt framför förhuset. 13 (BI) Varje dag offrade han enligt Moses befallning de bestämda offren[ac] för den dagen, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. 14 (BJ) Efter sin far Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvakterna efter deras avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, för så hade gudsmannen David befallt. 15 Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak. 16 Så utfördes allt Salomos arbete, först fram till den dag då grunden lades till Herrens hus och sedan tills det blev slutfört. Så blev Herrens hus färdigt.

17 (BK) Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land. 18 Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir[ad] och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld[ae] som de förde till kung Salomo.

Drottningen av Saba besöker Salomo

(BL) När drottningen av Saba[af] fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt.

När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg trappan på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. Och hon sade till kungen: ”Så var det då sant, det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet! Jag trodde inte vad man sade förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. (BM) Välsignad är Herren din Gud som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt.”

Hon gav kungen hundratjugo talenter[ag] guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. 10 (BN) När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ[ah] och dyrbara stenar. 11 Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungapalatset, samt harpor och lyror för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.

12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.

Kung Salomos rikedom och storhet

13 Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter[ai], 14 förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. 15 (BO) Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld 16 samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar[aj] guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.[ak] 17 Dessutom lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. 18 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, 19 och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.

20 Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silver ansågs inte vara något värt på Salomos tid. 21 Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en gång vart tredje år kom Tarshishskeppen[al] hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.

22 Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden[am], både i rikedom och i vishet.

Footnotes

  1. 3:1 Moria   Berget där Abraham en gång var beredd att offra Isak (1 Mos 22:2, 14f).
  2. 3:1 Ornan   Kallas i 2 Sam 24:18 Arauna. Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
  3. 3:2 andra månaden … fjärde regeringsår   April 966 f Kr. Jfr skildringen i 1 Kung 5-6.
  4. 3:3 sextio … tjugo alnar   Ca 30 x 10 meter.
  5. 3:4 hundratjugo   Nästan 60 meter. Andra handskrifter (Peshitta): ”tjugo alnar” (ca 10 meter).
  6. 3:6 Parvajim   Okänd ort, kanske i södra Arabien där det fanns guldgruvor.
  7. 3:7 keruber   Bevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (2 Mos 25:18f, Hes kap 1, 10).
  8. 3:8 tjugo alnar   Ca 10 x 10 meter.
  9. 3:8f sexhundra talenter … femtio siklar   Ca 18 ton respektive 0,5 kg guld.
  10. 3:11 vinge, fem alnar lång   Ca 2,5 meter.
  11. 3:15 trettiofem alnar   Ca 17 meter, troligen de bådas sammanlagda längd (jfr 1 Kung 7:15).
  12. 3:17 Jakin … Boas   Betyder ”ska upprätta” och ”har styrka”.
  13. 4:1 altare … tjugo … tio alnar   Ca 10 x 10 x 5 meter.
  14. 4:2 havet … tio … fem … trettio alnar   Ca 5 meter i diameter, 2,5 m högt och 15 meter i omkrets.
  15. 4:5 tretusen bat   Ca 65 000 liter. Kanske ett avskrivningsfel för ”tvåtusen bat” (se 1 Kung 7:26).
  16. 4:17 Suckot   Ort strax öster om Jordan, vid bifloden Jabbok (1 Mos 33:17).
  17. 5:3 högtiden i sjunde månaden   Lövhyddohögtiden i oktober (3 Mos 23:34f, 5 Mos 16:13f).
  18. 5:10 inget annat än de två tavlor   Tidigare fanns där även manna och Arons stav (Heb 9:4, 2 Mos 16:33, 4 Mos 17:10).
  19. 6:13 talarstol … fem … tre alnar   Nästan 2,5 x 2,5 x 1,5 meter. Jfr en liknande talarstol i Neh 8:4.
  20. 6:20 vänder sig mot denna plats   Judar vänder sig normalt mot Jerusalem under sin bön (Dan 6:10).
  21. 6:26 ödmjukat dem   Annan översättning: ”bönhört dem”.
  22. 6:28 sot och rost   Sädessjukdomar som orsakades av ökenvindar och svampangrepp.
  23. 7:8 Egyptens bäckravin   Wadi el-Arish, Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5).
  24. 8:2 de städer som Huram hade gett honom   Kung Hiram fick tjugo städer av Salomo som han inte var nöjd med (1 Kung 9:11f). Han tycks här ge tillbaka dem.
  25. 8:3 Hamat-Soba   Arameiskt smårike i västra Syrien som även besegrats av David (1 Krön 18:3).
  26. 8:4 Tadmor   Oasen Palmyra i centrala Syrien, en viktig handelsstation i öknen öster om Hamat.
  27. 8:5 Bet-Horon   Ca en mil nordväst om Jerusalem.
  28. 8:6 Baalat   Låg väster om Jerusalem (Jos 19:44), möjligen Baala där arken hade stått (1 Krön 13:6).
  29. 8:13 de bestämda offren   Se instruktionerna i 4 Mos 28-29.
  30. 8:18 Ofir   Troligen Jemen (1 Mos 10:29), möjligen Indien eller Östafrika.
  31. 8:18 fyrahundrafemtio talenter guld   Ca 13,5 ton.
  32. 9:1 Saba   Troligen Jemen i änden på arabiska halvön, ca 250 mil söder om Jerusalem.
  33. 9:9 hundratjugo talenter   Ca 3,5 ton guld.
  34. 9:10 algumträ   Kanske aromatiskt sandelträ som växer i Indien.
  35. 9:13 sexhundrasextiosex talenter   Ca 20 ton guld.
  36. 9:15f sexhundra … trehundra siklar   Ca 6 kg och 3 kg guld.
  37. 9:16 Libanonskogshuset   Möjligen en förhall till palatset (1 Kung 7:2f), byggt av cedrar från Libanon.
  38. 9:21 Tarshishskeppen   Långdistansskepp som kunde segla över Medelhavet (se not till 1 Mos 10:4).
  39. 9:22 större än någon annan kung på jorden   Se Salomos messianska kungapsalm Ps 72 och Pred 1:16f.