Apostlagärningarna 15-18

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Apostlarna möts i Jerusalem

15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.

² Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.

³ Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.

⁴ När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.

⁵ Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.

⁶ Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.

⁷ Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.

⁸ Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.

⁹ Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.

¹⁰ Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?

¹¹ Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?

¹² Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.

¹³ När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.

¹⁴ Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.

¹⁵ Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:

¹⁶ 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.

¹⁷ Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '

¹⁸ Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.

¹⁹ Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.

²⁰ Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.

²¹ Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.

Brevet från församlingen i Jerusalem

²² Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.

²³ Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!

²⁴ Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.

²⁵ Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,

²⁶ som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.

²⁷ De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.

^28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.

³⁰ De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.

³¹ Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.

³² Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.

³³ De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.

^34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.

Paulus och Barnabas skiljs åt

³⁶ En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.

³⁷ Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,

³⁸ men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.

³⁹ Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,

^40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.

² Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.

³ Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.

⁴ Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.

⁵ Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.

Paulus leds genom en syn till Makedonien

⁶ Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.

⁷ Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.

⁸ I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.

⁹ Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.

¹⁰ Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.

Lydia från Thyatira blir kristen

¹¹ Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.

¹² Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.

¹³ På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.

¹⁴ En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.

¹⁵ Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.

En fångvaktare i Filippi blir frälst

¹⁶ När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.

¹⁷ Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.

¹⁸ Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.

¹⁹ När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.

^20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.

²² Hela folkmassan tog parti mot Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle klä av dem till midjan och piska dem med spön.

²³ Gång på gång ven slagen över deras bara ryggar, och efteråt blev de kastade i fängelset. Fångvaktaren, som riskerade livet om de flydde,

²⁴ tog därför inga risker, utan placerade dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras ben i stockar.

²⁵ När Paulus och Silas mitt i natten bad och sjöng lovsånger till Herren, och de andra fångarna lyssnade,

²⁶ kom plötsligt en kraftig jordstöt. Fängelset skakades ända ner i grunden, alla dörrar flög upp och kedjorna föll av fångarna.

²⁷ När fångvaktaren vaknade och fick se att fängelseportarna stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: Stopp! Gör dig inget illa! Vi är alla här!

²⁹ Fångvaktaren, som darrade av skräck, bad nu om ljus och rusade till fängelsecellen. Där föll han på knä för Paulus och Silas.

³⁰ Sedan förde han ut dem och frågade: Mina herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?

³¹ Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och hela din familj, svarade de.

³² Sedan berättade de för honom och alla andra i hans familj om de goda nyheterna från Herren.

³³ Och fångvaktaren tog genast hand om dem, och mitt i natten tvättade han deras sår och förband dem. Så döptes han och hela hans familj,

³⁴ och därefter bjöd han dem med hem till sig och dukade fram en måltid åt dem. Och både han och hela hans familj var överlyckliga för att de hade kommit till tro.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna några polisbefäl till fångvaktaren med beskedet: Släpp de här männen!

³⁶ Fångvaktaren talade då om för Paulus att de var fria och kunde gå.

³⁷ Men Paulus svarade: Så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.

³⁸ Polisbefälen rapporterade detta till domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.

³⁹ De kom genast till fängelset och förde ut dem och bad och bönade att de skulle lämna staden.

⁴⁰ Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade de troende och uppmanade dem än en gång att stå fasta i tron. Sedan lämnade de staden.

Paulus predikar i Thessalonike

17 Därefter tog Paulus och Silas vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judisk synagoga.

² Paulus gick som vanligt dit för att samtala med människorna, och under tre sabbatsdagar i rad förmedlade han Skriftens ord till dem.

³ Han förklarade profetiorna om hur Messias måste lida och uppstå från de döda och bevisade att Jesus är Messias.

⁴ Några av de judar som lyssnade blev övertygade och stödde Paulus och Silas. Det gjorde också många greker, liksom ett stort antal förnäma kvinnor med högt anseende i staden.

⁵ Men de judiska ledarna blev avundsjuka och lyckades få en massa löst folk från gatorna att attackera de troende. De stormade fram mot Jasons hus och tänkte ställa Paulus och Silas till svars inför myndigheterna och få dem straffade.

⁶ Eftersom de inte fann dem där, släpade de ut Jason och några av de andra troende och tog i stället med sig dem till myndigheterna. Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk i vår stad, ropade de.

⁷ Och Jason har låtit dem komma in i sitt hem. Allihop är skyldiga till förräderi för de säger att de har en annan kung än kejsaren, en egen kung som heter Jesus.

^8-9 Folket i staden, liksom domarna, blev mycket oroade av dessa rapporter och släppte dem inte fria förrän de hade fått borgen för dem.

Paulus i Beroia

¹⁰ Samma natt såg de kristna till att Paulus och Silas kom iväg till Beroia. Också där gick de till synagogan för att predika.

¹¹ Människorna i Beroia var mer mottagliga för Guds ord än de i Thessalonike och de lyssnade med glädje till budskapet. De granskade skrifterna varje dag för att kontrollera det som Paulus och Silas predikade, och för att se om det verkligen var riktigt.

¹² Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera välkända grekiska kvinnor och män.

¹³ Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus predikade i Beroia, kom de dit och ställde till oro bland folket.

¹⁴ De troende handlade snabbt och skickade Paulus vidare till kusten, medan Silas och Timotheos stannade kvar.

¹⁵ De som följde med Paulus fortsatte med honom till Athen. Sedan återvände de till Beroia med ett meddelande till Silas och Timotheos att de skulle skynda sig att komma efter.

Paulus i Athen

¹⁶ Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han mer och mer upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.

¹⁷ Han gick till synagogan, och där talade han till judarna och de gudfruktiga greker som fanns där, och varje dag talade han på torget till alla som råkade vara där.

¹⁸ Han träffade också några av de epikureiska och stoiska filosoferna. När han berättade för dem om Jesus och att han uppstått från de döda, reagerade de genom att ropa: Han pratar smörja, eller han försöker pracka på oss en främmande religion.

¹⁹ De tog honom med sig till Areopagen. Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, sa de,

²⁰ för det är ganska märkliga saker du har att säga, och allt är nytt för oss.

²¹ Detta var egentligen inget ovanligt för alla athenare, så väl som alla utlänningar i Athen, tycks använda all sin tid till att diskutera de senaste idéerna på modet.

²² Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,

²³ för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.

²⁴ Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.

²⁵ Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.

²⁶ Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.

²⁷ Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.

²⁸ För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'

²⁹ Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.

³⁰ Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.

³¹ Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.

³² När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.

³³ Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,

³⁴ men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Paulus i Korinth

18 Därefter lämnade Paulus Athen och for till Korinth.

^2-3 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla. De hade blivit utvisade ur Italien därför att kejsar Claudius hade befallt att alla judar måste lämna Rom. Paulus bodde och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.

⁴ Varje sabbatsdag gick Paulus till synagogan och försökte överbevisa både judar och greker.

⁵ Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, använde Paulus hela sin tid till att predika Guds ord och vittna för judarna om att Jesus är Messias.

⁶ Men när judarna sa emot honom och hädade och skrek glåpord om Jesus, borstade Paulus dammet av sin mantel och sa: Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är oskyldig, och från och med nu tänker jag predika Ordet för andra folk.

⁷ Därefter tog han in hos Titius Justus, som trodde på Gud även om han inte var jude. Han bodde intill synagogan.

⁸ Ledaren för synagogan hette Crispus. Han trodde på Herren och lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och det gjorde också många andra i Korinth.

⁹ En natt talade Herren till Paulus i en syn och sa: Var inte rädd! Fortsätt tala, och var inte rädd! Ge inte upp!

¹⁰ För jag är med dig, och inget kan skada dig. Många människor här tillhör mig.

¹¹ Paulus stannade därför ett och ett halvt år i staden och undervisade om Guds sanningar.

¹² Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.

¹³ De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.

¹⁴ Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.

¹⁵ Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.

¹⁶ Och han gick ut ur rådssalen.

¹⁷ Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.

Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem

¹⁸ Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.

¹⁹ När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.

²⁰ De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.

²¹ Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.

²² Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.

Apollos blir undervisad i Efesos

²³ När han varit där en tid återvände han till Galatien och Frygien och besökte alla de troende och uppmuntrade dem och hjälpte dem att växa i Herren.

²⁴ En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.

^25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.

²⁷ Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.

²⁸ När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.