Petrus och Johannes arresteras

^1-2 Medan de talade till folket kom översteprästerna, befälhavaren för tempelvakterna och några av saddukeerna fram till dem. De var mycket upprörda över att Petrus och Johannes påstod att Jesus hade uppstått från de döda.

³ Apostlarna blev arresterade, och eftersom det redan var kväll satte man dem i fängelse över natten.

⁴ Men många som lyssnade till dem trodde vad de sa, och antalet troende ökade till omkring fem tusen män.

⁵ Följande dag råkade vara den dag då de judiska ledarnas råd skulle ha sitt sammanträde i Jerusalem.

⁶ Översteprästen Hannas var där, likaså Kajafas, Johannes, Alexander och några till från översteprästernas släkt.

⁷ De båda lärjungarna fördes därför fram till förhör inför dem.Med vilken kraft eller med vems myndighet har ni gjort det här? frågade rådet.

⁸ Då svarade Petrus, fylld av den helige Ande:Ärade ledare och äldste!

⁹ Menar ni det som skedde med den handikappade mannen och det sätt på vilket han blev botad?

¹⁰ Låt mig i så fall klart säga både till er och till alla människor i Israel, att det skedde i kraft av Jesu, nasareens namn, han som är Messias, den man som ni korsfäste, men som Gud förde tillbaka till livet. Det är genom hans makt som den man ni ser här blev botad.

¹¹ För Jesus, Messias, är den som Skriften talar om när det står: 'stenen som byggnadsarbetarna förkastade har blivit själva hörnstenen i huset'.

¹² Det finns ingen frälsning genom någon annan! Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa.

¹³ När rådet såg hur frimodiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga arbetare utan högre bildning, blev de förvånade. De förstod nu vad gemenskapen med Jesus hade betytt för dem.

¹⁴ Och rådet kunde knappast ifrågasätta undret, eftersom mannen som de hade botat stod bredvid dem.

¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen för att rådgöra med varandra.

¹⁶ Vad ska vi göra med de här männen? frågade de varandra. Vi kan inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner till det.

¹⁷ Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de gör något sådant en gång till, så kommer det att gå illa för dem.

¹⁸ Därefter kallade de in dem igen och befallde dem att aldrig mer tala om Jesus.

¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: Är det rätt att lyda er i stället för Gud?

²⁰ Vi kan inte låta bli att tala om allt det underbara vi såg Jesus göra och hörde honom säga.

²¹ Rådet varnade dem då en gång till. Men till sist lät de dem gå, eftersom de inte visste hur de skulle straffa dem utan att det ledde till oroligheter. Alla lovprisade nämligen Gud för det underbara som hade hänt.

²² En man hade blivit botad efter att ha varit lam i fyrtio år.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart de var fria sökte Petrus och Johannes upp de andra lärjungarna och berättade för dem vad rådet hade sagt.

²⁴ Sedan förenade sig alla de troende i denna bön:Herre, du har skapat himlen och jorden och havet och allt som är i det.

^25-26 Du talade för länge sedan genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa genom den helige Ande: 'Varför rasar hedningarna mot Herren, och varför planerar de dåraktiga folken sina sammansvärjningar mot den allsmäktige Guden? Jordens kungar förenar sig för att kämpa mot honom, mot hans smorde Son!'

²⁷ Det är vad som händer här i staden just nu. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och alla romarna, och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot Jesus, din smorde Son, din helige tjänare.

²⁸ De låter sig inte hejdas av något. Du har redan sagt att detta skulle ske.

²⁹ Och nu, Herre, hör deras hotelser och hjälp oss som tror på dig att föra vittnesbördet vidare.

³⁰ Visa din makt och låt helanden och under ske i din helige tjänare Jesu namn.

³¹ Efter denna bön skakade huset där de var samlade, och de fylldes alla av den helige Ande och predikade Guds ord med frimodighet.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var ett hjärta och en själ, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget - alla delade med sig.

³³ Apostlarna vittnade med kraft om Herren Jesu uppståndelse, och alla de troende levde i innerlig gemenskap.

³⁴ Ingen saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,

³⁵ och lämnade pengarna till apostlarna, som gav dem i sin tur till sådana som behövde dem.

³⁶ Bland de troende fanns till exempel Josef, en cypriot av Levis stam. Apostlarna gav honom smeknamnet 'predikanten Barnabas'.

³⁷ Han var en av dem som sålde en tomt som han ägde och gav pengarna till apostlarna, så att de kunde fördela dem bland de människor som hade det svårt.