Jag, Daniel, hade då gått och sörjt i tre veckors tid. Jag åt ingen god mat. Kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Hiddekel.

Read full chapter