Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.

I samma stund visade sig fingrar som av en människohand, som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev. Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.

Read full chapter