10 Han fann honom i öknens land,
        i ödslig, tjutande ödemark.
    Han omslöt honom
        och tog honom i sin vård,
    han bevarade honom
        som sin ögonsten[a].
11 (A) Som en örn väcker upp sitt bo
        och svävar över sina ungar,
    så bredde han ut sina vingar
        och tog emot honom
            och bar honom på sina fjädrar.
12 Endast Herren ledde honom,
    ingen främmande gud
        vid hans sida.
13 Han lät honom gå fram
    över landets höjder[b]
        och äta av markens gröda.
    Han lät honom suga honung
        ur berget
    och olja ur den hårda klippan.[c]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
    och sötmjölk av får
        med det bästa av lamm,
    baggar från Bashan[d] och bockar,
        det bästa och finaste vete.
    Druvors blod fick du dricka,
        skummande vin.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:10 sin ögonsten   Ordagrant: ”den lille mannen i sitt öga”, alltså den känsliga pupillen.
  2. 32:13 landets höjder   En stark position med överblick (Dom 5:18, Ps 18:34). Bergsbygden var den första delen av landet som intogs av israeliterna (Dom 1:19).
  3. 32:13 honung ur berget och olja ur … klippan   Bikupor i klippskrevor och olivträd på bergshöjder.
  4. 32:14 baggar från Bashan   Golanhöjderna, där det bästa betet fanns (jfr Amos 4:1).