1 Moseboken 10-12

Svenska Folkbibeln 2015

IV. NOAS SÖNERS FORTSATTA HISTORIA 10:1-11:9

10 ^(A) Detta är Noas söners fortsatta historia, Sems, Hams och Jafets.^[a] Åt dem föddes söner efter floden.

² Jafets söner var Gomer^[b], Magog^[c], Madaj^[d], Javan^[e], Tubal^[f], Meshek^[g] och Tiras^[h]. ³ Gomers söner var Ashkenas^[i], Rifat^[j] och Togarma^[k]. ⁴ Javans söner var Elisha^[l] och Tarshish^[m], kitteerna^[n] och dodaneerna^[o]. ⁵ Från dessa har folken i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk.

⁶ Hams söner var Kush^[p], Misrajim^[q], Put^[r] och Kanaan^[s]. ⁷ Söner till Kush var Seba^[t], Havila^[u], Sabta^[v], Raama^[w] och Sabteka^[x]. Raamas söner var Saba^[y] och Dedan^[z].

⁸ Kush blev far till Nimrod^[aa], som var den förste som fick stor makt på jorden. ⁹ Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: ”En väldig jägare inför Herren som Nimrod.” ¹⁰ Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Akkad och Kalne i Shinars land^[ab]. ¹¹ Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela ^12 (B) och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är den stora staden.

¹³ Misrajim blev far till ludeerna^[ac], anameerna^[ad], lehabeerna^[ae], naftuheerna^[af], ¹⁴ patroseerna^[ag], kasluheerna^[ah], den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna^[ai].

¹⁵ Kanaan blev far till Sidon^[aj], som var hans förstfödde, och Het^[ak], ¹⁶ vidare jebusiterna^[al], amoreerna^[am], girgasheerna^[an], ¹⁷ hiveerna^[ao], arkeerna^[ap], sineerna^[aq], ¹⁸ arvadeerna^[ar], semareerna^[as] och hamateerna^[at]. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare ¹⁹ så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim^[au] ända till Lasha.

²⁰ Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.

²¹ Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfar till alla Eber^[av]s söner.

²² Sems söner var Elam^[aw], Assur^[ax], Arpakshad^[ay], Lud^[az] och Aram^[ba].

²³ Arams söner var Us^[bb], Hul, Geter och Mash.

^24 (C) Arpakshad blev far till Shela och Shela blev far till Eber.

^25 (D) Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg^[bc], för under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan^[bd].

²⁶ Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jera, ²⁷ Hadoram, Usal, Dikla, ²⁸ Obal, Abimael, Saba, ²⁹ Ofir^[be], Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner. ³⁰ De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot bergsområdet i öster.

³¹ Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.

^32 (E) Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.

Babels torn och språkförbistringen

11 Hela jorden hade ett enda språk^[bf] och samma ord. ² Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. ³ De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel^[bg] och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. ⁴ Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen^[bh]! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

⁵ Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. ⁶ Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. ⁷ Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”

⁸ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. ⁹ Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade^[bi] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10-26

^10 (F) Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpakshad, två år efter floden. ¹¹ Sedan Sem hade fått Arpakshad levde han 500 år och fick söner och döttrar.

^12 (G) När Arpakshad var 35 år blev han far till Shela. ¹³ Sedan Arpakshad hade fått Shela levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁴ När Shela var 30 år blev han far till Eber. ¹⁵ Sedan Shela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁶ När Eber var 34 år blev han far till Peleg. ¹⁷ Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

¹⁸ När Peleg var 30 år blev han far till Regu. ¹⁹ Sedan Peleg hade fått Regu levde han 209 år och fick söner och döttrar.

²⁰ När Regu var 32 år blev han far till Serug. ²¹ Sedan Regu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.

²² När Serug var 30 år blev han far till Nahor. ²³ Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.

²⁴ När Nahor var 29 år blev han far till Tera.^{[bj] 25} Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.

²⁶ När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.

VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27-25:11

²⁷ Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot. ²⁸ Haran dog hos sin far Tera i sitt fädernesland, det kaldeiska Ur. ²⁹ Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka.^[bk] Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. ³⁰ Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.

^31 (H) Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Harran^[bl] bosatte de sig där. ³² Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Harran.

Gud kallar Abram

12 ^(I) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[bm] 2} Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. ^3 (J) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade^[bn].”

⁴ Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år^[bo] när han lämnade Harran. ⁵ Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk^[bp] de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land ⁶ fortsatte Abram in i landet ända till Shekems^[bq] område, till Mores terebint^[br]. På den tiden bodde kananeerna i landet. ^7 (K) Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. ^8 (L) Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. ⁹ Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

¹⁰ Men det blev svält^[bs] i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. ¹¹ När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en vacker kvinna. ¹² När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. ^13 (M) Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.”

¹⁴ När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. ¹⁵ Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. ¹⁶ Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

^17 (N) Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. ¹⁸ Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? ¹⁹ Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” ²⁰ Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.