Add parallel Print Page Options

Ingen visade det minsta medlidande för dig och gjorde något av detta för dig, ingen hade förbarmande med dig. Den dag du föddes kastades du ut på marken, avskydd som du var.

Men jag kom förbi och fick se dig där, sprattlande i ditt eget blod, och jag sa till dig, där du låg i ditt eget blod: ”Du ska leva!” Jag lät dig växa upp som en planta på fältet. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst formades och ditt hår växte, men du var naken och oskyddad.

Read full chapter