Add parallel Print Page Options

Som en fars kärlek

11 När Israel var ung
    älskade jag honom,
och ut ur Egypten
    kallade jag min son.
Men ju mer jag har kallat på dem,[a]
    desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
    och tänder rökelse till avgudar.
Ändå är det jag som lärde Efraim gå
    och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
    att jag helade dem.
Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens band.
Jag var för dem
    som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[b]

Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
    Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
    Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[c]
    och göra slut på deras onda planer.
Mitt folk har bestämt sig
    för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
    är det ingen som upphöjer honom.[d]

Read full chapter

Footnotes

  1. 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
  2. 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
  4. 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.