Add parallel Print Page Options

Jag kastar dem med kastskovel
    vid landets portar.
Jag gör dem barnlösa
    och förgör mitt folk,
för de har inte vänt om från sina vägar.
    Deras änkor blir inför mig
fler än sandkornen i havet.
    Mitt på dagen sänder jag inkräktare
mot de unga männens mödrar.
    Ångest och förskräckelse
låter jag plötsligt komma över dem.
    En kvinna som har sju söner
sjunker ihop och ger upp andan.
    Hennes sol har gått ner
medan det fortfarande är dag,
    hon har drabbats av skam och vanära.
De av dem som överlever
    ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.”

Read full chapter