20 Förödelse på förödelse ropas ut,
    hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
    på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
    mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.

Read full chapter