De skall fråga efter Sion
    och vända sig hitåt:
"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."

Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar förde dem vilse
och lät dem irra omkring på bergen.
De strövade från berg till höjd
    och glömde sin viloplats.
Alla som träffade på dem slukade dem,
och deras motståndare sade:
    "Vi är utan skuld."
Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,
rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

Read full chapter