De ska fråga efter Sion
        och vända sig hitåt:
    ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
        i ett evigt förbund
            som aldrig ska glömmas.”

(A) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.
(B) Alla som träffade på dem
        slukade dem,
    och deras motståndare sade:
        ”Vi är utan skuld.”
    Det hände för att de hade syndat
            mot Herren,
        rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

Read full chapter