Jeremia 10-12
Svenska Folkbibeln
Gud och avgudarna
10 Hör det ord som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 Så säger Herren:
Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt
så att ni skräms av tecknen på himlen,
därför att hednafolken blir skrämda av dem.
3 Ty folkens seder är förgänglighet.
Ett träd i skogen hugger man ner,
och hantverkarens händer formar det med yxan.
4 Med silver och guld pryder man det
och fäster det med hammare och spik
för att det inte skall falla omkull.
5 Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där
och kan inte tala.
Man måste bära dem, ty de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
ty de kan inte göra något ont,
och att göra något gott förmår de inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?
Ty fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken finns ingen som du.
8 Alla är de oförnuftiga och dåraktiga,
från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.
9 Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis
och guldet från Ufas.
Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort
blir sedan klätt i blått och purpur.
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden, den evige Konungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken kan inte uthärda hans förbittring.
11 [a] Så skall ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort himmel och jord
skall utrotas från jorden
och inte finnas kvar under himlen.
12 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
13 När han låter sin röst höras,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
15 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem, förgås de.
16 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap och förödelse
17 Samla ihop er packning och lämna landet,
ni som är belägrade.
18 Ty så säger Herren:
Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet.
Jag skall ansätta dem hårt,
så att de känner det.
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer.
Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån kommer från landet i norr
för att göra Juda städer till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 Jag vet det, Herre:
Människans väg beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 Töm din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
Ty de har förtärt Jakob,
slukat och förintat honom
och ödelagt hans boning."
Juda förbundsbrott
11 Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade: 2 "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, 4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 5 Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."
9 Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
och jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som leds bort för att slaktas.
Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
"Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
låt oss utrota honom ur de levandes land,
så att man inte mer kommer ihåg hans namn."
20 Men Herren Sebaot är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Därför säger Herren så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!" 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger. 23 Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.
Profeten undrar över Herrens handlande
12 Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig.
Ändå måste jag tala med dig om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa så trygga?
2 Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Nära är du i deras mun,
men långt borta från deras innersta.
3 Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen då de skall dödas.
4 Hur länge skall landet sörja
och gräset på marken förtorka,
så att både fyrfotadjur och fåglar går under
på grund av invånarnas ondska?
De säger: "Han kan inte se vår framtid."
Guds svar
5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna tävla med hästar?
Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land,
men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?
6 Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig.
De ropar för full hals bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt med dig.
7 Jag har övergivit mitt hus,
lämnat mitt arv,
och givit min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev mot mig
som ett lejon i skogen.
Hon har höjt sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som angrips av andra rovfåglar runt omkring?
Gå och samla ihop alla markens djur
och låt dem komma för att äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
ty ingen bryr sig om det.
12 Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram,
ty Herrens svärd slukar allt
från den ena änden av landet till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas över er gröda
på grund av Herrens brinnande vrede.
Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem. 15 Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Footnotes
- Jeremia 10:11 Grundtexten till v. 11 är på arameiska.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln