Add parallel Print Page Options

14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[a]
16 Herre, med allt detta får man leva,
    och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
    och låt mig få leva!

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.