Jag blev vred på mitt folk,
    jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
    Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
    och tänkte inte på slutet.

Hör nu detta, du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
    Aldrig skall jag sitta som änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är."

Read full chapter