Job 19
Svenska Folkbibeln
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge skall ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag än verkligen farit vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Om ni ändå vill förhäva er mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6 så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 Jag ropar mot våldet men får inget svar,
jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
8 Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under.
Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
11 Han har tänt sin vredes eld mot mig,
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13 Han har drivit bort mina bröder från mig,
alla jag känner är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
betraktar mig som en främmande,
en främling är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,
jag måste ödmjukt vädja till honom.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos mina bröder.
18 Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig hånar de mig.
19 För alla mina vänner är jag avskyvärd,
de jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben tränger ut genom hud och kött,
endast tandköttet har jag kvar.
21 Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,
ty Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord hade skrivits ner,
att de hade blivit upptecknade i en bok
24 och för evigt inristade i klippan
med ett stift av järn och med bly!
25 Men jag vet att min återlösare lever,
och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26 När sedan denna min sargade hud är borta,
skall jag i mitt kött skåda Gud.
27 Jag själv skall få skåda honom,
med egna ögon skall jag se honom,
inte med någon annans.
Därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
"Hur skall vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
29 Frukta för svärdet,
ty vrede hör till synder som straffas med svärd.
Så må ni inse att det kommer en dom.
Job 19
La Palabra (España)
Todos atacan a Job
19 Job respondió así:
2 ¿Hasta cuándo seguiréis atormentándome,
machacándome con tanta palabrería?
3 Ya me habéis humillado bastante,
me habéis atacado sin reparos.
4 Aun pensando que hubiera pecado,
sólo a mí afectaría mi culpa.
5 Pero ya que queréis prevalecer sobre mí
usando mi dolor como prueba,
6 sabed bien que Dios me ha atacado,
que me ha atrapado en sus redes.
7 Si grito “violencia”, nadie responde;
imploro “socorro”, pero no hay justicia.
8 Ha vallado mi camino y me impide pasar,
ha ocultado mi senda con densa oscuridad.
9 Me ha despojado de mi honor,
ha dejado mi cabeza sin corona.
10 Me socava por doquier y me deshago,
ha arrancado la raíz de mi esperanza.
11 Ha atizado su cólera contra mí,
me trata como a un enemigo.
12 Llegan sus tropas en masa,
construyen taludes de ataque,
asedian mi tienda por doquier.
13 Mis parientes se alejan de mi lado,
mis conocidos me tienen por extraño;
14 me abandonan vecinos y deudos,
se olvidan de mí mis invitados.
15 Mis siervas me tienen por intruso,
me tratan igual que a un extraño;
16 mi siervo no responde a mi llamada,
aunque se lo pida por favor.
17 Mi aliento repugna a mi esposa,
doy asco a mis propios hermanos.
18 Incluso los niños me desprecian;
me levanto y se burlan de mí.
19 Todos mis íntimos me detestan,
mis mejores amigos me atacan.
20 Mis huesos se pegan a la piel y a la carne,
he escapado con la piel de mis dientes.
21 ¡Piedad, amigos míos, piedad,
que me ha herido la mano de Dios!
22 ¿Por qué, igual que Dios, me acosáis
y no os hartáis de escarnecerme?
23 ¡Ojalá se escribieran mis palabras!
¡Ojalá se grabaran en cobre,
24 con cincel de hierro y con plomo,
impresas para siempre en la roca!
25 Yo sé que vive mi Vengador,
que se alzará el último sobre el polvo,
26 que después que me arranquen la piel,
ya sin carne, podré ver a Dios.
27 Sí, yo mismo lo contemplaré;
mis ojos lo verán, no un extraño.
¡Tal ansia me consume por dentro!
28 Vosotros decís: “¿Cómo lo acosaremos?
¿Qué pretexto encontraremos contra él?”.
29 Pero temblad entonces ante la espada
(pues vuestra cólera merece la espada)
y pensad que hay un juicio por llegar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
La Palabra, (versión española) © 2010 Texto y Edición, Sociedad Bíblica de España