30 Nu skrattar de åt mig,

        dessa som är yngre än jag,
    medan jag inte hade satt deras fäder
        ens bland mina vallhundar.
Vilken hjälp kunde
        deras händer ge mig,
    de som saknar all livskraft?
De är utmärglade av nöd och hunger,
    de gnager den torra marken
        som redan förut var öde
            och ödslig.

Read full chapter