Job 30:1-3

Svenska 1917

30 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

² Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

³ Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.